Jag ska på fest ikväll. Jag försökte övertala Fredrik att mina konstiga McDonalds-kompisar inte är så konstiga som han tror, men det gick inte hela vägen eftersom det var ren och skär lögn. De är mycket konstigare än vad Fredrik tror. Han har inte ens sett dem i deras alla-ligger-med-alla-esse.

Jag får alltså gå utan manlig eskort och sitta ensam i ett hörn medan de andra tafsar på varandra. Som vanligt.

Har jag tur kommer Andra Linda och sätter sig samma hörn och sympatihalsar jäger med mig.

Fredrik var på whiskeyprovning igår. Idag luktar han som min pappa brukar lukta på julafton. Vi kommer alltså inte att hångla speciellt mycket idag.

6.19 värda minuter av ert liv.

Deftones - Simple man.

Snön gör nästan så att Gavlegårdarnas halvklädda adventsgran ute på gården ser respektabel ut. Nästan.

Det bästa med jul är väl ändå att få slå in paket. Jag köper massor av olika papper och snören varje år och överväger noga vilket papper som går med vilka snören. Jag tjatar på Fredrik så jag får slå in hans paket också. En (väldigt) liten del av mig önskar att jag hade en större familj så jag fick slå in ännu fler paket.

Fast nu ska vi inte inbilla oss att jag kommer ifrån en liten släkt. Jag har åtta fastrar och farbröder, en farmor, en farfar, en mormor, en morfar, en morfars fru, en mormors man och trettio-fyrtio kusiner. Men vi firar inte jul med dem. För vi tycker inte om dem.

Jo, vi tycker såklart om mormor. Och morfar. Och farmor och jättelilla farfar. Och mormors man är schysst. Morfars fru pratar mest störig Stockholmska.

Glöm det jag sa om att det snöade i Gävle häromdagen. Nu snöar det i Gävle. Jävlar i mig vad det snöar. Druttade på röven när jag gick ut och postade julkort gjorde jag också.

Jag: Jag var lucia när jag gick i sexan.
Sofie: Va? Var du?
Jag: Ja. Jag har inte alltid varit så här mörk och otilltalande.
Sofie: Tydligen inte.

Måndag förmiddag, vart hittar ni mig? På badrumsgolvet, sminkad i alla färger jag kunde hitta i min gamla Snobben-necessär. Resultatet av omänskligt-vackra-Evelina-har-födelsedagsfest-på-torsdag-och-alla-hennes-kompisar-är-sådana-där-som-har-glittersmink-och-klackskor-paniken.

Jag och Fredrik har en deal. Den som hinner slå igång sin musik först på morgonen bestämmer vad vi lyssnar på. Fredrik är extra snabb när han vet att det blir julmusik om jag vinner.

Det gör mig glad att mina vänner får ligga ibland, verkligen. Men det är ganska oballt när man blir lämnad på krogen med sällskap som man egentligen inte har något gemensamt med, bara för att ens manwhore vänner hittar ragg att ta med hem.

Jag vet att det är skillnad för mig för att jag i princip är gift, men jag trodde verkligen att andra människor också gick ut på krogen för att umgås.

Det snöar i Gävle idag. Jag är överlycklig.

Så här kornig är jag på nära håll.

Jag tittar på nobelfesten på tv. Det hörs hur pristagarna är nervösa när de ska hålla sitt tal. Andfåddhet, lite darr på rösten. Jag tycker det är fint. Bara för att man är ett geni betyder det inte att man är livrädd för att ställa sig upp och tala inför ett och ett halvt tusen pers liksom.

Så här är det va, receptet på knäck - hur enkelt som helst. Görandet av knäck - bara för de riktigt begåvade. Man försöker göra fina, jämna små kolor medan smeten stelnar i kannan och bildar små strängar som klibbar fast i formarna och lyfter iväg dem och man har ont i både nacke och arm för man har ju stått så där i tjugo minuter. Det slutade med att jag stod och åt knäcksmet som blivit för stel för att hälla direkt ur kannan och nu har jag sockerchocks-huvudvärk.

Jag ska göra sån mörk knäck idag. Jag försökte mig på det för två år sedan också. Köket luktade bränt i en månad efteråt.

Jag vet, det är ju skitoanständigt av mig att visa trosorna i bloggen. Men jag har en ny tröja, ser ni?

Meddelande till alla familjemedlemmar: vill ni ha något i julklapp i år får ni faktiskt säga vad ni vill ha. Jag orkar inte vara påhittig. Okej?

Kanske har ni hört den förut, kanske gillar ni den inte, kanske gör ni det och ni får en ny låt i soundtracket till ert liv, kanske bestämmer ni er för att börja lyssna på hela bandet. I värsta fall är det bara tre minuter av ert liv. Mindre, om ni stänger av innan den har spelat färdigt.

Anathema - Electricity