Ett uppskjutet utbrott.

Eftersom jag har märkt att efter två dagars ledighet är jag fortfarande ganska förbannad efter att ha handskas med idiot efter idiot på jobbet förra veckan, så jag tänker få ur mig det här nu.

Det var cruising i helgen, så en massa fulla medelålders gubbar och kärringar var inne hos oss och åt. När folk i min egen ålder är jävliga mot mig går det att ta med en nypa "de vet inte bättre", men när fyrtio-femtioåriga snubbar kommer in helt utan sunt förnuft och med deras "jag är äldre än dig, jag kan saker"-attityd blir man jävligt förbannad.

Så här är det, bara för att du har levt lite längre än mig betyder det inte att du inte är dum i huvudet. Hur i helvete kan folk inbilla sig att de kan bete sig hur som helst? Min restaurang tillhör inte allmänheten, och inte jag heller.

Det var bara det.

Om frukt.

Idag köpte jag apelsiner, så därför är jag ju givetvis sugen på bananer nu.

Om kyrkogårdar.

Kyrkogårdar gör mig väldigt obehaglig till mods. Det ligger alltså hundratals döda kroppar under marken på ett och samma ställe. Är det verkligen ingen annan som tycker det är absurt? Något som gör mig mer obehaglig till mods är det när det står "Här vilar .." på gravstenarna. Vilar, liksom, så att de ska ha kraft till att klättra upp ur sina gravar igen helt zombiefierade och utrota mänskligheten as we know it.

På min grav ska det stå "Här ligger Linda, död. Stendöd."

Folk är idioter.

Det här är inte en åsikt. Folk är idioter. Det vet alla som har ett serviceyrke.

Hur man njuter av att vara ledig när ingen annan är det.

Mamma om hur snygg jag är.

Mamma, jag är så din att min självbiografi kommer heta Mig äger min mamma (herregud vad fyndig jag var nu).

Och sen nattens insikt.

All ångest beror på mitt jobb, vilket är urlöjligt med tanke på att jag bara är en clerk.
Som inte ens jobbar heltid.

Ångestmomenten.

Det verkar som om de senaste månaderna har ångestmomenten bara bytt av varandra. Det skulle kunna tyckas orättvist men jag vet ju varför det är så. Jag är en worrier. Det är faktiskt helt katastrofalt hur mycket jag oroar mig för allting. Kanske inte svininfluensan, men andra saker. Kommer jag tjäna ihop tillräckligt för att resa någonstans i sommar, fyllde jag verkligen i semesteransökan rätt, kommer jag kunna ordna så jag kan få åka och se ZZ Top i Karlstad och bo på hotell med Fredrik, något jag vill så mycket att det faktiskt gör ont i mig.

Släng lite hunger på det och det blir stört omöjligt att sova.

Min prylbögighet.

Igår kväll när jag berättade för min karl att jag skulle köpa en ny telefon och predikade om hur jag vägrar lägga ut mer än tusen spänn på en telefon gnällde han över hur oprylbögig jag är.

Men, det han inte vet är att jag köpte min nuvarande telefon, strax efter att vi hade träffats, bara för att jag inte ville att han skulle tycka jag var töntig när jag inte hade polyfoniska ringsignaler. True story.

Bestyr.

Jag måste köpa en ny telefon. För det första är min gamla ifrån den tiden då telefoner fortfarande hade antenn, och för det andra ser antennen ut så här. Det brusar rätt gott ibland när man pratar i den.

Men jag vet inte riktigt vad jag ska köpa för telefon. Jag vill att den

• ska vara billig som skit
• ska vara ihopvikbar
• inte ska vara en Nokia (jag har aldrig ägt en Nokia och jag ser det som någon sorts bedrift)
  
• ska ha en grumlig liten kamera
• ska gå att hoppa på upprepade gånger

Det mesta kan man avgöra igenom att titta på telefonen. Men får man testa hoppbarheten på affären?

Dagens lugg.

Småbarnsförälder-ögon.

Det händer ganska ofta att jag drömmer att jag är gravid. Först går jag alltid runt och klappar på magen och är glad för det men efter en stund får jag råpanik när jag kommer på att nej just det, jag vill inte ha barn nu.

Jag möter många småbarnsföräldrar i mitt jobb. Det verkar alltid som att deras ögon har tappat lite av sin färg. De är så tomma, pupillerna verkar mindre, ögonlocken hänger längre ner.

Stor rumpa och hudbristningar gör mig inte så mycket, det är de där ögonen jag fruktar mest. Ja, och själv ungen då.

Samtal med chefen förra veckan.

Han: Har du nå värdesaker i omklädningsrummet?
Jag: Om jag har?
Han: Ja, vi har haft en del inbrott där.
Jag: Öh.. jag har en telefon men jag tror inte att någon någonsin skulle stjäla den.

Ett outhärdligt ologiskt Windows.

Jag måste sluta lita blint på Fredrik när det gäller datorer. Windows 7 var inte alls en sån bra idé som han fick det att låta som.

Maka ditt arsle hem från Stockholm och ge tillbaks mitt XP, din fucker!

Woh-woh!

Jag har köpt en ny deodorant. Japp, marscherade rakt in på Willys och köpte en gjorde jag. En sån med lukt. Jag brukar inte ha såna med lukt eftersom jag gärna får eksem i armhålan då. Men nu köpte jag en sån med lukt. Living on the edge.

Åh älskling.

Ingen har någonsin blivit så glad över ett par brända tändstickor som jag när jag kom hem och hittade det här på mitt skrivbord.

Idag.

Idag sitter jag på balkongen med en Pina Colada, ignorerar ljudet av snorungar som retas med alkisen nere på gården, och låtsas att jag är i Karibien.

Efterlyses: en ganska lång man med trasiga skor.

Vart är Fredrik? Jag vaknade till en tom lägenhet. Vi skulle ju ha picnic idag. Jag skulle klänga mig fast runt hans ben och inte låta honom gå ens två meter bort från mig, jag skulle klappa hans fina lilla huvud så hårt att han tappar allt hår och blir flint som sin far.

Han skulle väl aldrig försöka fly från quality time?

Saker man lär sig när man jobbar Valborgskvällen.

Beter sig någon olämpligt mot mig, exempelvis säger att de vill köpa sex av mig, kan man hämta chefen och de åker ut igenom rutan med huvudet före.

Jobbsamtal under Valborg.

Andra Linda: När jag får barn ska jag fan ta och låsa in dem. De får gå till skolan, men resten av tiden får de sitta inlåsta.
Jag: Ja, inte för deras eget bästa utan för resten av samhällets.
Andra Linda: Ja, inte fan tänker jag på dem. Jag tänker bara på mänskligheten.