Jag har semester! Och inte en susning om vad jag ska hitta på. Molnen är en och samma grå nyans och ligger som ett täcke över Stockholm. Jag äter gårdagens sega ostbågar och lyssnar på samma rockballader som mamma och jag åkte runt i bilen och lyssnade på den sommaren jag träffade Fredrik. Planerar lite inför festivalveckan, vi ska avverka två stycken den här veckan faktiskt.

Det känns bra, och molnen blev precis lite ljusare ute.

Det kommer som en lika stor chock varje gång jag inser att någon jag kände när jag var liten har barn nu. Min barndoms kärlek, en av dem i alla fall, som det känns som jag var kär i i flera år fast det förmodligen var en månad eller så, är tvåbarnspappa. Det är fullkomligt sjukt. Sjukt! Att hans lillasyster som var en av mina bästa kompisar också har barn känns inte lika konstigt. Jag vet inte varför. Hursomhelst måste jag lägga mig i fosterställning och ålderskrisa nu.

Eftersom tantigheten, eller "mognaden", redan är ett faktum - här kommer chilibebis-uppdatering! Jag vet inte om det är mitt lantliga arv eller någon felplacerad barnlängtan, men dessa små gröna skruttar gör mig verkligen helt överlycklig. Med tanke på att jag planerar att äta dem sen så hoppas jag att det är mitt lantliga arv.

Man vet att man är tant när man under sina lediga sommardagar går runt i bikini hemma och planterar om sina plantor. Att gå runt med bikini på sin gård är det tantigaste som finns. Jag har ingen gård då, utan balkongen är min motsvarighet, vilket inte är riktigt lika tantigt.

Men då jag diskuterar min trädgård med mina kollegor når jag genast upp i extrem tantighet igen.

Hela våren har jag gått och tänkt "åh, sommar i Stockholm! Vad härligt." Nu är vi där och jag vill bara härifrån. Jag vill till solvarma tallar och myror och tystnad och grillat och familj. Jag vill hem. Till Orsa eller till Hudiksvall, spelar ingen roll. Båda har blivit lika hem för mig.

Om fyra dagar får jag semester. Jag trodde inte jag skulle längta så.

Jag är numera stolt mamma till en halvcentimeters chili-kart. Lyckan var stor när jag upptäckte den lilla plutten på min chiliplanta igår. Jag har i hela mitt liv varit en notorisk växtlighetsdödare men i början på sommaren anordnade jag ändå en liten trädgård ute på min balkong med fyra sorters örter och en chiliplanta. Och alla lever än! Vem kunde anat att växter överlever om man bryr sig om dem, går runt och klappar på dem varje dag och kallar dem för sina bebisar.

Gårdagens pysselresultat. Kassörskan på Konsum tyckte det var fint också.

Idag pysslar jag med ståltråd, bland annat. Jag vet inte varför, men lukten av ståltråd påminner mig om min pappa. Det är fint.

Nä, jag trodde väl inte direkt att jag skulle gå och köpa en magtröja anytime soon. Man är ju inte sjutton år och ett vandrande skelett längre. Men det var innan jag visste att det fanns en med spets, i ryggen, och svarta och vita ränder framtill. Det finns en gräns för vad jag kan motstå.
Men oroa er inte, ni kommer inte se mig gå runt och visa den dallrande vita magen i sommar, det finns ju andra sätt att bära den på.

Jag har kommit på hur man lurar den nya datorn till att komma överrens med min kamera, och tur är väl det, för då kan ni få se vad för pyssel jag håller på med här hemma när jag är ledig. Jag är skitnöjd.

Det är svart eller vitt, mycket blogg eller ingen blogg alls. Nu ska vi se om vi inte kan återuppliva det här stället med lite bilder igen.

Jag känner mig väldigt asocial just nu. Vill mest bara vara med Fredrik. Sån är väl jag 90% av tiden men det märks inte alltid för jag har inte alltid valet att umgås med någon annan. Nu har jag det men jag vill inte ändå.

Sämst blogg, men jag har så mycket annat just nu. Eller ja, mycket jobb mest egentligen, mycket svackor, har inte fått kameran att fungera med den nya datorn än. Ja, sånt.

Mamma gnäller över att jag inte bloggar. Jag tror hon är lite beroende av min blogg.

Så, idag är jag ledig. Jag sitter mest ute på min balkong och trivs och ikväll ska jag gå ut med Tintin. Trots min nya uppdaterade garderob drabbas jag givetvis av klädkris. Jag har dragit ut hela t-shirtlådan på sängen, högen ser ut som ett svart avgrundshål. Hur kan jag det vara så svårt att bestämma sig när man bara har en färg att välja på?

Jag gick och köpte mig en dator så här på lördagseftermiddagen. Tog Fredrik under armen och drog iväg till Siba. Frågade vad som var bra. Han pekade, jag köpte. Det fanns liksom inget att fundera på. Jag behöver en ny dator, jag skulle köpt en ny dator förr eller senare, jag behöver inte fundera över vilken dator jag vill ha för egentligen kan jag ju ingenting om datorer. Det är det jag har Fredrik till. Så det blev en dator. Den är så underbar att jag tror jag dör. Nya datorer vet ni, allting flyter så mjukt, så snabbt. Den låter inte ens. Gud, jag är kär.

Nu blir det Sims 3 på den här och sen kommer jag nog säga upp mig och aldrig mer gå ut. Alltså, jag har bokstavligen talat drömt om att testa Sims 3 sen det kom ut.

Dagens detalj. Jag tycker om att tänka på mig själv som rockigt romantisk.

Okej, det har varit en dålig helg, men jag mår bättre nu. Jobba sig genomsvettig och dricka öl med Tintin fungerar rätt bra som botemedel.

Jag hade redan hunnit glömma hur mycket den här sjukdomen suger. Fucking jävla skit signalsubstanser som inte gör sitt jobb. To do: gå till doktorn, säga mer mediciner tack, kanske för hela livet tack, bli normal igen.

Ju närmare sommaren kommer, ju mer längtar jag efter det feminina. Och mina tvångstankar säger inte så mycket, de tycker att så länge jag har världens ballaste frisyr och ett par boots på fötterna får jag göra vad jag vill med resten. Det känns som en bra överenskommelse.