Det känns inte som att jag gör annat än att vänta på telefonsamtal nu för tiden, och det är ju förjävligt för om jag väntar på telefonsamtal så fryser jag fast. Jag får inte ro till att göra något, bara titta på första säsongen av Mad Men igen och vältra mig i deras tjusiga sextiotal.

Jag måste tyvärr meddela att jag inte har något hjärta kvar längre. Jag kom in på den här sidan, dailybunny.org, via niotillfem och nu har hjärtat smält ihop till en stor pöl i min bröstkorg.

Det var ju det där om att inte ta ut lyckan i förskott, men just nu kan jag inte hjälpa det. Så jag får ta den smällen om det inte blir som jag har tänkt mig. Åååh! Bli måndag nu!

Jag är ett känslomässigt vrak, jag ser ljusare på saker just nu men känslolivet är helt trasigt efter att ha kastats mellan förtvivlan, hopp och nervositet och jag vill mest sova hela tiden. Kan man bli utbränd av att söka jobb?

Jag ska provjobba på en restaurang i två veckor (på superhäftiga Kulturhuset, faktiskt), det känns bra. Jag kan inte se någon anledning till varför de inte skulle vilja anställa mig efter det men jag vågar inte fira ändå. Jag har blivit jävligt försiktig med att ta ut lycka i förskott.

Alltså, förlåt om ni blir deprimerade av att läsa min blogg, men jag ventilerar här. Och idag vill jag ventilera att fan vad jag hatar måndagar. Så.

Ja men livet är ju så jävla roligt just nu. Mitt knä bestämde sig för att hoppa ur led igår igen, för sjätte-sjunde gången i ordningen. Det positiva med det är väl att när det har hänt så här många gånger är ledbanden redan så utdragna att jag inte ens haltar efteråt. Det gör jävligt ont när det händer, men framförallt är det sjukt läskigt (tänk er själva om en av era kroppsdelar inte satt där den skulle längre) men efteråt gör det inte ont alls, känns bara lite stramt liksom. Jag kan ju inte ens ligga och tycka synd om mig själv för det.

Varför måste det vara så jävla jobbigt för? Kan det inte bara få vända nu? Är jag inte lite värd det? Jag vet inte hur länge jag orkar med den här våndan av att vänta på negativa besked om jobb, huvudvärk och självförtroendet som sjunker med en centimeter i timmen.

För att, äh, jag tyckte det behövdes lite mer kropp i bloggen. Varför vet jag inte. Det är ju inte direkt en modeblogg. Jag har kammat ner sidecutten idag så att jag ska se så där anställningsbar ut igen. Ut i jobbsökarträsket!

(jag behöver någon att fota, jag är trött på mig själv)

Ångestförlamning på full effekt, första gången sen medicinen började verka ordentligt. Tänker nog sitta här och låta det svarta hålet sluka mig bara.

Jag använder ofta uttrycket "typ det bästa som finns" om saker jag tycker är bra, men det är ju oftast inte riktigt rätt. För det här är det bästa som finns. Ensam på förstaplatsen, det bästa som någonsin uppstått i universum. Att han vill vara med mig är helt obegripligt men ändå så jävla självklart, för det är ju klart att vi ska vara med varandra. Något annat kommer inte på fråga.

Fan fan fan fan fan fan. När ska jag få sluta känna mig värdelös? Hur charmig ska man behöva vara för att landa ett jobb? Tillbaka på ruta ett. Jobbsökande är ju så. Jag kan inte gå till nästa intervju och säga "jag har nästan fått jobb två gånger nu!". "Ja men dåså, då är det ju din tur nu". Det funkar inte riktigt så. Man gör inga framsteg i jobbsökande, man får ett jobb eller så får man inte det.

Man är önskad eller så är man oönskad.

Tänk om de inte ringer? Jag trodde att de skulle ringa vare sig jag fick jobbet eller inte men jag kanske missuppfattade. Jag kanske inte ens har varit på något intervju, jag kanske har inbillat mig alltihop. Jag kanske åkte ut till Liljeholmen och satt på en stol och pratade med mig själv i en halvtimme?

Hur ska man veta om man hallucinerar liksom?!

För jag kanske dör av nervositet om jag slutar göra kreativa saker. Det här är en till julklapp, den ultimata halsduken.

Försöker att inte stirra på telefonen hela tiden. Försöker tänka på annat. Försökte fota den fallande snön. Gick inte. Försöker att inte tänka på att om jag fick jobbet skulle jag kunna spara ihop till ett bättre objektiv som skulle kunna fota den fallande snön. Misslyckas katastrofalt. Vill banka huvudet i betongväggen.

Jag hatade Fredrik lite igår när han ringde mig ifrån ett okänt 08-nummer. Mina ben darrade efteråt.

Jag lider här! Ring, telefonjävel!

Olidliga dag! Ring då! Riiiiing!

Jag är ganska dålig på att fota ankor, vi kommer liksom inte helt överens om hur många ankor som får plats på en bild och när de egentligen får springa därifrån, men jag kan inte hålla mig ifrån det ändå. Jag tycker så mycket om dem!

Det är lite av en outhärdlig helg. Jag var på en uppföljaranställningsintervju i fredags och det gick jättebra. Det är nästan så att jag önskar att det inte hade gått så bra för då hade jag inte hoppats lika mycket. Då hade inte helgen varit outhärdligt lång eftersom jag kommer få svar nästa vecka om jag får jobb eller inte.

Här och där ägnar jag några sekunder åt att hålla tummarna och viska "snälla, snälla" som om jag trodde på någon högre makt.

Khoma på Debaser igår var ju helt finemang, jag älskar att bo i Stockholm där man inte behöver planera en hel resa för att se grym livemusik. Vi tar bara tunnelbanan. Här har ni en liten suddig digitalkamerabild för att jag har beslutat att det ska bli mycket mer bilder i bloggen.

Jag har ju min grej att jag pillar på mina ögonbryn nästan konstant, utan att ens tänka på det oftast. Jag vet inte varför jag gör det, jag har bara alltid gjort så. Nu har jag tufsat till det ena ögonbrynet så pass att jag inte kan rätta till det igen, och har fått lite ojämna bryn. Men sen kom jag på att om jag tufsade på det andra lite också, och sen fyllde i dem där de är glesa, så kunde jag ju göra ett par riktigt saftiga ryssbryn. Det finns ju inget som är snyggare än ett par tjocka, mörka ögonbryn.

Jag vet att det är tidigt, men jag vågar nog ändå påstå att pirogtumult är ett av årets bästa ihopkokade ord.

För övrigt gick intervjun bra och jag ska träffa dem igen för en till intervju på fredag, bara för att dra ut på nervositeten såklart. Men halva inne då, som man säger!

Så här ser jag ut idag. Avdramatiserad och superanställningsbar, för jag ska på anställningsintervju. Fingers crossed, bloggen!

Fredriks introducerar mig för deppig, ny musik som gör mig övertygad om att det bor en liten got i honom också. På torsdag ska vi gå och se Khoma.

Igår firade vi det kommande året med en enklare trerättersmeny, Grevinnan och Betjänten och öl. Sen fick vi en ypperligt dålig idé att åka ner till slussen vid tolvslaget trots att det apsnöade ute och det inte var plogat någonstans. Vid slussen var det massvis med folk men jag vet inte riktigt varför, fyrverkerierna där var väl inte mer än i vilken byhåla som helst. Men det var mysigt att stå där och peka på vilsekomna ljusprickar i himlen och undra över om det kanske var aliens (för vi har sett på tok för mycket Arkiv X nu).

Gott nytt år, bloggen.