Watchmen.

Saker som man kan tänka när man går och ser Watchmen på bio: "Vilken fight, inte går den för fort heller, man ser faktiskt att de slåss. Blodigt blir det också. Aj, där kom benet ut. Och nu ligger svenskan med snubben med högt hårfäste. Spännande. En fräsig farkost har de också. Ser lite ut som en fluga faktiskt. Vad läskigt att upplösas på det där sättet. Nixon har ju världens mest absurda näsa. Shit, nu är de på Mars, med ett jättelikt klockverk. Grymt. Och där rök New York."

Saker som jag tänker när jag går och ser Watchmen på bio:
"Hehe, blå snopp."

Idag ritar jag tuttar.

Och flyttar runt dem tills jag blir nöjd. Vadå, finns det bättre sätt att spendera lördagskvällar?

Vi har ett rätt svar!

En väldigt skarpsynt Markus gissade rätt på Guess the dude igår. Och det borde han, eftersom det inte bara är ett slående porträtt utan aktuellt också (jag tycker om att tänka på min blogg som aktuell).
Istället för att sjunga och dansa på Metallica-konserten som skulle varit i söndags låg James Hetfield och spydde i något hörn. Istället för att komma hem som den där glada lilla pojken som åkte härifrån kom min Fredrik hem som en depprimerad tonåring, beredd att skära upp handlederna dagen efter. Jag gav honom en Japp och undvek katastrofen.

Markus, jag bjuder dig på en öl någon dag.

Jävla Gävlevatten.

De har stängt av vattnet i vårt område. De gav ungefär tre minuters förvarning. En läcka, säger de. De står utanför mitt köksfönster och gräver. De ska ha vattnet avstängt och jobba med det här hela dagen.

Jag kommer nog inte få så mycket gjort idag. All koncentration går till mitt få-inte-diarré-nu-mantra.

Korvar.

Just nu råder det brist på;

• tjusigt väder
• tjusiga människor
• ett vettigare liv

Därför jag har fotograferat korvar.

Guess the dude 2.

Succén förra veckan fick mig inte alls att fundera på att lägga ner, jag tänker skylla på att jag hade inställt så bara reggade användare kunde kommentera. Nu kan alla, och jag tänker köra den här leken tills någon börjar delta.

Vem är duden?

Och det var då livet fick mening igen.

Opatriotisk.

Det är en mitt-liv-saknar-mening-dag.
Det är vädrets fel.
Häromveckan såg jag solen. I tre sekunder.
Jag är millimeter ifrån att lägga mig ner på golvet i fosterställning.

Idag är jag ingen som tycker att Sverige ju är så vackert med sina fyra årstider. Idag kan Sverige ta sig.

I en nötskåls ansikte utåt.

Titta på den här bilden. Säger den inte så mycket? Den säger "titta på mina kinder. Du gillar dem eller hur? Du vill ta på dem. Du vill nypa tag i dem och säga ååååhbutchibutchibuuuu."

Hon utstrålar en sån självkänsla. Hon vet verkligen hur mycket du vill nypa i hennes kinder.

En fråga.

Om man går ut i trapphuset, hör något som liknar ett skrik, tänker "zombie!" och på riktigt är på väg in i lägenheten igen, borde man verkligen få gå ut då?

Utdrag från ett mor- och dottersamtal.

Jag: "Jag är så bra. Men det är ingen som förstår hur bra jag är. Jag är en stackars missförstådd konstnärssjäl. Mamma, jag är den största klyschan i världen!"

Det hårda livet som modell.

Jag är inte helt tappad när det gäller den här kameran. Men den här killen börjar tröttna nu. I två dagar har har stått där, pressat sina sopor om och om igen för att jag skulle få den perfekta bilden.

Det är fotografer som jag som gör att en del modeller väljer kokain.

Saker man kan vara rädd för.

Nässpray är mitt livselixir. Min största skräck varje gång jag går in på apoteket och ska köpa mina tre paket Otrivin Menthol är att kassörskan kommer säga "vi känner igen dig, och tyvärr, vi får inte sälja mer nässpray till dig nu."

Igår hjälpte en apotekstjej mig med att identifiera vad som är slemhosta och vad som är rethosta. Hon använde frasen "rensa ut skiten" och blev jätteobekväm för apotekare får nog inte säga skit.
Sen frågade hon om det var något annat jag behövde för min förkylning.
"Nässpray", säger jag och sträcker mig emot mina Otrivin.
"Ja, och de där får bara tas tio dagar i streck annars kan det bli bestående problem."
"Ja," säger jag och nickar gravallvarligt.

Och det är därför jag bara köpte en nässpraysflaska igår. Och det är därför jag måste gå dit igen idag.
Jag kommer att ha en annan jacka på mig.

F-words.

Idag försöker jag lära mig hur vår (Fredriks..) systemkamera egentligen fungerar. Jag läser en manual på engelska. Läser om aperture och shutter speed. Inget konstigt. Viewfinder och command dial, också mycket intressant.
Men, äh, jag tror jag ställer mig och hamrar huvudet emot betongväggen här bredvid istället.

Blåsfiskidén.

För någon månad sen, i en säng någonstans i Gävle.
Jag: "Du, tänk om man skulle ha ett akvarium, sen fylla det med blåsfiskar. Sen går man förbi lite då och då och knackar på glaset och då blir alla jätterädda och blåser upp sig sen så fastnar de där liksom!"
Jag blåser upp kinderna och rör på mig lite fram och tillbaka. Sen garvar jag. Länge. Fredrik skrattar lite också.
Sen fortsätter vi att titta på tv. I två minuter. Sen börjar jag skratta hysteriskt igen. Jag kan inte sluta, jag har ju kommit på världens bästa idé.

Tänk på det.

Jag sitter här, med slem i hela hjärnan. Jag hostar upp allt snor jag svalde igår och jag inte böja mig för långt framåt för då ilar en ny liten snorstråle ner från vänster näsborre (varför är det alltid vänster?).
Såna gånger kan det vara bra att tänka att det ändå finns de som har det värre.

Rätt svar på läsarfrågan!

Ni är värdelösa på att gissa. Vilken tur att det här är en blogg med självdistans.
Det är ju självklart att det är Horatio jag har ritat! Varje vardagskväll brukar jag och min snubbe köra rate Horatio när det är CSI Miami-reruns på femman. Vi ligger där i sängen och fnissar och ger ut poäng från 1 till 5 på hans oneliners innan introt. Sen sover vi.

Ända tills förra veckan. Då visade de ingen Horatio. Då började de visa riktiga CSI istället.
Nu kan jag inte sova längre.

Guess the dude 1.

Om jag vore en stor bloggare som faktiskt hade läsare skulle jag ha en liten lek med dem. Vi skulle kalla den typ "guess the dude" och vi skulle ha den varje vecka. Den går ut på att jag ritar en dude och alla försöker gissa vem det är.

Vem är duden?

Officiell ursäkt.

Du okända människa som fick sms av mig i lördags - det var menat till min vän Markus som inte alls hade det numret jag trodde att han hade. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt och hoppas att du är en sån som inte har något emot att bli kallad asshole via sms.

Senaste på spyfronten.

Jag har spytt så mycket i mitt liv att jag inte bara har lärt mig att spy exakt när jag vill, mina spyor har även effektiviserat sig så att istället för det här plågsamma framstötandet, där det bara kommer lite varje gång och håller på så länge att man är säker på att man håller på att kvävas, inte uppträder längre. Min spya kommer i en så snabb kaskad att jag knappt hinner märka att jag spyr.

Och helt utan uääh-ljud.