Häromveckan fick jag nog av vad temperaturförändringarna gjorde mot min hud och började jaga efter något nytt att återfukta den med, min aloe vera kämpade bra men klarade sig inte ända fram. Fram klev mandeloljan, mirakelkuren. Jag har använt den i en vecka och.. wow, den har inte bara återfuktat min hud - den gör den supermjuk, tonar ner rodnader och slätar ut mina ärr! Jag låter som tv-shop just nu men alltså, jag är fullkomligt frälst. Om den fortsätter med sin revolutionerade förvandling i samma takt som nu går jag fan sminkfri till advent.

Alltså, bra hud enligt andras standard kommer jag aldrig att få, sätter jag mig ner framför det barska ljuset hos en professionell make up-artist kommer de tappa penslarna, skrika och springa därifrån. Men för mig, som kämpat med acne (under vissa perioder riktigt grov) sen jag var typ elva är min hud just nu helt förtrollande fin.

Låt oss ignorera det faktum att jag trots min passionerade kärlek till nagellack inte kan måla naglarna för fem öre, och istället förundras över att man nu kan få matta naglar om man vill. Och varför skulle man inte vilja?! Matt nagelfinish är ju en dream come true. Sjukt ballt. Här på Cranberry från e.l.f. också. Jag har inte lyckats med mattsvarta naglar än för det är lite svårt att få jämnmatt och på svart syns det ganska stor skillnad, men en vacker dag..

Bild från monikayork.blogspot.com

Jag måste köpa karamellfärg och kvacka i sidecutten någon dag. Jag hade alltid karamellfärg i håret när jag var yngre. Det är ballt, och det går ur när man duschar.
Men högst upp på min shoppinglista som ska avverkas idag står faktiskt stödstrumpor och nya jobbarbyxor. Inte skitroligt.

Idag lär jag mig hur man gör såna där GIFs som framkallar epilepsi anfall! Här är Fredrik från när vi var i Orsa och åkte båt med Mattiaz och Krille.

Jag gick och köpte mig en dator så här på lördagseftermiddagen. Tog Fredrik under armen och drog iväg till Siba. Frågade vad som var bra. Han pekade, jag köpte. Det fanns liksom inget att fundera på. Jag behöver en ny dator, jag skulle köpt en ny dator förr eller senare, jag behöver inte fundera över vilken dator jag vill ha för egentligen kan jag ju ingenting om datorer. Det är det jag har Fredrik till. Så det blev en dator. Den är så underbar att jag tror jag dör. Nya datorer vet ni, allting flyter så mjukt, så snabbt. Den låter inte ens. Gud, jag är kär.

Nu blir det Sims 3 på den här och sen kommer jag nog säga upp mig och aldrig mer gå ut. Alltså, jag har bokstavligen talat drömt om att testa Sims 3 sen det kom ut.

Bild från Sohui @ lookbook.com

Jag har planerar inte att någonsin bli blond igen, som jag känner just nu, men när jag såg de här bilderna på lookbook kan jag inte hjälpa att leka lite med tanken i alla fall. BALLT!

Jag har ju aldrig varit mycket av en konsertfotograf, och igår var jag extra upptagen med att hoppa och sjunga och tänka att det här är lyckligaste stunden i mitt liv. Herregud, vad bra det var.

Ingen är större än Devin Townsend.

Nollgradigt ute och penningar på kontot, satan vad vackert!

Bloggen gick ifrån kolsvart till oförskämt glad på någon vecka. Jag är liksom inte bara en normal människa igen, jag är lyckligare än vad jag har varit på säkert tre år. Jag mår bra, min familj mår bra (varenda en har jobb!), jag har ett roligt jobb där jag får jobba hur mycket eller lite jag vill, jag bor i en spännande stad, i en härlig lägenhet, är fortfarande lika kär i den där människan jag träffade en sommarnatt för fem år sen. Nu ska vi ha ett bra liv jag och Fredrik, tjäna mycket pengar och göra vad vi vill. Livet som har stått på stand-by börjar sakta rulla igång igen. Jag känner mig lätt som en fjäder.

Jag är väldigt glad att jag inte fick det där andra jobbet, för jag har nog hittat helt rätt i det här jag har nu. Jag älskar det!

Jag måste tyvärr meddela att jag inte har något hjärta kvar längre. Jag kom in på den här sidan, dailybunny.org, via niotillfem och nu har hjärtat smält ihop till en stor pöl i min bröstkorg.

Jag är awestruck av den här webb-serien, The Phoenix Requiem. Hanna Fridén länkade till den ifrån sin blogg och jag är ungefär evigt tacksam. Det är så vackert ritad, sånt fantastiskt ljus, såna detaljer, sån underbar tidsepok och hela grejen ger mig kittlande små Zelda-vibbar (Twilight Princess speciellt, som jag har en sån hatkärlek till, det enda spelet som faktiskt har fått mig att gråta av frustration).

Jag är ingen fantasy-nörd, Harry Potter räknas liksom inte, men ibland dyker det upp en sån där sak som slår på alla de rätta strängarna.