Jag jobbade till tolv inatt, vilket betyder att jag är skittrött idag. Det tror jag inte cheferna bryr sig om men vad de borde bry sig om är att jag blir jävligt känslig när jag är trött och likagärna skulle kunna ge bort backar med läsk till en tonårskille för att han var söt och väluppfostrad och hans kort inte fungerade i vår maskin och det gjorde så ont i mitt hjärta att han inte fick någon läsk. Nu var han ju så väluppfostrad att han bara sa "tack ändå" och gick på en gång när det inte fungerade, tur för företaget för om han hade stått kvar en endaste sekund till hade det brustit för mig och jag hade bjudit han på hela sortimentet.

Sen kom han glad med kontanter lite senare och handlade och jag dog och ville fortfarande ge honom allt gratis men behärskade mig med nöd och näppe.

Väluppfostrade tonårspojkar får mig att falla som en fura varje gång.

Ensam hemma ikväll. Såg Åter till Cold Mountain. Igen. Hur kan en film man sett så många gånger få en att fortfarande gråta så hysteriskt? Jag är verkligen så vek. Av denna anledningen ser jag inte film jag vet kommer vara sorglig på bio. Jag har fortfarande inte sett sista Harry Potter, till exempel..