Nu har jag sett sista Harry Potter och jag grät typ inget alls men nu är jag fan depprimerad istället. Nu är det ju slut-slut. Slut på riktigt. Slut på bok, slut på film. Vad finns det kvar att leva för nu? Allt nagellack, allt sims, allt känns bara beiget.

Men så minns jag att Lego Harry Potter Years 5-7 kommer till Wii om någon vecka, där jag liksom kan VARA EN HARRY POTTER-LEGOGUBBE, hur mycket och hur många gånger jag vill! Då känns livet värt igen.

Ensam hemma ikväll. Såg Åter till Cold Mountain. Igen. Hur kan en film man sett så många gånger få en att fortfarande gråta så hysteriskt? Jag är verkligen så vek. Av denna anledningen ser jag inte film jag vet kommer vara sorglig på bio. Jag har fortfarande inte sett sista Harry Potter, till exempel..

"För fan, älskling!"
Sällskapsresan II - Snowroller. Svensk film när det är som bäst.

Min hjärna har fungerat riktigt dåligt de senaste dagarna, det är liksom som om tankegångarna bryts av mitt på när jag ska göra någonting. Jag självmedicinerar med popcorn och Harry Potter på bio ikväll.

Den nya Harry Potter-filmen har ju börjat gå nu och Harry Potter är min bästa verklighetsflykt, mycket beror nog på att det är jävligt brittiskt mitt i all magi. Jag sörjde efter att ha läst ut sista boken och kommer känna mig ungefär lika tom efter sista filmen. Som tur är har jag ju mitt Lego Harry Potter-spel som balsam för själen, och förhoppningsvis kommer det ett till sånt också så småningom.
Självklart ska jag gå och se filmen på bio så fort jag bara kan, jag har bara några problem att ta itu med först.

1. Övertala Fredrik att gå med mig. Han har tydligen glömt att han gick på den senaste Harry Potter med mig och tycker att det är en helt befängd tanke att han skulle följa med nu.
2. Bestämma om jag ska se den i 3D eller inte. Jag har aldrig varit på 3D-bio, så det vore ju roligt men.. jag vet att det kommer att vara ormar på filmen, så risken finns att jag springer gråtandes ut ur salongen efter halva om jag ser den i 3D.
   
3. Bestämma vilken sabla biograf jag ska gå till. Ett helt nytt problem som uppstod när jag flyttade till Stockholm, det finns för många biografer.
   

Kärlekstema hos bloggkommentatorerna idag. Eller egentligen inte, göra slut-tema möjligen. Men I en nötskål kör på lite kärlek, i form av screencaps ifrån en av mina favoritkärlekshistorier (och den absoluta favoritmusikalen); den finfint gotiska Phantom of the Opera! Filmversionen, med Gerard Butler som en superhandsome missbildad fantom.

Bilder från screemusings.org

Ja, det är ju egentligen ett triangeldrama, men jag utelämnade det tredje hjulet eftersom jag, efter att ha sett filmen femtio gånger och till och med London-uppsättningen en gång, fortfarande sitter och hoppas att hon ska välja fantomen i slutet. Varje gång.

Klockan är visserligen nästan tolv och för sent för tanter som mig (som dessutom ska upp och iväg till Stockholm för att ränna på lägenhetsvisningar imorgon igen), men ni ska veta att mysigaste Almost Famous går på fyran just nu. Jag har säkert sett den filmen hundra gånger och är definitivt i topp tio av mina absoluta favoriter.

Bilder ifrån leavemethewhite.com