Vi börjar komma någon vart här i Stockholm också. Igår kväll singlade snöflingorna ner och en liten liten del av dem ligger kvar denna morgon också. Här inne blommar hyacinterna och amaryllisen och luktar helt galet. Fint. Jag jobbar kvällspass nästan hela veckan och det känns bra, då har jag lite tid att handla några återstående julklappar och slå in paket och kanske spela lite sims och Lego Harry Potter.

Örtpyssel gör gott för själen. Jag klipper och fryser in persilja, timjan har jag torkat (med andra ord inte vattnat på tre månader) och får hamna i burk. På söndag ska jag fylla fönstren med julstjärnor och amaryllisar och lökar och sånt istället. Jag gillar växter som inte ska överleva mer än en månad.

Jag tjuvstartar med lite julmusik idag också. Min pappa hade bestämda regler om när man egentligen fick lyssna på Bing Crosby och Frank Sinatra och all klassisk julmusik när jag var yngre, och jag och mamma hade som tradition att tjuvlyssna när vi åkte iväg och julshoppade i Borlänge. Det har alltid funnits väldigt mycket kärlek i min familj och den syns som bäst när vi bråkar om hur traditionerna ska gå till runt jul (ingen kommer någonsin ihåg hur vi gjorde året innan). Åh, jag längtar hem..

Eftersom tantigheten, eller "mognaden", redan är ett faktum - här kommer chilibebis-uppdatering! Jag vet inte om det är mitt lantliga arv eller någon felplacerad barnlängtan, men dessa små gröna skruttar gör mig verkligen helt överlycklig. Med tanke på att jag planerar att äta dem sen så hoppas jag att det är mitt lantliga arv.

Man vet att man är tant när man under sina lediga sommardagar går runt i bikini hemma och planterar om sina plantor. Att gå runt med bikini på sin gård är det tantigaste som finns. Jag har ingen gård då, utan balkongen är min motsvarighet, vilket inte är riktigt lika tantigt.

Men då jag diskuterar min trädgård med mina kollegor når jag genast upp i extrem tantighet igen.

Jag är numera stolt mamma till en halvcentimeters chili-kart. Lyckan var stor när jag upptäckte den lilla plutten på min chiliplanta igår. Jag har i hela mitt liv varit en notorisk växtlighetsdödare men i början på sommaren anordnade jag ändå en liten trädgård ute på min balkong med fyra sorters örter och en chiliplanta. Och alla lever än! Vem kunde anat att växter överlever om man bryr sig om dem, går runt och klappar på dem varje dag och kallar dem för sina bebisar.