Att drömma om beställningar så mycket att allting snurrar och man måste gå upp och spy mitt i natten är kanske bra i bantingsperspektiv, men inte så där skitroligt i utbrändsperspektiv.

Fast om jag skulle vara det jag inte är så skulle jag döpa ungen till Tindra om det blev en tjej och Kevin om det blev en kille.

Haha.

Hahahahahaha.

Vad är det för trash som döper sina ungar till sånt här egentligen?! Vem kommer vilja heta Tindra när de är vuxen? Om tjugo år kommer Aftonbladets löpsedlar säga "Superchockökning av namnbyten, ingen som föddes i början at 2000-talet har kvar sina riktiga namn idag. Vad fan tänkte ni egentligen?".

Okej, så jag insåg att föregående inlägg blev.. konstigt. Nej, mamma, jag är inte gravid. Har inga planer på att bli. Jag ville bara konstatera att alla andra vara det. Så.

Alltså, är det bara jag, eller är alla gravida just nu? Är det så att man lägger märke till andras graviditeter mer om man är gravid själv och jag borde se det här som något hemmagjort graviditetstest?

Fast, det är ganska svårt att missa de där stora magarna om man inte är gravid också.

En vecka in i projekt Komma i Arbetsbyxorna Igen och jag inser, det finns inget som kan ersätta godis. Jag läser de här ät-det-här-istället-för-det-här-listorna hela tiden där de säger att istället för att äta en bulle ska man äta ett äpple. Vad är de för idioter som sitter och pillar ihop de här listorna? Ett äpple är inte samma sak som en bulle. Ett äpple kan aldrig ersätta en bulle!

En vecka, tog det, innan jag blev utbränd och arg igen.

Emma: Du röker väl?
Jag: Nej.
Emma: Va? Har du aldrig gjort eller har du slutat?
Jag: Aldrig gjort.
Emma: Jag trodde du rökte! Du ser ut som en rökare.
Jag: Öh, tack.
Emma: Fabian, visst ser Linda ut som en rökare?
Fabian: Linda ja, hon ser ut som en jävla knarkare.

Nackdelen med att vara polare med sina "chefer", man kan inte säga nej när de ringer och säger snälla snälla snälla Linda du är så underbar kan du inte jobba lunchruschen idag? Tur att utbrändometern nollställdes efter semestern.

Igår var vi på restaurang, Berggrenska. De har världens flummigaste toalett. Det är ett normalstort toalettrum, men med två toaletter i, bredvid varandra, utan någon sorts avskiljare. Jag tänkte att det var för såna där tjejor som alltid går på toaletten tillsammans, men jag har svårt att tänka mig att någon skulle vilja sitta och fisa ikapp på det där sättet.

De hade god kyckling i alla fall. Over and out.

Nu har jag jobbat i två dagar. Det är turisttider på jobbet, alltså stora barnfamiljer och många specialordrar. Innan semestern ville jag bara grina när jag såg dem rulla in där med barnvagnarna och de skrikande ungarna och ingen som vill ha lök på hamburgaren och "nej föresten, jag vill ha Fanta istället" när jag redan gjort Cola till dem. Men jag är faktiskt inte arg längre. Allt rann av mig på semestern och inget kom tillbaka när jag klev in på stället (som väntat).

Jag ler på riktigt emot mina gäster nu. Frågan är väl hur länge till.

Jag vaknade rätt tidigt imorse och låg och funderade på hur man går ner i vikt om man verkligen inte har någon lust att träna. Mitt gamla trick var ju att sluta äta, men det funkar helt enkelt inte om man har ett jobb. Man blir trött av att vara hungrig. Jag funderade på bantningspiller och kokain, men sen kom jag på det.

Svininfluensa, hur effektivt som helst.

Jag och Fredrik har ingen sån där historia, vi träffades snorpackade på krogen eftersom han kände en kille jag var tillsammans med i sjuan och jag satte mig i hans knä för att det inte satt någon annan där. Jag sa "hej" och han sa "hej" och sen satt jag där och minns inte så mycket mer. Den historien passar ju in på oss ganska bra, men tänk att ha något sånt här att berätta.

Men just den historien skulle kräva att vi levde ifrån varandra i fyrtio år och det har jag då bestämt ingen lust med.

Det var.. hur ska jag säga det här.. jävligt trångt i mina jobbarbyxor idag. Jag undvek in i det sista att böja mig ner, även om det är väldigt bra kvalité på dem så finns det ju en gräns för hur feta rövar de tål också.

Efter min hastiga Pressbyrån-lunch fick jag lov att knäppa upp översta knappen, sen jobbade jag så resten av dagen. Tur att man har skärp så det inte syns. Jag har ingen lust att gå in till chefen och be om nya byxor för att jag blev för fet under min semester.

Det känns inte som att jag har gjort annat än att äta mat och varit full under min semester. Precis när jag hade börjat svälla ner igen efter Rhodos kommer Sonisphere med sin långa snacksfyllda bilfärd, sin fyllekebab och sina chips för att återställa saltnivån dagen efter.

Jag är osäker på om jag ens kommer komma i jobbuniformen idag, så fet känner jag mig. Jag ska inte äta pommes frites igen förrän oktober.

Och så var semestern slut. Den ångesten är inte att leka med.

Det finns ganska många tusen människor som kan säga att de har varit på en Metallica-konsert, men det är väl inte så där jävla många som kan säga att de har satt sig ner och sovit under en Metallica-konsert.

Jag packar inför Sonisphere just nu. Vi åker om några timmar. Jag går igenom högarna av nytvättade kläder, hittar min långärmade alldeles för stora svarta tröja som är så bra att ha på festivaler, och nyser ut en lång slemsträng på den.

Men den var utochin, så jag tänker ha den slemmiga tröjan på mig ändå.

Så här brukar jag se ut precis innan jag ska flyga, föresten.

Jag har blåsor i munnen. På båda sidorna, i tandköttet på nedre tandraden. Fy fan.

Ibland går jag runt och gnider mig om magen så där som man gör när man är gravid. Men det är jag inte. Jag är bara mätt.

Kortfattat om Grekland; de vet inte hur man gör Club Sandwich.

Mot Rhodos!

Bör nämnas också, jag har inte lillebrors telefonnummer. Annars skulle jag självklart gått den vägen.

Jag önskar att jag var en bättre syster, jag önskar att jag stod utanför lillebrors dörr med en hemmafixad jordgubbstårta och sjöng just nu och om jag bodde närmare skulle jag ha gjort det, hur mycket jag än åker till Grekland imorgon bitti och måste packa och städa och köpa Ipodhögtalare idag. Jag skulle tagit mig tid för lillebrors födelsedag.

Men nu blev det facebook och jag känner mig äcklad av mig själv.

Vi försöker gottgöra igenom ett fett jävla grattis igenom bloggen.

Klockan är kanske tolv på natten. Jag ligger och glider in i sömnen med Jimmy Kimmel på i bakgrunden. Jag drömmer att jag är på Peace & Love igen. Känner värmen. Känner att jag måste gå på toa NU. Vet att jag måste kravla mig ur tältet, sätta på mig skorna, gå ända bort till bajamajorna och där är det väl säkert kö. Det hinner jag inte. Jag måste på toa NU.

Jag vaknar till, inser att jag har mitt alldeles egna badrum några meter bort. Ingen kö, ingen annans bajs på sitsen. Åh, du egna vattentoalett, jag hyllar dig alldeles för lite.

Det var väl själva fan vad plan det skulle krascha nu. Jag som ska till Grekland på lördag. INTE COOLT.