Den där alltså ->

Jag har nu skrivit en liten presentation om mig själv, något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag har liksom velat att bloggen ska tala för sig själv. Men ibland orkar inte bloggen tala för sig själv, för ibland är bloggen bara sur och ledsen och ingen vill ju läsa en blogg som de tror är sur och ledsen hela tiden.

Jag valde mina ord noggrannt. Inget "hej jag heter Linda och är 22 år" här inte. Vägde alla formuleringar, vad som fick vara med och inte. Det tog en timme och nu känner jag att den kanske är lite för pretto istället. Fan.

I en nötskål genomgår en liten identitetskris just nu. Vi varnar för att nya bilder och sliskiga presentationstexter kan uppkomma och försvinna under dagen.

Mina vänner vet inte att jag är så här snygg.

Nej jag klarade mig inte ens igenom hela röda mattan, reklamavbrotten var tredje minut gjorde det hela outhärdligt. Men jag vaknar idag och ser att de flesta priserna gick till de som förväntades få dem, förutom bästa film som inte alls gick till Avatar utan The Hurt Locker. Hela världen tycker alltså att Avatar är den bästa film som någonsin gjorts, förutom jag och the academy. Jag har visserligen inte sett The Hurt Locker, jag ser inte krigsfilmer, den kan säkert vara skitdålig men den där lilla mainstreambekämpande människan i mig är ändå glad att någon snuvade Dances with Smurfs på segern.

Jag har laddat upp med pepsi och vindruvor och sitter med Oscarsgalan på tv:n. Jag hade inte tänkt att se hela, de stora priserna intresserar mig inte då jag inte sett många av filmerna och jag kommer ändå bara bli sur när Avatar tar hem allt. Jag hade tänkt se röda mattan och de "mindre" priserna (bästa kostym och scenografi intresserar en hel del), men nu när jag sitter här ensam och trött och lite frusen vet jag inte om jag ens klarar mig tills själva galan börjar.

Det var en god tanke i alla fall.

Så här söta var vi igår innan vi gick och tittade på Hypocrisy när de spelade på Maxim.

Jag har bakat pizza ikväll. Jag gör det en gång vart tredje år någonting och det slutar oftast i katastrof, men den här gången lyckades jag, men inte utan att ringa mamma med degiga fingrar mitt uppe i alltihop och undra saker. Jag ringer min mamma så fort jag har matproblem, och när jag tror jag är döende i någon sjukdom (jag har ringt mamma med hjärtproblem, andningsproblem och den gången jag trodde jag hade svininfluensa, hon är den enda som kan övertyga mig om att jag inte är på väg att dö).

Mitt kök ser ut som en mjölexplosion men jag tänker dricka några öl och inte bry mig om det.

Jag är hundsjuk idag. Har spenderat hela morgonen med att titta på adoptionshundar. Vore himla mysigt, men jag kan inte än. Kanske när jag blir stor.

Mastodon spelar också på Peace & Love i sommar. Vi såg dem under ett vansinnesregn på Sonisphere förra året. Jag har inga tillräckliga superlativ för att beskriva hur bra de är.

Mastodon - The Last Baron. Ifall någon blev lite nyfiken.

Solen skiner och jag mår bra idag. Eller, inte egentligen, jag är nog fortfarande full. Men jag är glad. Jag känner fantastiska människor och den mest fantastiska av dem alla kommer hit ikväll. Han heter Fredrik och han bor här ibland. Han låter mig pilla på hans ögonbryn och nästa vecka ska han ta med mig på en hejdundrande resa till Karlskrona. Jag har hört att det är vår där.

Inte riktigt säker på hur det hände, men vad som skulle varit jag och Andra Linda tar en öl på interpool igår förvandlades till en liten fest med Oscar och hans amerikanska ganska spektakulära vän och sen en liten efterfest med Fabian och Amelie (och hund!) också och sen kollektivt sovande på soffan.

Jag är ett ganska stort grunge-fan. Mina händer skakade när jag skulle skriva sms till Fredrik och meddela nyheten att Alice in Chains spelar på Peace & Love i sommar. Alice in Chains alltså, som under mina allra grungigaste perioder hade förstaplatsen i mitt hjärta.

Alice in Chains med den nya sångaren. Layne Staley är ju fortfarande död. Men vill man se grunge nu för tiden får man ta lite ihopskrapade rester här och där, exempelvis Chris Cornell "solo" på Peace & Love förra sommaren där han slängde in en del låtar från Soundgarden (en underbar stund i mitt liv).

Chris Cornell förra året.

Jag tror jag orkar Peace & Love ett år till om jag får bo i husvagn. Mamma får jag låna er?

Tittar på Roomservice. Varför har de tagit in alla de där nya jönsarna för? Det känns lite som om att mina kompisar har tagit med sig en massa okända människor hem till mig, och de där människorna är jäkla okaraktäristiska utan att veta om det så de flaxar omkring och tvingar mig att titta på dem när jag egentligen bara vill prata med mina kompisar.

Stickat på stickat och grått och svart och avtorkat läppstift och jag tycker hemskt mycket om att ha kläder som ramlar av min vänstra axel.

Modeblogg? Nej. Allmänt tjusig blogg (okej då, lite modeblogg).

Bloggvärldens vanligaste inlägg just nu men jag kan kräkas på den här vintern nu. Jag är ingen sommarperson, är inte så förtjust i att bära shorts, men jag kan inte gå och stirra på samma gamla snövallar hela tiden. Jag vill kunna gå till Ica utan bergsklättrarutrustning. Vill ha förändring, videkissar och sånt.

Bild från IGN

Och en sån där hatt som Angelina Jolie har i Changeling.

Dag 1 utav pepsi-avvänjning nr 132.

Jag ger upp.

Jag vill skriva en bok som heter Magnifique. Ni skulle inte tro mig om jag sa vad den handlade om.

Jag skulle gå och se havet idag. Hade jag dragit upp persiennerna och tittat ut hade jag sett vilken dålig idé det var att gå ut överhuvudtaget. Det blåser och snöar och man blir blästrad. Jag gick inte till havet, jag gick till Konsum och hämtade min matta som jag har postordrat hem ifrån H&M. Den är lite knövlig just nu, men ljus och fin. Så här ser det ut när mina skor står på den.