Jag såg mig själv i ett helt nytt ljus idag.

På promenad.

Jag: Jag har tänkt på en sak.
Fredrik: Mhm.
Jag: Nu när jag går runt och är så här vanlig, tänk om det finns en massa människor som känner igen mig då som jag inte känner igen. De tänker titta där är hon som jobbar på [insert känd snabbmatsrestaurang].
Fredrik: Ja det är klart det gör.
Jag: Jag är en fett offentlig person.
Fredrik: Ehh..
Jag: Jag är ju nästan kändis.
Fredrik: Hah, jaså?
Jag: Ja, om det finns massa folk som känner igen mig måste jag ju bli kändis.

Låtsas att man kommer från ett annat land när man raggar på brudar - ja. Beställa hamburgare på engelska - nä.

Jag jobbar på en ganska känd snabbmatsrestaurang, kan vi kalla det för att undvika stämningar och sånt. Jag möter en del ganska speciella människor.

Jag kan berätta om många konstiga fenomen. Jag kan skriva en bok om mänskligt beteende, folk som kommer in bara för att få skälla på någon och sånt, men ett av de absolut konstigaste fenomen har ingenting med ilska att göra. Ett av de konstigaste fenomenen är folk som kommer fram och låtsas att de inte kan svenska. De snackar alltså engelska med mig trots att det står Viktor Edlund på deras kort, sen hör jag dem mumla på svenska till kompisen bredvid.

Och det är flera människor som gör det, ifrån olika sällskap, olika kvällar.

Vi förstår inte. Pågår det en nationell tävling om vem som kan prata engelska med flest kassaexpediter? Är det roligt att göra det? Knuffar de liksom till kompisen i sidan innan och säger "titta, titta, nu ska jag beställa en hamburgare på engelska" och kompisen svarar "nä?! Åh du är så galen Olle!".. .. ... . ?

Men för all del, engelska stör inte oss. Vi är glada så länge vi slipper prata improviserat teckenspråk med de människorna som kommer in och varken kan engelska svenska eller norska.

En tanke.

Är inte skorpor bara bröd som legat framme ett tag?

Modeanalys.

Alltså Katy Perry är ju sjukt söt i den här fashion-against-aids-bannern som dyker upp på varenda blogg jag är inne på. Men, hur kan H&M ha missat att det är ute med aids? Cancer är ju det nya aids.

Fast, aids har ju den här safe sex-grejen. Man kan kanske inte göra t-shirtar som det står "don't get cancer" på.

Jag är den enda i Sverige som gillar reklamfilmer.

Den här reklamen tycker jag är skitrolig. Kan tänka mig att många fans sitter och funderar på om det verkligen är hårdrock att sälja sig till Netonnet, men det bryr vi oss inte om nu. Jag tycker bara det är så fantastiskt roligt i slutet när man hör dem vråla inifrån bilen.

Va fan?

Och så står man där på affären, får någon sorts hjärnblödning och tänker "kanske ska jag skippa godiset idag, när jag ändå är så sund". Men, det var ju inte så det här skulle gå till. Jag ska ju för fan inte banta, jag ska bara gå promenader för att väga upp min kärlek till snacks. För framtida hjärtinfarkters skull.

Ibland slår det slint vet ni. Men det fixade sig när jag såg att de fått in Majsbollar till lösgodissektionen igen.

Good skin day.

Det är kanske lite tråkigt att jag bara visar bilder på mitt ansikte hela tiden. Men jag kan inte ta den klassiska helkroppsbilden igenom spegeln. Min hall kommer med och den är för ful för den här bloggen.

Jag har inte haft en finne på säkert en vecka nu. Det är inte så ofta det händer. Det måste vara något fuffens på gång. Laddar vi upp till en megafinne på nästippen kanske?

Åh.

Jag saknar sorlet. Jag saknar Ahlgrens pizza. Jag saknar ljummen öl och groggar ur PET-flaskor. Jag saknar ljudet av tältdragkedjor. Jag saknar spelscheman. Jag saknar att bestämma att jag ska se det här sen det här och sen bli för full för att se något av det. Jag saknar chipsfrukost. Fan, jag saknar till och med bajamajor.

Peace and Love, kom nu!

Mitt onda dåd.

Jag har slut på kompostpåsar. Jag måste nu alltså slänga alla matrester direkt i de vanliga soporna. Det tar emot i varenda muskel att göra det.

Kom sundhet!

Det här är en radio. Den har jag köpt för 99:- på Clas Ohlson för att jag ska inbilla mig att jag har sällskap när jag är ute och går. Den ska hjälpa mig till mitt nya sunda liv. Jag började imorse. Tog en lång promenad. Eller ganska lång. Sista-halvtimmen-på-Morgonpasset-i-p3-och-en-liten-bit-in-i-Hallå-p3-lång.

Alltså får jag äta en hel extra chipspåse idag. Det är så det fungerar va?

Smäck!

Jag har ett ganska farligt jobb. Man kan åka på smällar. Bland annat om man bestämmer sig för att stänga kylskåpsdörren på läppen.

Nehe.

Man får inte le på nya passfotona. Vart är den här världen på väg egentligen?

Pass.

Idag ska jag gå och fixa ett nyss pass. Jajjemen. Nuförtin tar man tydligen passkort på polisstationen. Jag har funderat över huruvida jag ska le eller inte, jag har övat på miner framför spegeln. Jag har gjort mig snygg.

Men det spelar ingen roll. Det är storm ute. Min snygghet kommer blåsa bort inom tio meter. Så kommer jag till polisstationen och försöker fixa till det och polisen kommer säga "sluta fjompa dig nu och sitt". För det är så poliser gör. Så kommer det här passfotot också bli ett fult ett.

Min ICA-flickvän.

Jag har ett litet ICA rätt över gatan här. Där handlar jag när jag inte orkar gå till Willys. Rätt ofta.
På ICA jobbar min ICA-flickvän. Hon som alltid säger hej när jag kommer in, även om hon inte sitter i kassan som jag handlar i. Hon som alltid ler mot mig, på det där sättet så man kan tro att vi har en hemlis.
Hon som vet vart jag jobbar. Hon som vet att jag inte vill ha kvittot så hon frågar inte ens. Hon som pratar med mig om vädret om vi har tid.

Hon är så söt och hon gör mig så glad.

Främlingsfientlighet.

Jag hatar att åka tåg. Statistiken säger ju att det kommer att sitta minst ett störningsmoment i vilken vagn man än väljer att sätta sig. Kinkiga småbarn, killgäng som måste göra sig hörda för att veta att de existerar, eller som idag på tåget ifrån Hudiksvall - 50+ tanten som sa hejdå till sin pojkvän i telefon i fem minuter. Högt.

Hon: Ja, men då säger vi så då. Ja. Jag ringer sen. Ja. Ja. Haha. Ja. Men vi säger så. Ja. Puss och kram. Mm. Jag ringer sen. Ja. Puss. Haha. Ja. Nu fiskar de strömming nere här i hamnen. Jo. Ja. Ja tåget går snart. Vart är du då? Jaha. Ja. Men jag ringer sen då. Ja det gör vi. Mm. Jaha, har han sonen med sig? Jasså. Ja. Men hej lilltjejen! Nu kom det en liten flicka och satte sig här. Hej lilla flickan. Jag vet inte hur gammal hon är. Hur gammal är du? Hon är fyra. Ja. Nu börjar vi rulla här. Ja. Men vi säger så. Ja vi hörs sen. Jag älskar dig. Ja. Puss och kram och sånt då älskling. Ja.
Jag: Men lägg på den jävla telefonjäveln någon gång då!

Eller ja, jag viskade det för mig själv. I en perfekt värld hade jag skrikit rakt ut.
Jag tycker vi inför talförbud på tåg.

Efterlyses.

Ibland blir jag pensionärig och vill gå och lägga mig halv tio på en fredag. Ibland går det inte så bra för att jag bor i ghettot och ungarna sysselsätter sig med att skrika mellan husen. Vad hände egentligen med normal samtalston?

Dagens nyhet.

Ikväll klockan åtta börjar svt1 köra repriser av Pistvakt. Win!

Huh, what do you know..

Jag jobbar inte på midsommar. Det måste vara något sorts misstag tänker jag. Sen inser jag att vi bara har öppet fram till 16.00 den dagen. Va? Ska folk supa och inte äta hos oss? GÅR INTE VÄRLDEN UNDER DÅ?!

Guitar Hero.

Jag var aldrig menad att komma förbi easy-nivån på Guitar Hero. Min mamma säger att det är bra att vara envis och jag använder aldrig min envishet så mycket som när jag spelar tv-spel. Jag har lyckats blivit ganska skitbra på varenda tv-spel jag någonsin brytt mig om att bli bra på och det är för att jag har nött, nött och nött i flera dygn tills jag blev bra. Men jag hade inget hopp om att någonsin nå normal på Guitar Hero. Det är helt enkelt inte naturligt för mig att använda mitt lillfinger till någonting. Rör jag lillfingret måste jag röra hela handen.

Men jag trotsade faktiskt både nerver och skelett och jag lärde den att trycka på den blå knappen som tillkom på normal-nivå. Jag blev faktiskt ganska duktig. Men sen slutade jag spela och nu är jag speciellt duktig längre, lagomt tills Guitar Hero Metallica kom ut. Lillfingret har gått tillbaka till att göra saker den inte får ont av, till exempel att bara ligga rak och stel och göra ingenting nu när jag knapprar på tangentbordet.

Jag vet inte riktigt varför jag skrev ett så långt inlägg om mitt lillfinger. Kan det vara för att jag har druckit öl?

Saker som karln gör.

Förra sommaren brände sig Fredrik ganska rejält, både på hemmaplan och på Cypern. För att undvika att något liknande händer i år har han solskyddsfaktor på sig även när det inte är sol, och han är inomhus.

Uppfattningar om romantik.

Jag: Har du bokat hotell?
Fredrik: Japp.
Jag: Vad blev det?
Fredrik: Plaza.
Jag: Fett romantiskt vi ska ha det.
Fredrik: Vi kommer inte ha tid för romantiskt, vi ska dricka öl och titta på ZZ Top.
Jag: Det är väl romantiskt?!

Uäck.

Jag får magsår bara av att lyssna på Prison Break. Tänk de stackars författarna. Hur snabbt blir man utbränd av att skriva en serie där en pistol måste riktas emot någon hela tiden?

Note to self.

Min nya telefon måste ha snoozefunktion. Det har inte min nuvarande. Det har varit tre år av att gå upp på första ringet. Tre olidliga år.

08.58

Jag brukade vara en morgonpigg person. Det gäller inte längre. Bara två timmar till snälla?

Dagens look.

Brinner mitt hus ner nu blir jag riktigt ledsen. Alltså inte bara vanligt hus-brinner-ner-ledsen utan riktigt jävla ledsen.

Helt utan ironi.

Jag skiter i somaliepirater och norska schlagervinnare, det här är nyheter. Det är sånt här jag vill läsa om.

Just nu.

Just nu googlar jag hotell + karlstad. Varför?

Jo, för jag ska se ZZ Top den tredje juni! Jag ska se ZZ Top den tredje juni! Jag ska se ZZ Top den tredje juni! Jag ska se ZZ Top den tredje juni! Jag ska, ja ni fattar.

Saker man aldrig borde se.

Buhuhuhuhuhuäääh. Snyft, snyft. Buuuääääh. Buhuhuhuääh.

En bra vän.

Oscar har åkt till Dublin utan att jag märkt någonting, Jonas lyckades flytta först till Falun och sen Stockholm utan att jag märkte någonting, och Jasmine lyckades vara gravid i nio månader och sen föda en liten flicka utan att jag fattade skit.

Jag tror jag måste börja bry mig om mina vänner lite mer.

Anekdot om berövelsen av sömn.

Det var förra sommaren, jag är precis hemkommen ifrån Hultsfredsfestivalen. Jag har duschat och druckit mjölk och tyckt det var det godaste jag någonsin druckit. Jag ligger i min underbara säng, som faktiskt består av madrass och kuddar istället för bar mark och en sovsäck. Jag tittar på Law and Order. Jag är faktiskt helt vaken. Jag märker att jag känner igen mig på stället de två griniga gubbarna är på. Det ser faktiskt ohyggligt bekant ut.

Jag: Fredrik! De är på Hultsfred på tv!
Fredrik: Hm?
Jag: Jag lovar! Någon har blivit mördad vid bajamajorna och nu är de och intervjuar tjejen i pizzaståndet, jag lovar! Alltså allvarligt!
Fredrik: ..

Behöver jag nämna att inget Law and Order-avsnitt någonsin utspelat sig på Hultsfredsfestivalen?

Nedräkningen till Peace and Love kan börja.

Saker som känns så där.

Jag tog en bild på mig. Jag öppnade den i photoshop. För skojs skull använder jag pipett-verktyget som kopierar färgen på fläcken man klickar på i bilden. Jag fick ljust, ljust blågrått när jag klickade den i mitt ansikte..

Lättklätt i bloggen!

Det här är mina nya trosor. Nu tror ni kanske att det är Fredrik som är på bilden men så där hårig är faktiskt inte hans mage.

Höstlegender.

Jag ser Höstlegender, tänker att jag skulle valt den städade killen istället för Brad Pitt. Tänker sen att jag förmodligen inte fungerar som jag ska.

Ett uppskjutet utbrott.

Eftersom jag har märkt att efter två dagars ledighet är jag fortfarande ganska förbannad efter att ha handskas med idiot efter idiot på jobbet förra veckan, så jag tänker få ur mig det här nu.

Det var cruising i helgen, så en massa fulla medelålders gubbar och kärringar var inne hos oss och åt. När folk i min egen ålder är jävliga mot mig går det att ta med en nypa "de vet inte bättre", men när fyrtio-femtioåriga snubbar kommer in helt utan sunt förnuft och med deras "jag är äldre än dig, jag kan saker"-attityd blir man jävligt förbannad.

Så här är det, bara för att du har levt lite längre än mig betyder det inte att du inte är dum i huvudet. Hur i helvete kan folk inbilla sig att de kan bete sig hur som helst? Min restaurang tillhör inte allmänheten, och inte jag heller.

Det var bara det.

Om frukt.

Idag köpte jag apelsiner, så därför är jag ju givetvis sugen på bananer nu.

Om kyrkogårdar.

Kyrkogårdar gör mig väldigt obehaglig till mods. Det ligger alltså hundratals döda kroppar under marken på ett och samma ställe. Är det verkligen ingen annan som tycker det är absurt? Något som gör mig mer obehaglig till mods är det när det står "Här vilar .." på gravstenarna. Vilar, liksom, så att de ska ha kraft till att klättra upp ur sina gravar igen helt zombiefierade och utrota mänskligheten as we know it.

På min grav ska det stå "Här ligger Linda, död. Stendöd."

Folk är idioter.

Det här är inte en åsikt. Folk är idioter. Det vet alla som har ett serviceyrke.

Hur man njuter av att vara ledig när ingen annan är det.

Mamma om hur snygg jag är.

Mamma, jag är så din att min självbiografi kommer heta Mig äger min mamma (herregud vad fyndig jag var nu).

Och sen nattens insikt.

All ångest beror på mitt jobb, vilket är urlöjligt med tanke på att jag bara är en clerk.
Som inte ens jobbar heltid.

Ångestmomenten.

Det verkar som om de senaste månaderna har ångestmomenten bara bytt av varandra. Det skulle kunna tyckas orättvist men jag vet ju varför det är så. Jag är en worrier. Det är faktiskt helt katastrofalt hur mycket jag oroar mig för allting. Kanske inte svininfluensan, men andra saker. Kommer jag tjäna ihop tillräckligt för att resa någonstans i sommar, fyllde jag verkligen i semesteransökan rätt, kommer jag kunna ordna så jag kan få åka och se ZZ Top i Karlstad och bo på hotell med Fredrik, något jag vill så mycket att det faktiskt gör ont i mig.

Släng lite hunger på det och det blir stört omöjligt att sova.

Min prylbögighet.

Igår kväll när jag berättade för min karl att jag skulle köpa en ny telefon och predikade om hur jag vägrar lägga ut mer än tusen spänn på en telefon gnällde han över hur oprylbögig jag är.

Men, det han inte vet är att jag köpte min nuvarande telefon, strax efter att vi hade träffats, bara för att jag inte ville att han skulle tycka jag var töntig när jag inte hade polyfoniska ringsignaler. True story.

Bestyr.

Jag måste köpa en ny telefon. För det första är min gamla ifrån den tiden då telefoner fortfarande hade antenn, och för det andra ser antennen ut så här. Det brusar rätt gott ibland när man pratar i den.

Men jag vet inte riktigt vad jag ska köpa för telefon. Jag vill att den

• ska vara billig som skit
• ska vara ihopvikbar
• inte ska vara en Nokia (jag har aldrig ägt en Nokia och jag ser det som någon sorts bedrift)
  
• ska ha en grumlig liten kamera
• ska gå att hoppa på upprepade gånger

Det mesta kan man avgöra igenom att titta på telefonen. Men får man testa hoppbarheten på affären?

Dagens lugg.

Småbarnsförälder-ögon.

Det händer ganska ofta att jag drömmer att jag är gravid. Först går jag alltid runt och klappar på magen och är glad för det men efter en stund får jag råpanik när jag kommer på att nej just det, jag vill inte ha barn nu.

Jag möter många småbarnsföräldrar i mitt jobb. Det verkar alltid som att deras ögon har tappat lite av sin färg. De är så tomma, pupillerna verkar mindre, ögonlocken hänger längre ner.

Stor rumpa och hudbristningar gör mig inte så mycket, det är de där ögonen jag fruktar mest. Ja, och själv ungen då.

Samtal med chefen förra veckan.

Han: Har du nå värdesaker i omklädningsrummet?
Jag: Om jag har?
Han: Ja, vi har haft en del inbrott där.
Jag: Öh.. jag har en telefon men jag tror inte att någon någonsin skulle stjäla den.

Ett outhärdligt ologiskt Windows.

Jag måste sluta lita blint på Fredrik när det gäller datorer. Windows 7 var inte alls en sån bra idé som han fick det att låta som.

Maka ditt arsle hem från Stockholm och ge tillbaks mitt XP, din fucker!

Woh-woh!

Jag har köpt en ny deodorant. Japp, marscherade rakt in på Willys och köpte en gjorde jag. En sån med lukt. Jag brukar inte ha såna med lukt eftersom jag gärna får eksem i armhålan då. Men nu köpte jag en sån med lukt. Living on the edge.

Åh älskling.

Ingen har någonsin blivit så glad över ett par brända tändstickor som jag när jag kom hem och hittade det här på mitt skrivbord.

Idag.

Idag sitter jag på balkongen med en Pina Colada, ignorerar ljudet av snorungar som retas med alkisen nere på gården, och låtsas att jag är i Karibien.

Efterlyses: en ganska lång man med trasiga skor.

Vart är Fredrik? Jag vaknade till en tom lägenhet. Vi skulle ju ha picnic idag. Jag skulle klänga mig fast runt hans ben och inte låta honom gå ens två meter bort från mig, jag skulle klappa hans fina lilla huvud så hårt att han tappar allt hår och blir flint som sin far.

Han skulle väl aldrig försöka fly från quality time?

Saker man lär sig när man jobbar Valborgskvällen.

Beter sig någon olämpligt mot mig, exempelvis säger att de vill köpa sex av mig, kan man hämta chefen och de åker ut igenom rutan med huvudet före.

Jobbsamtal under Valborg.

Andra Linda: När jag får barn ska jag fan ta och låsa in dem. De får gå till skolan, men resten av tiden får de sitta inlåsta.
Jag: Ja, inte för deras eget bästa utan för resten av samhällets.
Andra Linda: Ja, inte fan tänker jag på dem. Jag tänker bara på mänskligheten.