En grej jag har.

Är jag ensam hemma är jag livrädd för min hårfön. Jag kan inte slå på den. Spökena vet att den dränker alla andra ljud, de kommer fram då, när jag inte kan höra dem. Mördarna och våldtäktsmännen som alltid väntar ute i trapphuset också. Alla kommer då.

Men de vågar inte om Fredrik är hemma. Min hjälte. Min ghostbuster.

Nötmode.

Om det här hade varit en modeblogg hade jag berättat att jag idag bär en Rolling Stones-tisha från H&M, och ett par byxor jag köpte när jag var tretton. Jag har dem halvt nedstoppade i strumporna så jag inte ska trampa sönder dem, ännu mer.

Det hade varit en väldigt fin modeblogg.

Bra import.

Det bästa med att gå och se Watchmen på bio för två veckor sen var att jag såg att de börjat sälja M&Ms där. Då trodde jag att SF börjat med smuggling, men för en vecka sen såg jag M&Ms på ICA också. Igår såg jag en reklam som sa att M&Ms nu säljs i Sverige.

Jag konstaterar två saker:

1. Den enda bra grejen med att flyga är nu borta
2. Jag kommer att äta ihjäl mig
   

En blogg behöver bilder.

För alla orkar faktiskt inte läsa.
Vissa av oss vill bara titta på bilderna.

Världens roligaste fördom.

Vi hör på radion att ett tjugotal människor har dött under ett tumult på en fotbollsmatch i Sydafrika.

Fredrik: Egentligen, är ju det ganska lugnt ändå. Hade det varit i England hade det ju varit katastrof om 21 människor dog under en fotbollsmatch. Men i Afrika är det ju ganska lite. Där dör det folk under varje tillställning. Där dör de ju vad de än gör.

Dudes!

Jocke, Markus, ni ligger lika.
Säg åt era kompisar att komma och leka med mig.

Saker jag vill.

Jag tycker inte det borde anses ofint och oförskämt att berätta för folk att man är bättre än dem. Tycker jag inte. Idag till exempel har jag ett stort behov av att predika för några utvalda om hur jag är gud. Så kan jag inte för då blir de sura.

Dåligt.

Guess the dude 5.

Ni får en ny på en gång. Den här är skitenkel (men sätt aldrig en brud på att rita vapen).

Vem är dudetten?

Vackert och sånt där.

apfan sa...

It's beautiful, Goldie. It's perfect. It's just like I promised only better.

It's not quick or quiet like it was with you. No, it's loud and nasty, my kind of kill.

I stare the bastard in the face and I laugh as he screams to God for mercy and I laugh harder when he squeals lika a stuck pig and when he whimpers like a baby I'm laughing so hard I cry.

He spurts and gurgles and life is good.

And when his eyes go dead the hell I send him to must seem like heaven after what I've done to him.

Storebror är poetisk med sitt Guess the dude-svar och han har alldeles rätt.

Lyxfällan har förstört mitt liv.

Jag har köpt ett par byxor för trehundra spänn. Trehundra spänn är ingenting. Inte när man ser jävligt sleek ut i dem. Inte när man köper kläder högst en gång varannan månad och det hamnar på ungefär det beloppet. Inte när man har ett jobb och har pengar över varje månad. Inte när man håller på att bli byxlös.

Men jag kan ändå inte motivera mitt köp. Jag mår ändå inte bra. Jag vet inte vad jag tror att jag skulle gjort för pengarna annars. Köpa ansiktsfärg så jag kan måla smileysar på min rumpa när jag blivit byxlös?

Jag kan också skämmas.

Vi sitter i soffan, vi har huvudena lutade emot varandra. Tittar på tv. Jag har laptopen i knäet för min lillebror gormar på msn att jag ska köpa ut till honom (vilket jag egentligen inte vill för tänk om min mamma blir sur på mig, min mamma har inte varit sur på mig på flera år och jag har nog glömt bort hur man hanterar henne då. Och jag kan inte ljuga för min mamma, kan jag inte).
Jag stänger ner allt, tittar lite på skrivbordet. Jag har en fin bild av Wall-E där. Fredrik tittar också på mitt skrivbord. Han fastnar för en bild jag har döpt till köttbullsmackechic, han måste kolla på den. Måste.

Han skrattar ganska mycket.
Jag: Eeeh. Nej, jag har aldrig kul med din kamera.
Han fortsätter skratta.
Jag: Jag tycker om köttbullsmackor!
Han skrattar ännu mer.
Jag: SHUT UP!

Förstår ni inte vad som försiggår?

Kycklingarna har länge vetat vad människorna egentligen gör med dem. De har försökt ge igen, generation efter generation har försökt komma på det ultimata sättet. Nu käkar de glas, det är lättare att få tag på än salmonella.

Saker jag vill att någon ska veta om mig.

Under min diskbänk har jag en egen sopsorteringsstation. Där sorterar man pappersförpackningar, metall, glas, kompost och vanliga sopor. Hade jag haft mer plats hade man sorterat hårdplast och mjukplast också.

Jävla skitdiskmaskin.

Jag brukar försvara diskmaskinen när min rumskompis gnäller på att den inte diskar rent och inte sköljer ordentligt. Brukar ta det lite personligt eftersom min mamma gav oss den när vi flyttade ihop.

Men jag drack nyss pepsi utspädd med diskmedel, så idag bör inte herr Elektrohelios vänta sig nå stöd från mig.

Kärleken.

Jag fattar inte vad tjatet om matfusket handlar om egentligen. Själv är jag till bredden fylld med aspartam och mår utmärkt. Ingen cancer i sikte.

Men när den har kommit, när jag ligger mager och skallig i en sjukhussäng, när Fredrik sitter bredvid och håller min hand. När döden kliver in i rummet och hittar mig på sin lista, då kommer min sista rossling vara:

SO WORTH IT!

Saker som bevisar att jag borde ha varit mobbad när jag var liten.

Jag har aldrig ätit plankstek, men jag vet att folk pratade om det när jag var yngre. Jag kanske var tolv någonting. Trodde att man på något sätt skulle äta en planka, att de gjort något med träet så det blev ätbart.

Jag känner mig fortfarande inte helt säker på att det inte är så.

Guess god damnit.

Idag har jag glömt bort hur man bloggar. Därför passar jag på att påpeka för alla mina dåliga lekkamrater att ingen har gissat rätt på min Guess the dude än. Och den där bilden är jag så nöjd med att jag tänker låta den ligga tills någon får rätt.

Och tills dess kommer ni inte få någon ny. Så det så!

Helg 2.

Det känns bra att efter tre år tillsammans finns det fortfarande nya saker att upptäcka hos varandra. Igår fick jag veta hur Fredrik låter när han spyr.

Jag hänvisar till bilden i föregående inlägg.

Helg.

Ibland får jag för mig att jag ska börja träna, äta sallader, dricka vatten och bli fit som fan.
Men oftast får jag inte för mig det.

Realistiska rädslor.

Man säger ju att tiden går snabbare när man har roligt. Och att den går långsammare när man har tråkigt. Ibland när det är en riktigt seg dag på jobbet, någon dag när jag får sopa upp fimpar utanför entrén, eller fixa stopp i toaletter, kan jag bli livrädd för att jag ska få så tråkigt att tiden faktiskt stannar. Att jag blir fast där, med handen i toaletten.