Jag måste erkänna, att låten som vann Eurovision nu här sist, är helt okej. Betyder inte att jag accepterar att tävlingen och all ondska den står för fortfarande existerar.
En kärleksförklaring, en tvångstanke, en länk till en mamma som bor långt bort, en besatthet av Nick Cave, en fyllehistoria som egentligen borde berättas i tal så att man kan göra ljudeffekter till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar