En grej jag har.

Är jag ensam hemma är jag livrädd för min hårfön. Jag kan inte slå på den. Spökena vet att den dränker alla andra ljud, de kommer fram då, när jag inte kan höra dem. Mördarna och våldtäktsmännen som alltid väntar ute i trapphuset också. Alla kommer då.

Men de vågar inte om Fredrik är hemma. Min hjälte. Min ghostbuster.

Nötmode.

Om det här hade varit en modeblogg hade jag berättat att jag idag bär en Rolling Stones-tisha från H&M, och ett par byxor jag köpte när jag var tretton. Jag har dem halvt nedstoppade i strumporna så jag inte ska trampa sönder dem, ännu mer.

Det hade varit en väldigt fin modeblogg.

Bra import.

Det bästa med att gå och se Watchmen på bio för två veckor sen var att jag såg att de börjat sälja M&Ms där. Då trodde jag att SF börjat med smuggling, men för en vecka sen såg jag M&Ms på ICA också. Igår såg jag en reklam som sa att M&Ms nu säljs i Sverige.

Jag konstaterar två saker:

1. Den enda bra grejen med att flyga är nu borta
2. Jag kommer att äta ihjäl mig
   

En blogg behöver bilder.

För alla orkar faktiskt inte läsa.
Vissa av oss vill bara titta på bilderna.

Världens roligaste fördom.

Vi hör på radion att ett tjugotal människor har dött under ett tumult på en fotbollsmatch i Sydafrika.

Fredrik: Egentligen, är ju det ganska lugnt ändå. Hade det varit i England hade det ju varit katastrof om 21 människor dog under en fotbollsmatch. Men i Afrika är det ju ganska lite. Där dör det folk under varje tillställning. Där dör de ju vad de än gör.

Dudes!

Jocke, Markus, ni ligger lika.
Säg åt era kompisar att komma och leka med mig.

Saker jag vill.

Jag tycker inte det borde anses ofint och oförskämt att berätta för folk att man är bättre än dem. Tycker jag inte. Idag till exempel har jag ett stort behov av att predika för några utvalda om hur jag är gud. Så kan jag inte för då blir de sura.

Dåligt.

Guess the dude 5.

Ni får en ny på en gång. Den här är skitenkel (men sätt aldrig en brud på att rita vapen).

Vem är dudetten?

Vackert och sånt där.

apfan sa...

It's beautiful, Goldie. It's perfect. It's just like I promised only better.

It's not quick or quiet like it was with you. No, it's loud and nasty, my kind of kill.

I stare the bastard in the face and I laugh as he screams to God for mercy and I laugh harder when he squeals lika a stuck pig and when he whimpers like a baby I'm laughing so hard I cry.

He spurts and gurgles and life is good.

And when his eyes go dead the hell I send him to must seem like heaven after what I've done to him.

Storebror är poetisk med sitt Guess the dude-svar och han har alldeles rätt.

Lyxfällan har förstört mitt liv.

Jag har köpt ett par byxor för trehundra spänn. Trehundra spänn är ingenting. Inte när man ser jävligt sleek ut i dem. Inte när man köper kläder högst en gång varannan månad och det hamnar på ungefär det beloppet. Inte när man har ett jobb och har pengar över varje månad. Inte när man håller på att bli byxlös.

Men jag kan ändå inte motivera mitt köp. Jag mår ändå inte bra. Jag vet inte vad jag tror att jag skulle gjort för pengarna annars. Köpa ansiktsfärg så jag kan måla smileysar på min rumpa när jag blivit byxlös?

Jag kan också skämmas.

Vi sitter i soffan, vi har huvudena lutade emot varandra. Tittar på tv. Jag har laptopen i knäet för min lillebror gormar på msn att jag ska köpa ut till honom (vilket jag egentligen inte vill för tänk om min mamma blir sur på mig, min mamma har inte varit sur på mig på flera år och jag har nog glömt bort hur man hanterar henne då. Och jag kan inte ljuga för min mamma, kan jag inte).
Jag stänger ner allt, tittar lite på skrivbordet. Jag har en fin bild av Wall-E där. Fredrik tittar också på mitt skrivbord. Han fastnar för en bild jag har döpt till köttbullsmackechic, han måste kolla på den. Måste.

Han skrattar ganska mycket.
Jag: Eeeh. Nej, jag har aldrig kul med din kamera.
Han fortsätter skratta.
Jag: Jag tycker om köttbullsmackor!
Han skrattar ännu mer.
Jag: SHUT UP!

Förstår ni inte vad som försiggår?

Kycklingarna har länge vetat vad människorna egentligen gör med dem. De har försökt ge igen, generation efter generation har försökt komma på det ultimata sättet. Nu käkar de glas, det är lättare att få tag på än salmonella.

Saker jag vill att någon ska veta om mig.

Under min diskbänk har jag en egen sopsorteringsstation. Där sorterar man pappersförpackningar, metall, glas, kompost och vanliga sopor. Hade jag haft mer plats hade man sorterat hårdplast och mjukplast också.

Jävla skitdiskmaskin.

Jag brukar försvara diskmaskinen när min rumskompis gnäller på att den inte diskar rent och inte sköljer ordentligt. Brukar ta det lite personligt eftersom min mamma gav oss den när vi flyttade ihop.

Men jag drack nyss pepsi utspädd med diskmedel, så idag bör inte herr Elektrohelios vänta sig nå stöd från mig.

Kärleken.

Jag fattar inte vad tjatet om matfusket handlar om egentligen. Själv är jag till bredden fylld med aspartam och mår utmärkt. Ingen cancer i sikte.

Men när den har kommit, när jag ligger mager och skallig i en sjukhussäng, när Fredrik sitter bredvid och håller min hand. När döden kliver in i rummet och hittar mig på sin lista, då kommer min sista rossling vara:

SO WORTH IT!

Saker som bevisar att jag borde ha varit mobbad när jag var liten.

Jag har aldrig ätit plankstek, men jag vet att folk pratade om det när jag var yngre. Jag kanske var tolv någonting. Trodde att man på något sätt skulle äta en planka, att de gjort något med träet så det blev ätbart.

Jag känner mig fortfarande inte helt säker på att det inte är så.

Guess god damnit.

Idag har jag glömt bort hur man bloggar. Därför passar jag på att påpeka för alla mina dåliga lekkamrater att ingen har gissat rätt på min Guess the dude än. Och den där bilden är jag så nöjd med att jag tänker låta den ligga tills någon får rätt.

Och tills dess kommer ni inte få någon ny. Så det så!

Helg 2.

Det känns bra att efter tre år tillsammans finns det fortfarande nya saker att upptäcka hos varandra. Igår fick jag veta hur Fredrik låter när han spyr.

Jag hänvisar till bilden i föregående inlägg.

Helg.

Ibland får jag för mig att jag ska börja träna, äta sallader, dricka vatten och bli fit som fan.
Men oftast får jag inte för mig det.

Realistiska rädslor.

Man säger ju att tiden går snabbare när man har roligt. Och att den går långsammare när man har tråkigt. Ibland när det är en riktigt seg dag på jobbet, någon dag när jag får sopa upp fimpar utanför entrén, eller fixa stopp i toaletter, kan jag bli livrädd för att jag ska få så tråkigt att tiden faktiskt stannar. Att jag blir fast där, med handen i toaletten.

Guess the backslick 4.

Jag hittade en till backslick. Och för att gottgöra en dålig Dale Cooper tänker jag ge er en ledtråd till den här. En dålig en. Det finns en sak jag skulle kunna lägga till på den här bilden och ni skulle fatta direkt.

Vem är duden?

Surprise surprise!

Jag tycker mycket om när jobbet ändrar i mitt schema utan att säga till. Det är så trevligt med såna här riktiga drämd-i-nyllet-överraskningar!

Saker som skulle hända om jag gav efter för rösten i mitt huvud som säger att Fredrik egentligen inte är Fredrik.

En vän hade en bra idé för de gångerna jag funderar över om Fredrik verkligen är Fredrik. Testa om kläderna som ligger på golvet passar.

Om skämtet går bort kan ni helt enkelt se det som en illustration vårt förhållande, eller min mentala hälsa.

Snabbkurs i fotografi: lektion ett.

Från den här vinkeln bör man aldrig ta kort.

Ja, jag spenderar hela min dag på Facebook idag.

Ja, just det. Jag hittade en till person som min storebror var vän med på Facebook men inte jag.. min lillebror!

Mer Facebook.

Mitt liv har aldrig varit lika mycket i ett nötskal som när jag såg att min storebror är vän med min barndomsvän på Facebook.. men inte jag.

Puffa?

Den sämsta översättningen på poke någonsin måste vara puffa. Jag kan inte komma över det här. Jag kan puffa Jasmine. Inte peta på, inte ens putta, utan puffa.
Jag älskar det lilla frågetecknet också. Frågetecknet som ingen av de andra alternativen fick. Frågetecknet som är där säkerligen för Facebook-teamet själv inte fattar vad de menar.

Min blodiga apelsin.

Varför är min vanliga apelsin blodig för? Som om den var med i en teaterföreställning om blodapelsiner och glömt sminket på.
Och varför fotar jag alltid min mat? Bor det en liten, liten tjockis i mig tro?

Saker jag vill att någon ska veta om mig.

Mina favoritlukter är regn på asfalt, 2-taktsolja, Smultronjasmin, kaffe och stekt lök. De får mig att känna mig hemma.

Mina drömmars man.

Jag hade målat nästan konstant i fyra dagar när jag bestämde mig för att slänga ihop Guess the dude den här veckan. Därför blev den ganska lat. Och dålig. Och Dale Cooper förtjänar egentligen bättre än så, jag ville ge honom mer än så. Jag vill ju egentligen ge honom hela min värld. Åh, Dale..

Jag fick dra det rätta svaret ur min storebror, som är den enda av er som är klok nog att se mästerverket Twin Peaks. Fy för er andra, fy!

Jag får förmodligen lov att gottgöra allt detta igenom en ny senare i veckan. Men det börjar bli torrt om backslicks nu.

Ett litet guilty pleasure.

Insåg precis att alla dudes hittills har haft backslick. Någon skulle säkert kunna göra en djupgående analys om detta. Men, för att spara dem tiden - jag har en ganska stor backslick-fetish. Inte så mycket för blonda stureplan-slicks, mer för jag-är-ganska-gammal-och-har-haft-ganska-många-frisyrer-i-mitt-liv-och-den-här-var-den-jag-gillade-bäst-slicks.

Ibland när Fredrik har flottigt hår går jag och drar fingrarna igenom det, får det att verka som ett ömhetsbevis. Egentligen kammar jag till en backslick. Sen häller jag stearin över högra halvan av hans ansikte så jag kan låtsas att jag hånglar med Fantomen på Operan.

Guess the dude 3.

Äh, jag har inget bättre för mig. Vi kör en Guess the dude. Förmodligen lite klurigare än vanligt, eftersom alla inte är lika finkulturella som mig.

Vem är duden?

När jag målar blir jag ganska lesbisk.

Saker som jag gillar.

Jag sitter och tittar på Fredrik. Han har en stor skugga på väggen precis bredvid sig. Skuggan nickar med huvudet till musiken, men inte han. Jag tänker att det är lite fint. Min egna Lucky Luke-motsats. Mannen som var långsammare än sin egen skugga.

Du underbara.

Jag har varit nykter i en och en halv vecka. Jag har inte ens dragit muspekaren över Sims 2-ikonen. Visst har jag varit in på vissa sidor och gluttat, TSR och Simcredible, likt en alkoholist som trycker näsan emot Systembolagets fönster. Men jag har inte laddat ner något.

Bortsett från att jag börjat dricka betydligt mer öl under den här tiden, har det gått bra. Fram tills nu.
Nu börjar den verkliga världen se stor och hård ut, och jag börjar längta efter begränsade rörelser och ansiktsuttryck, efter att bli jagad av bin, efter spisar som fattar eld, efter grannen som stjäl min trädgårdstomte, efter pingvinen som kommer och hälsar på snögubbarna, efter the smustle..

Watchmen.

Saker som man kan tänka när man går och ser Watchmen på bio: "Vilken fight, inte går den för fort heller, man ser faktiskt att de slåss. Blodigt blir det också. Aj, där kom benet ut. Och nu ligger svenskan med snubben med högt hårfäste. Spännande. En fräsig farkost har de också. Ser lite ut som en fluga faktiskt. Vad läskigt att upplösas på det där sättet. Nixon har ju världens mest absurda näsa. Shit, nu är de på Mars, med ett jättelikt klockverk. Grymt. Och där rök New York."

Saker som jag tänker när jag går och ser Watchmen på bio:
"Hehe, blå snopp."

Idag ritar jag tuttar.

Och flyttar runt dem tills jag blir nöjd. Vadå, finns det bättre sätt att spendera lördagskvällar?

Vi har ett rätt svar!

En väldigt skarpsynt Markus gissade rätt på Guess the dude igår. Och det borde han, eftersom det inte bara är ett slående porträtt utan aktuellt också (jag tycker om att tänka på min blogg som aktuell).
Istället för att sjunga och dansa på Metallica-konserten som skulle varit i söndags låg James Hetfield och spydde i något hörn. Istället för att komma hem som den där glada lilla pojken som åkte härifrån kom min Fredrik hem som en depprimerad tonåring, beredd att skära upp handlederna dagen efter. Jag gav honom en Japp och undvek katastrofen.

Markus, jag bjuder dig på en öl någon dag.

Jävla Gävlevatten.

De har stängt av vattnet i vårt område. De gav ungefär tre minuters förvarning. En läcka, säger de. De står utanför mitt köksfönster och gräver. De ska ha vattnet avstängt och jobba med det här hela dagen.

Jag kommer nog inte få så mycket gjort idag. All koncentration går till mitt få-inte-diarré-nu-mantra.

Korvar.

Just nu råder det brist på;

• tjusigt väder
• tjusiga människor
• ett vettigare liv

Därför jag har fotograferat korvar.

Guess the dude 2.

Succén förra veckan fick mig inte alls att fundera på att lägga ner, jag tänker skylla på att jag hade inställt så bara reggade användare kunde kommentera. Nu kan alla, och jag tänker köra den här leken tills någon börjar delta.

Vem är duden?

Och det var då livet fick mening igen.

Opatriotisk.

Det är en mitt-liv-saknar-mening-dag.
Det är vädrets fel.
Häromveckan såg jag solen. I tre sekunder.
Jag är millimeter ifrån att lägga mig ner på golvet i fosterställning.

Idag är jag ingen som tycker att Sverige ju är så vackert med sina fyra årstider. Idag kan Sverige ta sig.

I en nötskåls ansikte utåt.

Titta på den här bilden. Säger den inte så mycket? Den säger "titta på mina kinder. Du gillar dem eller hur? Du vill ta på dem. Du vill nypa tag i dem och säga ååååhbutchibutchibuuuu."

Hon utstrålar en sån självkänsla. Hon vet verkligen hur mycket du vill nypa i hennes kinder.

En fråga.

Om man går ut i trapphuset, hör något som liknar ett skrik, tänker "zombie!" och på riktigt är på väg in i lägenheten igen, borde man verkligen få gå ut då?

Utdrag från ett mor- och dottersamtal.

Jag: "Jag är så bra. Men det är ingen som förstår hur bra jag är. Jag är en stackars missförstådd konstnärssjäl. Mamma, jag är den största klyschan i världen!"

Det hårda livet som modell.

Jag är inte helt tappad när det gäller den här kameran. Men den här killen börjar tröttna nu. I två dagar har har stått där, pressat sina sopor om och om igen för att jag skulle få den perfekta bilden.

Det är fotografer som jag som gör att en del modeller väljer kokain.

Saker man kan vara rädd för.

Nässpray är mitt livselixir. Min största skräck varje gång jag går in på apoteket och ska köpa mina tre paket Otrivin Menthol är att kassörskan kommer säga "vi känner igen dig, och tyvärr, vi får inte sälja mer nässpray till dig nu."

Igår hjälpte en apotekstjej mig med att identifiera vad som är slemhosta och vad som är rethosta. Hon använde frasen "rensa ut skiten" och blev jätteobekväm för apotekare får nog inte säga skit.
Sen frågade hon om det var något annat jag behövde för min förkylning.
"Nässpray", säger jag och sträcker mig emot mina Otrivin.
"Ja, och de där får bara tas tio dagar i streck annars kan det bli bestående problem."
"Ja," säger jag och nickar gravallvarligt.

Och det är därför jag bara köpte en nässpraysflaska igår. Och det är därför jag måste gå dit igen idag.
Jag kommer att ha en annan jacka på mig.

F-words.

Idag försöker jag lära mig hur vår (Fredriks..) systemkamera egentligen fungerar. Jag läser en manual på engelska. Läser om aperture och shutter speed. Inget konstigt. Viewfinder och command dial, också mycket intressant.
Men, äh, jag tror jag ställer mig och hamrar huvudet emot betongväggen här bredvid istället.

Blåsfiskidén.

För någon månad sen, i en säng någonstans i Gävle.
Jag: "Du, tänk om man skulle ha ett akvarium, sen fylla det med blåsfiskar. Sen går man förbi lite då och då och knackar på glaset och då blir alla jätterädda och blåser upp sig sen så fastnar de där liksom!"
Jag blåser upp kinderna och rör på mig lite fram och tillbaka. Sen garvar jag. Länge. Fredrik skrattar lite också.
Sen fortsätter vi att titta på tv. I två minuter. Sen börjar jag skratta hysteriskt igen. Jag kan inte sluta, jag har ju kommit på världens bästa idé.

Tänk på det.

Jag sitter här, med slem i hela hjärnan. Jag hostar upp allt snor jag svalde igår och jag inte böja mig för långt framåt för då ilar en ny liten snorstråle ner från vänster näsborre (varför är det alltid vänster?).
Såna gånger kan det vara bra att tänka att det ändå finns de som har det värre.

Rätt svar på läsarfrågan!

Ni är värdelösa på att gissa. Vilken tur att det här är en blogg med självdistans.
Det är ju självklart att det är Horatio jag har ritat! Varje vardagskväll brukar jag och min snubbe köra rate Horatio när det är CSI Miami-reruns på femman. Vi ligger där i sängen och fnissar och ger ut poäng från 1 till 5 på hans oneliners innan introt. Sen sover vi.

Ända tills förra veckan. Då visade de ingen Horatio. Då började de visa riktiga CSI istället.
Nu kan jag inte sova längre.

Guess the dude 1.

Om jag vore en stor bloggare som faktiskt hade läsare skulle jag ha en liten lek med dem. Vi skulle kalla den typ "guess the dude" och vi skulle ha den varje vecka. Den går ut på att jag ritar en dude och alla försöker gissa vem det är.

Vem är duden?

Officiell ursäkt.

Du okända människa som fick sms av mig i lördags - det var menat till min vän Markus som inte alls hade det numret jag trodde att han hade. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt och hoppas att du är en sån som inte har något emot att bli kallad asshole via sms.

Senaste på spyfronten.

Jag har spytt så mycket i mitt liv att jag inte bara har lärt mig att spy exakt när jag vill, mina spyor har även effektiviserat sig så att istället för det här plågsamma framstötandet, där det bara kommer lite varje gång och håller på så länge att man är säker på att man håller på att kvävas, inte uppträder längre. Min spya kommer i en så snabb kaskad att jag knappt hinner märka att jag spyr.

Och helt utan uääh-ljud.