Jag tror faktiskt vi kan se den här bloggen som nerlagd. Jag tänker inte säga definitivt och jag kommer inte att ta bort den för jag har separationsångest, men det är ingen idé att kika in här längre. Men mitt instagramfeed är väldigt aktivt om man är intresserad av min otroligt händelselösa vardag, där finns massor av bilder på Fredrik och några sniglar. Har man instagram kan man följa mig på användaren iennotskal, annars kikar man in här; http://iennotskal.tumblr.com/

Och om man mot förmodan tyckte det var jättehärligt och roligt när jag bloggade om alla mina nagellack så har jag faktiskt sparkat igång en blogg enbart dedikerat till nagellack. Den hittar man här; http://lackmonster.blogspot.se/

Annars så är det tuddelu för stunden!

Eftersom jag tycker det är så sjukt tråkigt med bloggar utan bilder, samtidigt som jag är så förjävla dålig på att ta bilder, redigera och lägga upp här i bloggen, har jag gått och skaffat nymodigheten instagram och kopplat den till en tumblr. Så där kommer det att komma upp mobilbilder ganska ofta, hade jag tänkt i alla fall. Då går det ju liksom att "blogga" när man är ute och åker också.

Här är adressen du ska bokmärka, mamma: http://iennotskal.tumblr.com/

Just nu är det bara en bild på min lilla trädgård där, men det är ju nog så spännande!

Jag vill ha mina skattepengar nu! NU NU NU! GE MIG!

Idag är jag less på mig själv, på att jag tar på mig de här jävla könsrollen och är så jävla tacksam om Fredrik hjälper mig på något sätt. Som att det inte var en självklarhet att han har lika mycket ansvar för våra 42 kvadrat. Som om hans fritid är mer värdefull än min.

I. Helvete. Heller.

Och han tänker ju inte så (tror jag, gud nåde honom om han gör det), så varför tänker jag så? Är det här ditt verk, samhället? Eller är det du uppfostran? Eller kanske ni, gener? Vem som än tar på sig det här, ni kan dra åt helvete.

Hur ändrar man ett sånt här bergstadigt invant tankemönster? Elchocksterapi?

När jag är ensam hemma en längre stund är det en sak som gäller. På med hörlurar, upp med Spotify och sen skriksjunga till Bruce Springsteen, Simon & Garfunkel och diverse poplåtar som jag (mer eller mindre) lärt mig texten till. Det är väldigt förlösande att bara släppa loss och sjunga så högt man kan och skita i hur det låter, för man hör ändå inte sig själv med hörlurarna på.

De där stackrarna som bor i samma hus som mig alltså..

Att odla och så saker gör mig så otroligt glad. Att jag kan äta äpplen igen med hjälp av ett enkelt litet knep gör mig också förbannat glad.

Jag har funderat ett tag och bestämt att det är dags att säga hejdå till sidecutten nu. Det har varit ett par fina år och jag har känt mig skitball men nu vill jag ha något mjukare, mer lättburet och som inte kräver så förbannat mycket underhåll. Så jag tackar för den här gången och kammar ner håret igen. Det blir spännande att se vad för skapelser som kommer uppstå under utväxten, även om det inte ska växa speciellt många centimetrar.

Väl försenade London-bilder. Ärligt talat vet jag inte hur folk har tid att blogga och ta bilder och vara snygga och lägga upp bilder där de är snygga. Jag menar, hur hinner de då vara råförkylda, förkultivera timjan och måla naglarna? 

Jag tog faktiskt inte så mycket bilder i London, det var ju inte riktigt en sightseeing-resa eftersom både jag och Fredrik har varit där förut. Det var mer en jag och Fredrik-resa, att få vara i en liten turistbubbla tillsammans i världens bästa stad. Det är svårt att fota en sån känsla.

Och så när det äntligen börjar regna har man gått och blivit förkyld istället. Tur då att jag gick och blev tedrickare sist jag var förkyld (eller höll på att bli förkyld, jag vägrade ju) och har både vaniljte och honung hemma att hälla ner i den ondsinta halsen.

Strålande tantkväll med Sigge och Stina igår. Promenera och prata alldeles för högt i Gamla Stans gränder, dricka öl på någon krog och prata om karljävlar som åker till Barcelona utan en, om virkning och bin och om vart man absolut inte vill bo i framtiden tills de slänger ut oss. Nu när jag lärt känna människor som dem vet jag inte riktigt varför jag varit så enstörig hela mitt liv.

Fast å andra sidan, vem kunde ens anat att det fanns så fina människor?

Fredrik har åkt till Barcelona med jobbet. Japp. Jävla Barcelona som jag det senaste året har planerat att han och jag skulle åka till. Jag hatar livet och tröstar mig med norsk av finaste kvalitet. Vem behöver jävla Spanien när man har Sigrid?

 

Antingen blir min allergi värre för varje år, eller så är det pollen som blir mer för varje år. Eller så är det jag som helt enkelt glömmer bort hur jävla dålig jag mådde året före.

Skjut mig.

Fredrik blandar grogg på ananasjuice och Ouzo.

Fredrik: Titta, jouzo! Höhöhöhöhöhö.

Har jag nämt att Fredrik egentligen heter Glenn och kommer från Göteborg?

Man åker ju inte till London utan att gå på musikal, det går jag helt enkelt inte med på. Vi gick och såg Les Misérables samma dag som vi kom. Och vad kan man egentligen säga om den förutom att den är helt fantastisk. Åh, vad den var bra. Herregud vad trött jag var efter en dags resande och jävlar vad obekväma stolarna var men åh, vad den var bra. Jag har inte kunna sluta lyssna på musiken sen jag kom hem.

Jag orkar inte riktigt redigera alla bilder jag tog i London just nu, så jag bjuder på lite i taget. Vi kan börja med det finaste jag såg i hela London.

Förlåt, men jag är så stormande kär, har varit i snart sex år.

Jag är hemma! Och ja då mamma, jag ska lägga upp bilder så fort jag orkar.

Just nu försöker jag fundera ut på vart jag och Fredrik ska åka i slutet av sommaren, jag tittar på södra Frankrike och Italien. Men hur ska man kunna titta ut ett ställe är man precis har kommit hem ifrån London, inget går ju upp emot London liksom. Eller, kanske Ullared..

Så där, kameran packad, naglarna målade, karln uppdragen ur sängen. Då åker vi till London då!

Om två dagar åker jag till världens bästa stad i världens bästa land.

Undra hur många människor det är som faktiskt stannar upp ibland och bara känner "gud vad lycklig jag är just nu". Jag gör det jätteofta. Jag har inga pengar, egentligen ingen framtidsplan och döda påskliljor i fönstret, men gud vad jag är lycklig ändå.

Det är lika bra att dokumentera de dagarna man känner sig snygg, ifall man inte är en sån som har turen att vara snygg varje dag.

Igår kväll tog jag en vodkashot, åt bröd med rå vitlök på, drack c-vitamin och knaprade ibumetin, för jag vägrar bli sjuk just nu. Vodkan var inte god, men inte i närheten av så äcklig som den råa vitlöken.
Av att döma på min hals idag har jag mest nog bara skjutit upp utbrytandet någon dag, men det är okej. På söndag har jag tid att vara sjuk.

Glad påsk då. Istället för matförgiftning som förra året spenderar vi den här påskhelgen med godis tills vi mår illa, och att titta på en nykomling bland tv-favoriterna - Shameless. Mycket bra, småskruvad serie, och det säger jag inte bara för att Justin Chatwins nakna rumpa dyker upp titt som tätt.

Jag har deklarerat. I god tid. Wow.

Jag tror jag vill se ut lite så här i sommar. I mitt huvud ser jag fabulous ut i runda solglasögon fast jag aldrig kommit över ett endaste par som ens ser lite bra ut på mig. Och badräkt har jag nog inte haft på mig på femton år, men jag tror det skulle kännas bättre än bikini.

Varje sommar får jag jaga kläder som jag känner mig bekväm i. Det är svårt, men jag ska försöka omfamna mina kurvor (eller korvor, jag är korvformad) lite mer.

Tjoho här kommer pollen! Man lyckas emellan gångerna glömma bort det där, och blir faktiskt glad när det börjar bli vår, tills man kommer ihåg, "ja, just det, jag kommer spendera tre-fyra månader med att vilja skjuta mig i huvudet. Tjoho.."

Ibland vill jag verkligen tala om för någon hur illa mina fisar luktar. Jag vet inte, det kanske är för att jag är uppväxt med två bröder?

Utdrag ur en sms-konversation.
Jag: Har du vägarna förbi en affär på vägen hem? Vi behöver ägg, grädde, tomat och chips (ja, behöver!).
Fredrik: Ptsk.
Jag: Använd ord älskling.
Fredrik: Nöööööm.

Jag har oftast en väldigt mogen man. Oftast.

Vi gick ut och kände på våren igår. Den kändes bra.

Ah, Color Club - Charity Ball. Tidlöst rostrött. Klassiskt utan att slå över till tantigt. Skulle smällt på ett lager till för att få bukt på flammigheten men. Om det inte vore för alla andra spännande lack där ute hade jag kunnat ha det här på mig för ungefär all framtid.

Nämen titta vad som flyttade in här idag. Välkomna hem till familjen Liljedahl-Lönnman allesammans, jag hoppas ni ska trivas!

Fredrik: Hur länge har postuthämtningsstället öppet på lördagar?
Jag: Fyra eller sex tror jag. Men då kan ju du åka förbi systemet och köpa några öl också medan du ändå är ute.
Fredrik: Okej.
Jag: Och handla det som fattas till maten.
Fredrik: Mmm.
Jag: Och ta ut soporna!
Fredrik: Jag tror jag hämtar ut mitt paket på måndag istället.

Sex år senare och jag gör mig fortfarande fin när min man ska komma hem från att ha varit borta några dagar, trots att han inte har några föreställningar om att det väntar något annat än en soffslusk här hemma.

Dagens andra insikt: gud vad jag saknar Big Love.

Dagens insikt: jag tycker fortfarande inte om fil. Verkligen inte alls.

Jag är inte speciellt förtjust i frostlack, men en av 2011 största nagellackshypar, Misa - Phazers On Stunning, verkade ju tillräckligt intressant för att ge det en chans. Och jag gillar färgerna. Det skiftar i grönt, silvergrått och ibland någon underbar utbränd bronsfärg som jag inte alls var beredd på. Färgerna är väldigt jag men.. frostlack alltså. Nja. För strimmigt, för stökigt, för tantigt. Tanter har alltid ljusa frostlack när de vill känna sig extra fina.

Nubar - Raspberry Truffle. Älskar. Älskar. Älskar. Jag måste köpa mer Nubar. Nu när jag har ett jobb igen (fast egentligen har jag två, för samma företag) ska jag faktiskt ta och unna mig en nagellacksbeställning eller två.

När man kommer till en nytt jobb ser man sitt gamla i ett helt nytt ljus. Jag var trött hela tiden när jag jobbade på Teaterbaren. Jag jobbade hästpass till sent på kvällen och stressen stod mig upp i halsen. När jag väl blev ledig kunde jag inte göra någonting för jag var helt slutkörd.
Nu jobbar jag dagtid och även om jag går upp hur tidigt som helst känner jag mig alltid utvilad. Om jag överhuvudtaget känner trötthet när dagen är slut så är det en helt annan trötthet än den jag kände förut. Jag vet att den här tröttheten kommer att gå över tills nästa dag.

När jag ringde till min mamma och berättade att jag inte kunde jobba kvar på Teaterbaren längre (och började böla såklart för om jag är det minsta ledsen kan jag inte gömma mig för mamma, blotta ljudet av hennes röst släpper loss dammarna) så sa hon att det nog var för det bättre ändå. Och hon hade rätt. Det här är mycket bättre, och det kommer leda till något mycket bättre i framtiden också. Jag börjar komma till insikt om att min livsfilosofi om att ingenting någonsin ordnar sig kanske är fel.

Och att mamma alltid har rätt. Det är liksom ingen mening med att kämpa emot av principsak.

Jag jobbar dagtid nu. Går upp tidigt, trängs på bussen till jobbet och kommer hem vid kvart i sex igen. Somnar på soffan vid nio. Att vara en Svensson har varit lite av en dröm för mig, jag har tydligen inte så höga anspråk.

Jag ska nog fundera ut vad jag har för andra drömmar, och sen uppfylla dem också.

Så här såg det ut när jag, Miia, Jonas, Fredrik och Henke var i Åre förra helgen. Det var ypperligt underbart för alla utom Jonas som bröt nyckelbenet på två ställen första dagen. Vi andra upplevde visserligen en del olyckor också (jag är liksom yngst i gänget men är verkligen inte ung och odödlig längre) men inget som resulterade i någon större skada.

Övriga nyheter: jag är tillbaka i arbetslivet igen. Inte på heltid men jag har i alla fall ett jobb och det känns jättebra.
Jag har andra sorgligare "nyheter" också men det är inget jag vill skriva om här, men jag måste bara nämna det ifall någon som står mig nära läser och tror att jag är okänslig och opåverkad. Det är jag verkligen inte. Det gör ont i mig också.

Den anställningsbara looken halv sju en torsdagsmorgon.

Mamma säger att jag måste blogga mer, men jag orkar inte föra över bilderna från Åre till datorn just nu så jag bloggar om något enklare istället: naglar. Jag har gått så långt att jag börjat lägga märke till naglar i film och tv-serier och serien med de bästa naglarna heter Pan Am. De är alltid exceptionellt välfixade och matchade med kläderna, som är den egentliga anledningen till varför jag ser på serien, den är ganska fjompig egentligen men gud - kläderna.
Speciellt gillar jag Kelli Garners roströda nagellack. Jag måste hitta något liknande själv. Kanske Nubars Beguiling Carmine?

Tänk att kläder som får ligga orörda i garderoben i några år krymper så pass mycket. Underligt fenomen. Jaja, det får följa med ett par extra täckbyxor till Åre imorgon då. Ja, ifall de andra spricker halvvägs nerför nån backe alltså.

Lisa Eldridge är ju sminkguru nr 1, jag har sett nästan alla hennes videos och säkert lärt mig ett nytt trick från varje. Hennes senaste video handlade enbart om Marilyn Monroes sminkknep, urkul tyckte jag och fick lov att testa ögonfransskuggeknepet, som går ut på att måla ut en skugga under ögonen som ser ut som skuggan från ögonfransarna. Och ja, det blir ju inte lika stor effekt som när man har lösögonfransar men det blev ganska fint ändå. Det kanske får följa med på Sigges fest imorgon.

Idag fyller min vän(!) Sigrid år, och i födelsedagspresent önskade hon att få låna något nagellack till festen på fredag. Och det är ju inte svårt fixat! Jag har packat ner en bunt nagellack som jag tror passar i min objektivpåse (man tar vad man har liksom) och nu ska jag åka iväg och möta henne för födelsedagsfika. Vad konstigt att mitt nagellacksmissbruk faktiskt kan komma till användning för andra människor.

Mitt nörderi har nått helt nya höjder de två senaste dagarna, jag har suttit helt insnöad i milkshape 3d och egentligen bara brutit för sömn, toapauser och en jobbintervju. Jag återkommer när Fredrik har lyckats gräva ut mig därifrån.

Ikväll ska jag och snubben gå och se Mastodon spela på Annexet. Vi har sett dem förut, under spöregn på Sonisphere i Hultsfred för några år sen. Men även om jag verkligen älskar festivalspelningar så blir det mycket bättre när det är riktiga konserter som inte påverkas av vädret och hur sliten man är efter tre nätter i tält.
Fram åker ölen och favoritögonskuggan från Wet n Wild som verkligen tar fram hur ojämnt mina ögonlock hänger. Men det gör inget, jag gillar skevhet.

Fem saker som gör en vanlig fredag till en alldeles utmärkt fredag.

• Ett fint nagellack (Misa - Office Polish-tics).
• Skiddress-shopping med Miia för vi ska till Åre om två veckor.
• Få hämta ut ett par fina nyslipade skidor och tänka att nu jävlar blir det åka av.
  
• Pannkaka med glass till middag.
• Tanta sig framför På Spåret med min kärlek. Det vore ju visserligen lite bättre om han inte var så jävla duktig men, det får duga.
  

Först och främst, ursäkta mina fula såriga händer. Jag gjorde en störtdykning ner för en trappa på Rinkebys tunnelbanestation i lördags för att det är sånt man gör om man heter Linda och är klumpigast i världen.

Secondly - woho! Nya nagellack att pröva! Jag gillar ju de nagellacken jag redan har också såklart men du kan väl fråga vilken samlare som helst - det är så himla mycket roligare när man får ett nytt objekt till samlingen.
Det här är Orly - Royal Velvet, duokromt i lila och och havsblått. Finfinfint men ärligt talat är jag lite mätt på lila. Alltså, jag gillar lila och ger inte upp mina lila nagellack för någonting men jag känner också att jag kanske inte behöver så många fler i just den färgen... med undantaget Rad Nomad från Color Club som jag måste ha lite och Zoyas Neeka som jag ska blanda till en egen version av.

Nu har jag äntligen fått mitt försvunna paket av posten. Det var försvunnet när jag skulle hämta ut det precis efter jul, de hade felsorterat det och jag har varit på dem och tjatat om mitt försvunna paket utan att de har kunnat hjälpa mig. Men det visade sig att det varit på postutlämningsstället i två veckor, det funnit sig till rätta där några dagar efter att jag varit dit och försökt hämta ut det.
Det var min sista nagellacksbeställning innan jag slutade jobba, och därför den sista på ett tag tills jag skaffar ett nytt jobb. Eller ja, hittar jag någon av de femtontalet nagellack på min önskelista för en femtiolapp på e-bay garanterar jag inte att jag håller mig i styr, men det tycker jag är okej.

Jag har blivit utnämnd till någon sorts nagellacksexpert bland mina föredetta kollegor, numera vänner(!) också. Vi hade nagellacksskola i lördags. Jag kanske borde öppna salong? Fast det kanske inte funkar när man vägrar göra franska manikyrer av principsak.

Idag sitter jag klyschigt uppflugen i soffan med en bok medan jag väntar på att tvätten ska bli klar. Ganska nöjd med läget.

Jag var på en alldeles spektakulär middag igår, med veganmat och för många personer runt ett för litet bord. Precis som det ska vara. Och det slank ju ner en del öl så idag handlar handlar hela min dag om mat och att ligga halvnaken som en osexig strandad val på soffan. Inte så mycket bildmaterial alltså, så här kommer en bild på Fredrik som jag tog på nyår.

Har inte så mycket att tillägga idag, jag ska iväg på middag. Tjoho!

Fredrik fick ett sushi-kit i julklapp av mina föräldrar, så idag testade vi att göra hemmasushi. Och vilka patetiska sushirullare vi är. Några av Fredriks blev ganska fina, men jag blev alldeles för experimentell och det blev bara gegga av alltihop. Dessutom tyckte jag att sjögräsplattorna smakade.. sjögräs. Det kommer krävas mycket träning det här. Både för att kunna rulla och för att kunna äta.

Man skulle kunna tro att nu när jag har så mycket tid och inte behöver oroa mig för att se respektabel ut så sminkar jag mig jättemycket. Men så är det ju inte. De flesta dagarna är jag faktiskt jäkligt ofixad och ganska dräggig. Men jag tycker fortfarande det är roligt när jag väl får lust. Jätteroligt, faktiskt. Och jag fick en del spännande grejor i julklapp som jag hoppas ska fastna på bild snart.

Igår kväll ringde en föredetta kollega till mig, hon hade först då fått reda på att jag inte jobbade på Teaterbaren längre. Hon kunde inte tro att det var sant och tyckte att vi skulle läsa spanska tillsammans istället.
Det gjorde mig alldeles ypperligt skitglad. Jag har ju liksom inte hört av mig till folk efteråt för jag vet liksom inte vad jag ska säga. Jag är ju ganska tappad när det gäller vänskapsrelationer.

Men vi ska gå ut i helgen.

Ja. Mitt dåliga oinspirerade morgonhumör satt inte i speciellt länge.

Okej, jag är väl kanske inte så bra på att hålla löften. Om jag tänker efter så lovar jag faktiskt inte saker särskilt ofta. Men jag har varit bortrest och oinspirerad, så det kommer bilder någon annan gång. Kanske senare idag. På ankor. Vad annars?