Vad gjorde jag innan jag hade lärt mig att knyta en turban? Jag förstår inte. Den är den enda räddningen när man inte har haft tid eller ork att duscha.

Jag anade det här redan igår, att gårdagens pinup-historia skulle ge grava efterskalv i håret idag. Och ja..

Att matcha sminket med nagellacket är ju ett måste. Så kan man snurra upp håret i någon pinup-historia så blir måndagen lite roligare. Fast det såklart, man har ju ingen måndagsångest om man redan jobbat hela helgen.

Jag har nog officiellt konverterat till sminkblogg när jag visar en sån här closeup. Det känns okej. Men hallå, finns det något finare än flor eller? Skulle gå runt i det här hårspännet jämt om jag kunde, spexigt värre att komma till jobbet i det där. Men så var det där med chefen igen. Turban går bra men sorgeattiraljer - kanske inte. Får nöja mig med att ha det på mig när jag går runt här hemma och städar, lyssnar på Nick Cave och känner mig svår. Gud, jag måste komma ut mer.

Hårspännet är från Glitter.

Jag är ledig idag så då kan man se lite mer outrageous ut än vad jobbet tillåter, även om jag tycker att den limegröna ögonskuggan blev väldigt vardaglig och bärbar när den omgavs av så neutrala färger. Fan, jag ser ju pastellig ut. Jaja, håret blev i alla fall spännande 30-talsaktigt. Varje dag är en maskerad.

Något väldigt spännande måste bosatt sig utanför mitt fönster också eftersom jag tittar åt det hållet på alla bilder nuförtiden.

Alla känner nog någon som är så där ball att de verkar kunna bära upp vad som helst. Jag jobbar med två stycken, det är Maja som har rakat håret på sidorna precis som jag, och bär resten av håret i en knut mitt på huvudet. Något som skulle se helt sjukt ut på någon annan men inte på henne, hon ser bara vansinnigt cool ut. Och så Stina som kan komma till jobbet i mjukisbyxor utan att man ens reflekterar över att hon inte orkade sätta på sig riktiga kläder, man tänker att det liksom ska var så för att hon bär upp allt med stil.

Ett bloggexempel är Rebecca Simonsson, som skulle kunna gå ut i genomskinliga underkläder utan att det blev smaklöst för att hon är så jävla ball.

Det handlar väl mycket om hur bekväm man är i sig själv. Jag är inte så där ball, men gränsen för vad jag känner mig bekväm i går ganska långt ut ändå. Turban till exempel, inbillar jag mig att jag är tillräckligt cool för att ha, och så slipper jag använda upp en halv hårspraysflaska på morgonen.

För några år sen när jag sparade ut håret efter att ha klippt av det första gången, köpte jag på mig några slingor clip-on löshår. Jag tänkte väl att de skulle göra de där förbannade mellanlängderna mindre outhärdliga. Men.. dessa slingor har aldrig fått följa med utanför dörren kan jag säga. Jag känner mig inte alls bekväm i att ha hår flygande runt huvudet som inte är mitt eget.

Men man kan ju leka med det när man är hemma i alla fall, och ta reda på hur man skulle se ut om man sparade ut håret lite. Vrålsnygg skulle jag bli, om jag får säga det själv. Totally doing that.