Så här såg det ut när jag, Miia, Jonas, Fredrik och Henke var i Åre förra helgen. Det var ypperligt underbart för alla utom Jonas som bröt nyckelbenet på två ställen första dagen. Vi andra upplevde visserligen en del olyckor också (jag är liksom yngst i gänget men är verkligen inte ung och odödlig längre) men inget som resulterade i någon större skada.

Övriga nyheter: jag är tillbaka i arbetslivet igen. Inte på heltid men jag har i alla fall ett jobb och det känns jättebra.
Jag har andra sorgligare "nyheter" också men det är inget jag vill skriva om här, men jag måste bara nämna det ifall någon som står mig nära läser och tror att jag är okänslig och opåverkad. Det är jag verkligen inte. Det gör ont i mig också.

Idag fyller min vän(!) Sigrid år, och i födelsedagspresent önskade hon att få låna något nagellack till festen på fredag. Och det är ju inte svårt fixat! Jag har packat ner en bunt nagellack som jag tror passar i min objektivpåse (man tar vad man har liksom) och nu ska jag åka iväg och möta henne för födelsedagsfika. Vad konstigt att mitt nagellacksmissbruk faktiskt kan komma till användning för andra människor.

Igår kväll ringde en föredetta kollega till mig, hon hade först då fått reda på att jag inte jobbade på Teaterbaren längre. Hon kunde inte tro att det var sant och tyckte att vi skulle läsa spanska tillsammans istället.
Det gjorde mig alldeles ypperligt skitglad. Jag har ju liksom inte hört av mig till folk efteråt för jag vet liksom inte vad jag ska säga. Jag är ju ganska tappad när det gäller vänskapsrelationer.

Men vi ska gå ut i helgen.

Ikväll ska jag nog faktiskt gå ut. Min gamla skrivarlinjecompadre Emma är på Stockholmsvisit och vi ska nog dansa lite. Måhända sitter jag på en stol och tittar på när andra dansar eftersom jag kommer jobba i tio timmar innan detta.
De lila läpparna får stanna hemma eftersom jag fortfarande har orangea naglar, med kommer istället klarröda Fab Fuschia från Wet n Wild. Karl-Alfred facet får eventuellt inte heller följa.

När vi var i Hudiksvall i helgen var det så fint väder att vi hängde på stranden typ varje dag, med öl, volleyboll och Hudikvänner. Det såg ut lite så här.

Här är lite orörliga bilder på vad vi gjorde i Orsa också.


Vi turistade, i björnparken bland annat. Fast det där är ju uppenbarligen ingen björn utan en gosig liten tiger.


Vi åkte båt.




Vi drack en del öl.



Jag beundrade färgerna i mammas trädgård.



Hunden var söt och ovanligt beskedlig för han hade plockat hjorton tidigare i veckan och var trött i benen.


Vi spelade minigolf.


Mamma vann och jag kom sist fast jag fick två hole-in-ones.


Och så spelade vi Cluedo, jag är ganska säker på att jag kom sist där också.


Och besserwisser, men det vann jag en gång. Om Fredrik hävdar att vi kom på delad förstaplats så ska ni inte lyssna på honom.

Mamma gnäller över att jag inte bloggar. Jag tror hon är lite beroende av min blogg.

Så, idag är jag ledig. Jag sitter mest ute på min balkong och trivs och ikväll ska jag gå ut med Tintin. Trots min nya uppdaterade garderob drabbas jag givetvis av klädkris. Jag har dragit ut hela t-shirtlådan på sängen, högen ser ut som ett svart avgrundshål. Hur kan jag det vara så svårt att bestämma sig när man bara har en färg att välja på?

Okej, det har varit en dålig helg, men jag mår bättre nu. Jobba sig genomsvettig och dricka öl med Tintin fungerar rätt bra som botemedel.

Jag ska gå ut med tjejor ikväll igen, för att säga hejdå till min bästa skvallerkollega Marie-Lou som dumpar oss för Norge i sommar. Som vanligt har jag fulångest över att behöva gå ut med tjejor. Man vet ju att de kommer vara apsnygga och piffiga och själv ser man ut som vanligt plus ett halsband liksom för att man är helt okapabel till att prioritera bort bekvämlighet och värme för snygghet.

Inga Stockholmsbrats kommer stöta på mig i alla fall, alltid något!

Dagens bästa nyhet kommer i facebookstatusformat och meddelar att en av mina finaste vänner är tillbaka i Sverige igen efter att ha bott i Japan hur länge som helst; JONAS!

Förbrukningstiden på mina vänner är vanligtvis ungefär ett år, jag ser inte på vänskap som något viktigt och därför blir det så att jag helt enkelt glider ifrån människor ganska snabbt. Men Jonas och jag har faktiskt varit vänner i 6-7 år, givetvis med olika mycket kontakt och extra lite kontakt nu när han har varit i Japan, men vi glider liksom aldrig isär riktigt. Vi kan plocka upp kontakten och vänskapen lite när vi vill, känns det som. Därför är Jonas en extra bra vän och därför blev jag extra glad nu när jag såg att han är här. Han ska få bli en av de första gästerna i vår nya lägenhet, tycker jag!

Och så här stilig var* han.

* Enligt uppgifter har han inte kvar det otroliga håret, det puckot.

Emma och Linda är storfavoriter ändå, det kändes inte alls som att det hade gått två år sen jag såg dem sist. Det var precis samma människor som satt i min soffa idag, som höll på att garva ihjäl sig över sitt gemensamma filmmanus då.

Saker jag måste göra idag:

• Städa

Saker jag verkligen inte har någon lust att göra idag:

• Städa

Men eftersom jag får finbesök imorgon måste det se presentabelt ut här. Emma och Linda (en tredje Linda eller rentav första, jag har ingen aning om varför jag alltid blir så bra vän med folk som heter likadant som mig, något psykologiskt invecklat bakom det där kanske) som jag gick på Skrivarlinjen med kommer och ska dricka av min pepsi. Det är superduperfinbesök alltså, så jag får helt enkelt släpa med mina trasiga ben ut i köket och börja städa. Om Nick Cave får skräna i bakgrunden borde det funka.