Jag såg mig själv i ett helt nytt ljus idag.

På promenad.

Jag: Jag har tänkt på en sak.
Fredrik: Mhm.
Jag: Nu när jag går runt och är så här vanlig, tänk om det finns en massa människor som känner igen mig då som jag inte känner igen. De tänker titta där är hon som jobbar på [insert känd snabbmatsrestaurang].
Fredrik: Ja det är klart det gör.
Jag: Jag är en fett offentlig person.
Fredrik: Ehh..
Jag: Jag är ju nästan kändis.
Fredrik: Hah, jaså?
Jag: Ja, om det finns massa folk som känner igen mig måste jag ju bli kändis.

Låtsas att man kommer från ett annat land när man raggar på brudar - ja. Beställa hamburgare på engelska - nä.

Jag jobbar på en ganska känd snabbmatsrestaurang, kan vi kalla det för att undvika stämningar och sånt. Jag möter en del ganska speciella människor.

Jag kan berätta om många konstiga fenomen. Jag kan skriva en bok om mänskligt beteende, folk som kommer in bara för att få skälla på någon och sånt, men ett av de absolut konstigaste fenomen har ingenting med ilska att göra. Ett av de konstigaste fenomenen är folk som kommer fram och låtsas att de inte kan svenska. De snackar alltså engelska med mig trots att det står Viktor Edlund på deras kort, sen hör jag dem mumla på svenska till kompisen bredvid.

Och det är flera människor som gör det, ifrån olika sällskap, olika kvällar.

Vi förstår inte. Pågår det en nationell tävling om vem som kan prata engelska med flest kassaexpediter? Är det roligt att göra det? Knuffar de liksom till kompisen i sidan innan och säger "titta, titta, nu ska jag beställa en hamburgare på engelska" och kompisen svarar "nä?! Åh du är så galen Olle!".. .. ... . ?

Men för all del, engelska stör inte oss. Vi är glada så länge vi slipper prata improviserat teckenspråk med de människorna som kommer in och varken kan engelska svenska eller norska.

En tanke.

Är inte skorpor bara bröd som legat framme ett tag?

Modeanalys.

Alltså Katy Perry är ju sjukt söt i den här fashion-against-aids-bannern som dyker upp på varenda blogg jag är inne på. Men, hur kan H&M ha missat att det är ute med aids? Cancer är ju det nya aids.

Fast, aids har ju den här safe sex-grejen. Man kan kanske inte göra t-shirtar som det står "don't get cancer" på.

Jag är den enda i Sverige som gillar reklamfilmer.

Den här reklamen tycker jag är skitrolig. Kan tänka mig att många fans sitter och funderar på om det verkligen är hårdrock att sälja sig till Netonnet, men det bryr vi oss inte om nu. Jag tycker bara det är så fantastiskt roligt i slutet när man hör dem vråla inifrån bilen.

Va fan?

Och så står man där på affären, får någon sorts hjärnblödning och tänker "kanske ska jag skippa godiset idag, när jag ändå är så sund". Men, det var ju inte så det här skulle gå till. Jag ska ju för fan inte banta, jag ska bara gå promenader för att väga upp min kärlek till snacks. För framtida hjärtinfarkters skull.

Ibland slår det slint vet ni. Men det fixade sig när jag såg att de fått in Majsbollar till lösgodissektionen igen.

Good skin day.

Det är kanske lite tråkigt att jag bara visar bilder på mitt ansikte hela tiden. Men jag kan inte ta den klassiska helkroppsbilden igenom spegeln. Min hall kommer med och den är för ful för den här bloggen.

Jag har inte haft en finne på säkert en vecka nu. Det är inte så ofta det händer. Det måste vara något fuffens på gång. Laddar vi upp till en megafinne på nästippen kanske?

Åh.

Jag saknar sorlet. Jag saknar Ahlgrens pizza. Jag saknar ljummen öl och groggar ur PET-flaskor. Jag saknar ljudet av tältdragkedjor. Jag saknar spelscheman. Jag saknar att bestämma att jag ska se det här sen det här och sen bli för full för att se något av det. Jag saknar chipsfrukost. Fan, jag saknar till och med bajamajor.

Peace and Love, kom nu!

Mitt onda dåd.

Jag har slut på kompostpåsar. Jag måste nu alltså slänga alla matrester direkt i de vanliga soporna. Det tar emot i varenda muskel att göra det.

Kom sundhet!

Det här är en radio. Den har jag köpt för 99:- på Clas Ohlson för att jag ska inbilla mig att jag har sällskap när jag är ute och går. Den ska hjälpa mig till mitt nya sunda liv. Jag började imorse. Tog en lång promenad. Eller ganska lång. Sista-halvtimmen-på-Morgonpasset-i-p3-och-en-liten-bit-in-i-Hallå-p3-lång.

Alltså får jag äta en hel extra chipspåse idag. Det är så det fungerar va?

Smäck!

Jag har ett ganska farligt jobb. Man kan åka på smällar. Bland annat om man bestämmer sig för att stänga kylskåpsdörren på läppen.

Nehe.

Man får inte le på nya passfotona. Vart är den här världen på väg egentligen?

Pass.

Idag ska jag gå och fixa ett nyss pass. Jajjemen. Nuförtin tar man tydligen passkort på polisstationen. Jag har funderat över huruvida jag ska le eller inte, jag har övat på miner framför spegeln. Jag har gjort mig snygg.

Men det spelar ingen roll. Det är storm ute. Min snygghet kommer blåsa bort inom tio meter. Så kommer jag till polisstationen och försöker fixa till det och polisen kommer säga "sluta fjompa dig nu och sitt". För det är så poliser gör. Så kommer det här passfotot också bli ett fult ett.

Min ICA-flickvän.

Jag har ett litet ICA rätt över gatan här. Där handlar jag när jag inte orkar gå till Willys. Rätt ofta.
På ICA jobbar min ICA-flickvän. Hon som alltid säger hej när jag kommer in, även om hon inte sitter i kassan som jag handlar i. Hon som alltid ler mot mig, på det där sättet så man kan tro att vi har en hemlis.
Hon som vet vart jag jobbar. Hon som vet att jag inte vill ha kvittot så hon frågar inte ens. Hon som pratar med mig om vädret om vi har tid.

Hon är så söt och hon gör mig så glad.

Främlingsfientlighet.

Jag hatar att åka tåg. Statistiken säger ju att det kommer att sitta minst ett störningsmoment i vilken vagn man än väljer att sätta sig. Kinkiga småbarn, killgäng som måste göra sig hörda för att veta att de existerar, eller som idag på tåget ifrån Hudiksvall - 50+ tanten som sa hejdå till sin pojkvän i telefon i fem minuter. Högt.

Hon: Ja, men då säger vi så då. Ja. Jag ringer sen. Ja. Ja. Haha. Ja. Men vi säger så. Ja. Puss och kram. Mm. Jag ringer sen. Ja. Puss. Haha. Ja. Nu fiskar de strömming nere här i hamnen. Jo. Ja. Ja tåget går snart. Vart är du då? Jaha. Ja. Men jag ringer sen då. Ja det gör vi. Mm. Jaha, har han sonen med sig? Jasså. Ja. Men hej lilltjejen! Nu kom det en liten flicka och satte sig här. Hej lilla flickan. Jag vet inte hur gammal hon är. Hur gammal är du? Hon är fyra. Ja. Nu börjar vi rulla här. Ja. Men vi säger så. Ja vi hörs sen. Jag älskar dig. Ja. Puss och kram och sånt då älskling. Ja.
Jag: Men lägg på den jävla telefonjäveln någon gång då!

Eller ja, jag viskade det för mig själv. I en perfekt värld hade jag skrikit rakt ut.
Jag tycker vi inför talförbud på tåg.

Efterlyses.

Ibland blir jag pensionärig och vill gå och lägga mig halv tio på en fredag. Ibland går det inte så bra för att jag bor i ghettot och ungarna sysselsätter sig med att skrika mellan husen. Vad hände egentligen med normal samtalston?

Dagens nyhet.

Ikväll klockan åtta börjar svt1 köra repriser av Pistvakt. Win!

Huh, what do you know..

Jag jobbar inte på midsommar. Det måste vara något sorts misstag tänker jag. Sen inser jag att vi bara har öppet fram till 16.00 den dagen. Va? Ska folk supa och inte äta hos oss? GÅR INTE VÄRLDEN UNDER DÅ?!

Guitar Hero.

Jag var aldrig menad att komma förbi easy-nivån på Guitar Hero. Min mamma säger att det är bra att vara envis och jag använder aldrig min envishet så mycket som när jag spelar tv-spel. Jag har lyckats blivit ganska skitbra på varenda tv-spel jag någonsin brytt mig om att bli bra på och det är för att jag har nött, nött och nött i flera dygn tills jag blev bra. Men jag hade inget hopp om att någonsin nå normal på Guitar Hero. Det är helt enkelt inte naturligt för mig att använda mitt lillfinger till någonting. Rör jag lillfingret måste jag röra hela handen.

Men jag trotsade faktiskt både nerver och skelett och jag lärde den att trycka på den blå knappen som tillkom på normal-nivå. Jag blev faktiskt ganska duktig. Men sen slutade jag spela och nu är jag speciellt duktig längre, lagomt tills Guitar Hero Metallica kom ut. Lillfingret har gått tillbaka till att göra saker den inte får ont av, till exempel att bara ligga rak och stel och göra ingenting nu när jag knapprar på tangentbordet.

Jag vet inte riktigt varför jag skrev ett så långt inlägg om mitt lillfinger. Kan det vara för att jag har druckit öl?

Saker som karln gör.

Förra sommaren brände sig Fredrik ganska rejält, både på hemmaplan och på Cypern. För att undvika att något liknande händer i år har han solskyddsfaktor på sig även när det inte är sol, och han är inomhus.