Dålig natt. Magproblem, sömnproblem, huvudvärk och en snarkande sambo som vanligt. Men när han är nykter går det i alla fall att putta på honom så att han slutar för ett tag.

Jag ska nog spela Zelda idag. Twilight Princess då. Windwaker kan suga min (ja, jag har fastnat i ett tempel och går runt i cirklar..).

Lustig insikt idag (man får såna på lediga dagar) - jag är en bättre got nu än när jag var got i femtonårsåldern någonting. Då försökte jag verkligen vara got med de trasiga strumpbyxorna på armarna och den taskiga sminkningen. Nu råkar jag bara gilla svart.

Identitetskrisen är ett faktum när jag köper en kjol.

Dagens dilemma; vill jag verkligen vara vän med chefen på facebook? Han behövs i min strävan efter att få hundra facebook-vänner (jag har 91 nu). Men.. vill man verkligen ha chefen på facebook?

Å andra sidan har han sett mig riktigt, riktigt, RIKTIGT full så statusuppdateringar på facebook kanske mest är småpotatis nu för tiden.

Dåliga saker som har hänt den här veckan

• jag frågade min chef om fler timmar i månaden, det hade han inte råd med
  
• Fredrik drog hem ytterligare en förkylning som såklart satte sig på mig
• tröjan som skulle göra mitt liv komplett som jag beställde för flera veckor sen visade sig vara slut i mörkgrå hos leverantören
• tjejen som bor på balkongen mitt emot min som jag har stalkat under en tid kom in på jobbet och visade sig inte vara lika söt i verkligheten
• livet förlorade sin mening i största allmänhet
  

Bra saker som har hänt den här veckan

• jag vann en kassatävling på jobbet, fick presentkort på Systembolaget som pris
• jag åt en Daim
  

Drömtröjan fanns inte i drömfärgen. Jag raidar webbshoparna för något värt att falla lika pladask för så jag vill spendera femhundra spänn på det. Förgäves.

Idag känns som en sån där dag då jag föreslår till Fredrik att vi ska se en film, han undrar vad vi ska se, jag säger jag vet inte, vi googlar film, bestämmer oss för att se den mest hjärndöda actionrullen som är aktuell just nu, sätter oss i soffan och jag tittar storögt på Fredrik och frågar om vi får popcorn nu.

För det var faktiskt bara därför jag ville se på film.

Tider går väldigt sakta när man glömmer att ta med nässpray till jobbet, och det första man gör är att krama Petter och får en allergisk reaktion mot hans deodorant. Jag snortade sodavatten under mina mest desperata stunder.

För lite bilder i bloggen.
Något som skulle vara jättepinsamt när jag gör så här och sätter två bilder bredvid varandra är om jag skulle redigera bort en finne i ena bilden, men glömma att göra det på andra. Jättepinsamt.

Men det ser väl vem som helst att jag har lämnat kvar alla finnar och ärr.

Det blev ett nej. Ett sympatifullt nej men ett nej. Nu funderar jag på att säga upp mig. Är nog hellre arbetslös än att se mitt liv rinna iväg i ett magsårsdis.

Är bara att bryta ihop och komma igen.

Åh. Idag ska jag försöka prata med chefen då, igen. Jag förväntar mig ett ja. Men vad gör jag om jag får ett nej? Går ut på lagret och börjar gråta?

Ibland blir Fredrik övermodig, tror att han känner mig så bra. Då får man allt sätta honom på plats.

Jag: Jag har hittat min absoluta favoritsida på hela internet!
Fredrik: Vadå, ikea.se?
Jag: Nähä! Ikeahacker!

Jag blev varken nedskjuten eller kom hem med mindre ångest, jag kom snarare hem med mer ångest eftersom jag inte fick mitt snack med chefen överstökat. Jag var ju så smart och bestämde mig för att ta det första dagen på höstlovet när vi är översvämmade av ungar av olika höjd och irritationskompetens.

Men jag planterade i alla fall idén om att vi ska prata serious business i hans huvud. Imorgon, på förmiddagen. Eventuellt. Om vi hinner. Som vanligt.

Idag ska jag försöka få en minut med min chef och kräva saker. Kommer jag att bli nedskjuten eller är det en person med mindre ångest som skriver nästa gång? Vi får se.

För ett och ett halvt år sedan slutade jag att titta på the Office (US). Jag blev jättefull på Kir en kväll, spydde och såg samma avsnitt flera gånger med argumentet att "det bara var tillbakablickar" när Fredrik påpekade att jag redan hade sett det där. The Office kör inte med tillbakablickar..
Efter det har jag associerat the Office med något ganska dåligt, men nu har jag börjat titta igen och jag har i alla fall tre säsonger att ta igen.

Och fan, en mer genomtänkt, välspelad tv-serie finns inte. Den är bäst efter två, tre öl men vi tar det lite lugnt med sånt på grund av tidigare erfarenheter, då.

Jag har sovit ganska dåligt. Jag kan ta att det kommer hem två fulla karlar mitt i natten, jag kan ta att de pratar och äter upp mina chips, jag kan ta att Fredrik river ut hela garderoben i jakt på ett täcke till Joel. Men jag klarar inte av Fredrik ligger och snarkar konstant hela natten. Jag har puttat, jag har sparkat, jag har försökt kväva honom med en kudde, men det fanns ingen hejd! När lyckades jag få honom att lägga sig på sidan och sluta? Tio minuter innan jag skulle gå upp.

Vad gjorde jag på Heartbreak igår? Jag vet att alla andra var där för att hångla med varandra men vad gjorde jag där?!

Större delen av en hamburgerrestaurang i Gävle mår ganska dåligt idag.

Om en bekant som ligger med en annan bekant fast han är ihop med en tredje bekant.

Oscar: Jag är besviken på honom. Och just med henne också, hon är ju inte ens snygg!
Jag: Vadå, har inte du också legat med henne?
Oscar: Ja men då var jag ju dyngrak! Och jag har sån ångest över det alltså. Jag hade ångest under tiden jag gjorde det också, tittade upp och bara "nä, vad håller jag på med?!".

Jag tar det här tillfället som har givits att gå runt och känna mig missförstådd igen. Ägnar mig åt öldrickande, lyssnar på the Verve och ligger huller om buller på utfällda soffor med sällskap som inte kan se det dåliga i mig.

Jag har en elefant ritad på min hand. What did your friends ever do for you?

Det blev ingen soffa. Det blev för jobbigt att ringa och maila och anklaga folk för att försöka blåsa mig. Den var inte värd det. Jag vill ha en soffa som känns helt rätt, den där soffan kändes bara rätt när det skulle gå lätt - ge pengar, lasta på soffa på släpvagn.

Min mamma kommer säga "vad knäpp du är", Fredrik säger att jag suger på att köpa soffa. Men ingen av dem har en så stor ångestkapacitet som mig så de förstår inte. När min ångest säger stopp, då är det fan stopp.

Fredrik har åkt till Leksand och jobbar. Det betyder att jag nu kommer gå runt och snora i hans tröjor, äta upp hans kaviar och sno hans dator. Det här ligger vid hans dator. Det är hans visitkort. Och det får mig så full i skratt att han har visitkort. Lilla Fredrik liksom.

Jag har upptäckt en helt ny känsla, den som uppstår när man vet att någon försöker blåsa en. Omständighet. Allt jag ville var att köpa en ny, billig soffa.

Det känns som att Jysk skulle vara ett tillräckligt stort företag för att kunna ha ett ordentligt system på sin webbshop men tydligen inte. Jag ska alltså betala innan de ens skickar varan, i det här fallet en soffa, fast jag får inget OCR-nummer, jag ska bara betala till ett bankgiro-nummer sen skicka ett mail till en snubbe och säga att nu har jag betalat och "gärna bifoga en betalningsbekräftelse" sen ska han se till att varan skickas?

Ursäkta men, va?

Jag har köpt en lampa till mitt kök. En fantastisk kontrast för 199 spänn på Indiska.

Jag har haft finbesök idag. Så här ser min älskade lilla mamma ut när hon syr ihop mina chinos som jag spräckte på Sonisphere i somras.

Något som verkligen måste svida, något som jag ser någon gång per natt jag jobbar, är när de här människorna som kommer ifrån krogen och beställer mat och drar sitt kort och inte får sitt köp godkänt. De drar sitt kort en gång till och får ej godkänt, och man ser hur förfärade de blir när de inser att de bränt alla sina pengar på krogen, och de fick inte ens ligga.

Jag spenderar alltid mycket mindre än jag tror när jag är ute. Jag och mina kompisar brukar köpa in ölkannor, jag köper den första, den dricks upp, ölkannorna fortsätter att komma men någon annan får betala eftersom jag vid det laget har blivit för full för att navigera min plånbok. Men det kanske är okej, för jag är tjej, mitt sällskap är nästan alltid manligt, jag hade fått de där ölkannorna ändå för jag har ganska långa ögonfransar.

Och det går alltid att lura i Markus att han är skyldig mig öl.

Det är en stor helg. En episk helg. Början på något nytt. Jag har jobbat båda nätterna, och lyssna på det här, inte bråkat med en enda gäst.

Jag ser hoppfullt på framtiden.

För mycket just nu. För mycket inredning, för mycket jobb (i alla fall för utspritt och för sent), för mycket regn, för mycket sopor och för fantastisk säsongsavslutning på Weeds.

Och varför protesterade jag inte igår när barnmorskan ville väga mig? Verklighetsuppfattning och sunda värderingar står beredda, kan springa när som helst. Satans jävlar.

Min inredningsentusiasm har en förmåga att skapa dålig stämning i det här lilla hemmet, men det är inget som Anathema inte kan ta hand om. De får mig alltid att känna som att jag går i en lång svart klänning över orörd snö en natt när det är fullmåne.

För en smyg-got som mig är det en ganska bra stämning.

För att stilla ha-begäret i någon timme till tog jag och rengjorde spisen, med tandpetare. Det har blivit dags att ringa en sån där institution för folk som inte har alla getter i kanoten.

Åh gud. Fått inredningsidé. Måste. Ringa. Mamma. Hon jobbar. Åh måste hålla mig i någon timme. Vill vill vill.

Jag har funderat. Ända sedan jag resurrectade bloggen igen har jag tänkt att tåta ihop ett inlägg med basfakta om mig, så att folk som slösurfar sig fram igenom livet och råkar hamna här i mitt humble home ska förstå vem jag är bara igenom att läsa ett inlägg, istället för att läsa hela bloggen från början till slut och ändå bara få reda på att jag är en hypokondriker som hatar mina grannar, missbrukar pepsi och har en pojkvän som är bra mycket smartare än mig.

Men det går inge bra. Jag har försökt flera gånger. Jag kan inte berätta basfakta som min ålder utan att göra en lång utläggning om att jag ändå alltid får visa leg på krogen. Hur fan gör man?

Barnmorskan: Röker du?
Jag: Nej.
Barnmorskan: Inga blodproppar eller sånt i din familj?
Jag: Nej.
Barnmorskan: Dricker du alkohol?
Jag: Ja.
Barnmorskan: Hur ofta?
Jag: En gång varannan vecka kanske.
Barnmorskan: Två gånger i månaden alltså.
Och där inser jag att jag förmodligen ljög.
Barnmorskan: Hur mycket dricker du då ungefär?
Jag: Tillräckligt haha!
Barnmorskan bara tittar på mig.
Jag: Åtta öl kanske..

Vårdpersonal är ett ganska humorbefriat släkte.

Jag har ett stoppur på min nya telefon, och det är därför jag vet att min tandvårdsrutin på kvällarna nu tar 8 minuter och 45 sekunder.

Idag ska jag köpa en extra mjuk tandborste. Jag ska även köpa en sån där tandborste som bara har en liten pigg med strån för att komma åt på små ställen, som under tandköttet som ligger över mina visdomständer.

Living the dream.

Dagens självdoodle.

Ibland mår jag lite dåligt över att min blogg är så inkonsekvent. Även om den inte har läsare så kan det kännas viktigt att den handlar om något. Att den har en grej. Ibland vill jag ha en fotoblogg, ibland vill jag ha en modeblogg, ibland vill jag ha en blogg fylld med doodles, ibland vill jag ha en humorblogg, ibland vill jag blogga om fina saker som det där som händer med maskrosor när de dör, det som man kan blåsa på.

Men ibland mår jag inte så dåligt över det. För bloggen är jag. Jag är ganska inkonsekvent.

Känner ett stort behov av att fota något idag, något som inte är jag själv i sällskap av de där tio åren som har satt sig under mina ögon..

Det här med att gå till tandläkarn är härliga grejer, ändå. Det känns som att en vikt har blivit lyft ifrån min mun. Vilket det har, de har skrapat bort en massa tandsten ifrån mina framtänder. Tydligen skulle det vara en liten glipa mellan de två längst ner längst fram, vem kunde anat!

Jag vill berätta för folk hur bra mina tänder är. Ringa mamma och berätta att jag hade inget hål! Men nej Linda, du är 22 år nu. Du kan inte förvänta dig att mamma ska klappa händerna över allt du gör.

Och domen lyder;

• jag har fortfarande aldrig haft ett endaste hål i mina tänder
  
• jag borstar fortfarande för hårt, jag håller på att borsta bort allt mitt tandkött
  
• juice är också dålig skit, den håller på att fräta bort resten av mitt tandkött
  
• herregud vad snett mina nedre visdomständer växte. Jag såg röntgenbilderna och de har ju helt missförstått vilket håll de ska åt, ni ska uppåt inte framåt!
• min nya tandläkare har mycket större bröst än min förra, jag fick dem i huvudet hela tiden
  

Domedagen har kommit. Nu ska jag få betala för mina synder. Det är dags för mig att gå till tandläkarn.

Satans bananer vad snygg bloggen blev nu med det nya porträttet!

Det är, för övrigt, söndag. Idag.

Någon gång mellan 01.00 och 01.30 inatt, på en hamburgerrestaurang någonstans i Sverige, hände det. Det episka tjafset, som kommer följa med oss igenom hela vårt gemensamma liv. Standardbråket vi kommer vända oss till när vi inte har något att bråka om, men känner för att göra det.

Jag: Alltså, Max originaldipp måste ju vara samma sak som ranchdipp.
Fredrik: Nej.
Jag: Jo men alltså den smakar precis som ranchdipp, jag lovar.
Fredrik: Nej.
Jag: Det är säkert samma dipp fast så stoppar de dem i olika förpackningar bara för att sälja mer.
Fredrik: Nej.
Jag: Men lukta på den! Precis samma!
Fredrik: Nej.

Idag; jobba, duscha bort hamburgerlukt, sova middag, skicka hat-sms till Oscar för att han fortsätter dissa mig vecka efter vecka, dra ihop alla andra folk jag kan hitta och bli så där hästafull att minnesluckor känns befogat.

Mitt morgonrocksbärande har gått lite överdrift. Nu har jag den inte bara på mig på morgonen när jag äter frukost och på kvällen efter att jag har duschat. Nu tar jag på mig den direkt när jag kommer hem. Lite för att det är kallt, mest för att den är mjuk. Det finns ett ord för såna som mig.

Mysmongo.

Jag: Jag är nog inte så charmig när jag är full.
Markus: Du blir kramig när du är full.
Jag: Ja. Det vet jag. Jag tror jag har en massa undertryckt kramighet. Jag kramas inte så mycket när jag är nykter. Förutom med Fredrik. Men det är ju för att jag får ta på hans rumpa när jag kramar honom. Om andra människor också lät mig ta på deras rumpor när jag kramade dem skulle jag kramas mycket oftare.

Ursäkta mitt tillfälliga modebloggande (sakta så smyger jag in sånt hela tiden nu, så, ursäkta mitt uppenbara modebloggande var vad jag skulle säga), men ibland ser man saker man verkligen vill ha och man vet att resten av livet kommer vara underbart och problemfritt bara jag får den där tröjan.

Egentligen är jag väl vansinnig som inte går till en frisör, men vad kan en frisör göra som jag inte kan? Förutom att se min nacke helt klart och tydligt..
Nu kör vi in saxen i huvudet så ser vi vart det slutar någonstans.

Note to self: gå till systemet imorgon, för på lördag kommer du inte hinna och då får du ta vad du har i ditt barskåp och där finns det ingen öl inte utan bara sprit och det blir inte bra då. Det vet du.

Fy fan vad nöjd jag är med idag. Fler borde verkligen låta mig fotografera dem. Jag är ju asduktig.

Jag är även lycklig för att Markus är här alldeles strax och då ska jag få fota honom, med en riktig kamera, utan att han sätter en massa händer och ölflaskor för ansiktet.

De har fixat mitt avlopp. Det gör mig lycklig.

Ja du, håret. Jag sa att du fick vara kvar, växa och härja bäst du vill tills jag kommit på vad jag ska göra med dig. Delvis ville vi ju se hur långt du kunde komma utan att jag blev tokig. Vi har nått den längden nu, och igår såg jag drömfrisyren på en Halens-modell.

Du kan börja packa dina grejer, ta dina avsked, för så fort jag kommit på hur den här klippningen ska ske rent praktiskt åker du av. Inte så där drastiskt av som förra gången, men nog kommer du att förlora väsentliga delar av dig själv.

Tack för att du tar det här så bra.

Åh. Stopp i avloppet så där så man inte kan fixa det själv, hur vi hatar dig.

Antingen kan man gå hem och sova efter jobbet, eller så kan man sitta kvar på jobbet i tre timmar och diskutera alla saker på restaurangen som man kan mörda någon med (otroligt mycket). Efter det kan man gå vidare till sätt att göra sig av med kroppen. När Evelina kom in på köttkvarnar gick vi förmodligen över gränsen.

En helt ny ångest som inte är att leka med - fårorna under mina ögon går inte bort trots att jag inte jobbat nätter på några veckor och jag har varit ledig en hel helg. Inte lär de göra de snart heller. Jag sover rövigt när jag vet att jag måste gå upp 05.45. Tror att jag kommer försova mig. Dåligt.

Men blir de djupare lär jag inte behöva visa leg på systemet nå mer. Man får tänka positivt.

Åh, dagens bästa nyhet. Jag får fota den mest älskvärda lilla människan med det skönaste utseendet på onsdag.

Slutsatser efter Allvarliga fotomins-dagen.

1. Allvarliga fotominer gör sig bäst rakt framifrån om man råkar vara jag, vilket jag ju.. är. På detta sätt undviker vi bäst den där otrevliga svullnaden under hakan som uppstår när man minst behöver den. Jämt.
   
2. Det tar mycket längre tid som normalviktig att få en bra bild på sig själv än som underviktig. Men det är bra att ha något att ta av när svininfluensan kommer.
   
3. Ringar under ögonen får man retuschera bort utan att någon kallar det fusk. Allt annat vore orättvist mot arbetarklassen.
   
4. Man bör, så mycket som möjligt, undvika att stirra psykotiskt in i kameran. Även när man tror att man såg avslappnad och cool ut, kan man tydligen få en obehaglig överraskning när man går till kameran och kollar resultatet.
   
5. Om ingenting fungerar kan man alltid fota sitt hår istället.
   

Jag spenderar dagen framför kameran. Jag övar på att se allvarlig ut på bild. Jag tar bara paus nu för att batteriet tog slut.

Produktiv dag idag.

De senaste två veckorna har jag börjat må dåligt om mornarna, velat kräkas lite och sånt där. Men bara på vardagarna. Jag har alltså kanske gått och blivit.. vardagsgravid? Det skulle kunna bli lite jobbigt faktiskt. Men jag antar att det är bättre än heltidsgravid.

Jag tror det är en kommentar om hur ofta det städades i huset där jag växte upp att jag går runt här i min fantastiskt rena lägenhet och tänker "fan det här känns ju som jul".

Förlåt mamma.

Just nu i en helt dammfri lägenhet (förutom pollendammet ni ser på den bakre lyktan, den har stått på balkongen).

Det finns inga gråzoner i mig. Antingen är jag grisen Linda och bryr mig inte om att det ligger strumpor överallt och att disken står och luktar, eller så är jag cleanfreaket Linda som klättrar omkring i badrummet och skrubbar väggar. Väggar alltså. Vem fan skrubbar väggar?

Det är en underbar helg. För det är ju faktiskt det för mig också, helg. Jag fick helg 14.00 igår, vilket faktiskt bara är knappa dygnet efter alla andra. Det är en helg av pussar, Twin Peaks och smält ost.

Det är inte många lördagar som jag längtar efter att gå till jobbet, men när man har slut på all nässpray hemma och vet att det ligger en i jobbarbyxorna ändras spelreglerna radikalt.

Vi har ett projekt på restaurangen just nu. Det innebär att jag och några andra tjejer och någon olycksam pojke delar ut lite rabattkuponger på stan på morgonen innan lunch. Det är inte så farligt, för mig är det faktiskt en skön paus från det vanliga jobbet att inte behöva tänka, stressa och springa hela tiden.

Men, det är inget jag gärna gör för en längre stund. Jag fick faktiskt lov att gå tillbaks till restaurangen idag innan alla mina kuponger var utdelade. Jag kunde inte uttala "rabattkuponger" längre. Rabattpukonger och kukuonger, var det jag delade ut i slutet.

Fredrik kommer hem och börjar rota runt i alla våra olika pappershögar.

Jag: Vad letar du efter?
Fredrik: Avtalet till parkeringsplatsen. Det är någon som har ställt sig på min plats, jag vill se om det går att begära bortbogsering. Det vore lite roligt!

Äntligen har både kamera och objektiv hittat hem igen! Inget mer modebloggsposerande framför spegeln.

Klockan är 06.14 och jag är vaken. Förjävligt.

Det är svårt att motstå modebloggar nu när rock n roll har blivit mode igen. Och efter att ha surfat runt på en massa otroligt vackra tjejers bloggar inser jag att jag kan plocka fram den där fuskpälsjackan jag köpte i Paris för 5-6 år sedan och vara asfashion.

Den som spar han har. Nu kanske jag inte ens drunknar när jag sätter på mig den.

Idag vill jag inte kräkas. Win!