Visar inlägg med etikett Skrattande och pekande på andra. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Skrattande och pekande på andra. Visa alla inlägg
Igår såg jag en tjej i shorts och sandaler. Vad är det för fel på dagens ungdom egentligen?


Igår såg jag en tjej i shorts. Jag ser visserligen ofta tjejer i shorts med strumpbyxor under, vilket jag tycker är hur fult som helst, men den här tjejen hade alltså bara ben. Hur jäkla viktigt kan det vara att få visa sina ben att man går i shorts NU? Vi har haft några fina, soliga dagar men kom ner på jorden liksom.
Jag är ju kanske inte så där jättetrendig och modemedveten men alltså, jag vet inte om jag kan gå med på att folk ska gå runt i cykelbyxor i sommar. Alla trender behöver inte komma igen, känner jag.



Screenshot från Gina Tricots hemsida. Jag lovar att jag hade något liknande de längst till höger när jag var sju år.
Hosted by imgur.com

Alltså, det här. Jag har inte sett programmet, tänker inte se programmet, bryr mig egentligen inte ens om programmet. Jag bara undrar en sak angående föräldrar generellt; måste man tycka att ens unge är intelligent, på samma sätt som man tycker ens ungar är fina? Okej, man kanske inte är stendum bara för att man inte kan stava till positiva, det finns något som heter dyslexi och sånt där, men vissa ungar är verkligen inte smarta, men deras föräldrar kommer fortfarande hävda att de är det eller hur? Skönhet ligger som bekant i betraktarens öga så det är naturligt att alla tycker att deras egna ungar är det vackraste i världen, men det gör ju inte intelligens. Är det en samvetsgrej, måste de säga det?

Får jag en korkad unge tänker jag fan erkänna att min unge är korkad, annars framstår man ju som ett pucko själv.
Fast jag fattar ju också att det är många som bara blir engagerade när det är val, alla kan inte gå runt och vara förfärade över samhället hela tiden, men om ni var införstådda med det vanliga sinnestillståndet på mina bekanta skulle ni också tycka det var vrålroligt (samtidigt som ni skäms lite å deras vägnar) att de ens försöker.

Nej, jag behöver inte ha höga tankar om varenda facebook-kontakt.
Jag blir så himla full i skratt över bekanta som helt plötsligt blev politiskt engagerade och argumenterar passionerat (läs: kopierar någons åsikt de läst på internet) för den ena eller andra sidan. Det är ju bra att man har en politisk åsikt, jättebra, vårt land fungerar liksom med hjälp av dem och jag har många bekanta som är politiskt engagerade hela tiden. Men vill inte de flesta av er som helt plötsligt blev skitintresserade just nu bara ha lite vuxenpoäng? Jag vet hur viktigt det är när man är tjugo år (tre år senare känner man sig äldre än hjulet).

Jag kan i alla fall stå för att jag inte har någon aning om vad något av partierna vill. För mig betyder 19 september mest att HBO börjar sända sin nya Martin Scorsese-regisserade serie Boardwalk Empire som jag väntat på ganska länge.

Och en blankröst. Jag röstar blankt tills vi får anarki. Det borde väl funka?