Jag har sagt upp mig. Chefens reaktion? "NEEEJ!" Men jag kunde inte sluta le. Jag kommer nog få panik snart, men sen kommer jag att le igen.

Jag har precis skickat iväg Fredrik på vaccination. Jag vaccinerade mig ju i torsdags, och sen dess har jag varit lite öm i överarmen, haft svårt att lyfta den högt och så. Har gnällt lite över det. Och jag har märkt att folk tycker att man är lite av en idiot som vaccinerar sig. En del av dem har konspirationsteorier, och en del tycker helt enkelt det är onödigt eftersom i princip alla kommer att överleva svininfluensan.

Men det var rätt val av mig att köa i en timme för att vaccinera mig, jag tillhör faktiskt en riskgrupp - gruppen med människor som har sån otur att de lika gärna kan dö i något så löjligt som svininfluensan.

Jag har planer för idag. Jag ska panta flaskor. Låter kanske inte så jätteupphetsande, men jag ser fram emot att få bort lite flaskor ifrån det här hemmet. Mitt pepsi och julmustdrickande matchar inte mitt pantande av flaskor.

De ligger överallt här, och skaver på min själ.

Jag skulle helst slippa jobba idag. Skulle helst springa omkring i lägenheten och fotografera allt mitt julpynt. Allt mitt julpynt är egentligen inte speciellt mycket. För att vara den största jultönten i världen är jag en väldigt diskret pyntare.

Jag är vaccinerad! Försök ta mig nu svininfluensan!

Åh, söta mamma är så snäll och meddelar sin dotter som inte äger en almenacka att det är första advent på söndag, vilket betyder.. JULPYNT! NU! Jag släpper härmed allt annat jag skulle göra idag och börjar klättra med adventsstjärnor i fönstrena.

Får man julpynta nu?! Jag måste inte vänta tills på tisdag va? Jag menar jag river ju ner mitt julpynt på annandagen i mitt vansinnesutbrott över att jag inte får fira jul i samma utsträckning som vanliga människor ändå, borde jag inte då få pynta lite, lite tidigare också?

Och lyssna på julmusik? Av Elvis?

Uppdatering av önskelistan (ni som inte är mamma kan sluta läsa nu).

En lång, randig matta. Det här är ett utmärkt exemplar, men det vore ju roligt med något i mitt hem som inte kom från Ikea också.
En sophink till badrummet med lock, gärna i stål. Annars är svart en flitigt använd färg i detta hem.
En ram till min Layne Staley-affisch. Den har det bråkiga måttet 61x92 men den går att beskäras några centimetrar hit och dit. Svart och silver är godkända färger i det här fallet.
En badrumsmatta, även den i svart. Hemskt gärna roligt mönster eller form på, badrumsmattor har en tendens att vara skittråkiga.

Jag har stora krav på mina julklappar i år, jag hade ju kunnat säga "en matta" och "en sophink" istället för att ge krav på mått och mönster och färg. Verkar lite snorkigt nu när jag tänker på det, men det är bättre för alla parter, så julklappsgivaren inte lägger pengar på något jag ändå byter ut efter en månad.

Väldigt matt idag också, så där så att jag inte orkar lyfta mascaran till ögonen. Har nog mycket med att göra att jag spenderade gårdagen åt att kräla omkring i damm. Jag har hört någonstans att allergiker inte borde göra sånt.

Jag hade projekt idag. Jag skulle måla klart det sista på mina nya hyllplan, jag skulle organisera källarförrådet, se om man kan klämma in lite till där om man bygger på höjden. Jag ställde väckarklockan på nio. Gick upp när den ringde, gick och la mig på soffan och sov istället.

Jag är mos. Psykiskt och fysiskt mos.

Det är sol ute idag. Jag går inte ut till den, men jag tycker om att titta på den från andra sidan av persiennerna.

Man kan alltid räkna med ett smärre kaos i vår lägenhet. Formeln lyder ju så. Fredrik har sjukt mycket grejer, jag har supermycket sjukt mycket grejer, vi har inga förvaringsplatser att tala om och vårt källarförråd är proppfullt och helvetiskt oorganiserat.

Men just nu har jag förutom den vanliga stökigheten dubbla soffor, dubbla tv-bänkar, dubbla skrivbord och en fåtölj mitt i hallen. Det nya skrivbordet är visserligen inte ihopskruvat, men en bordsskiva på 150x75 cm tar ändå sin lilla plats.

Framkomligheten är.. begränsad. Någon med körkort, bil och släp som vill köra mig till en återvinningsstation? Jag bjuder på pepsi? Och pepparkakor? Sexuella tjänster? Ja?

Design*sponges before & after-kategori är livsfarlig. Man blir för inspirerad.

Pass ett av två avklarat. Hemma på en mycket ambitiös middag bestående av chips och dipp innan jag går tillbaka till jobbet halv ett inatt igen. Livet känns lika meningsfullt som vanligt.

Hej jag har tvättat håret igen.

Högklassig övertalningsteknik hos våra skiftledare när de vill att vi ska jobba extra.

Anna: Du måste ju inte, men din kväll är ju ändå förstörd för att du ska hit och jobba inatt.

Kan inte argumentera emot det alltså.

Och det bästa är, jag kommer få lov att plocka isär allt igen för jag skulle ju lämna öppet på baksidan för sladdarna!

Jag har inte alltid haft vänner. Lite av eget val och lite för att jag var alldeles för konstig under de sena tonåren. Men nu har jag vänner. En av dessa vänner har bil. En av dessa vänner ska köra mig ut till Ikea så jag kan köpa en ny tv-bänk och eventuellt ett nytt skrivbord till Fredrik. Utan att han vet om det.

Föreställ er nu att jag sitter och skrattar ruskigt ondskefullt. För det gör jag.

Den här bloggen har bestämt sig. Hon tar saken i egna händer. Stickin' it to the man, är vad hon gör. Revolterar emot sin pojkvän som inte vill köpa ny tv-bänk så att hon inte kan göra klart sitt vardagsrum och få det att se ut som att de faktiskt inte är nyinflyttade när de har bott där i över två år.

Problemet är ju bara att han måste köra henne till Ikea för att hon inte har körkort eller tillgång till bil. Men kanske kan hon lura honom, säga att hon vill köpa nya sängkläder och sen när de väl är där.. REVOLT!

Jag är verkligen helsåld på bokstavskaklet jag hittade på Designtorget när jag påbörjade min önskelista häromdagen. Det är lite, lite tacky men jag vill verkligen ha det. Tyvärr finns det bara att köpa i Designtorgets butiker i Stockholm och Göteborg och inte på hemsidan. Men jag hittade det här, så nu blir det inga problem för er att köpa det till mig i julklapp!

Den är ju inte spygrön, men den är väldigt fin ändå (mamma jag önskar mig spygröna kuddöverdrag i julklapp).

Fredrik: Du svär för mycket.

Jag ska åka och hämta en soffa nu. En soffa som jag har ägt i några veckors tid men inte fått hem än. Men nu ska jag hämta den, innan det urartar till att jag slår Fredrik på käften för att han ändrar inställning till skiten hela tiden.

På senaste tiden har det gått rykten om att jag skulle vara död och att någon annan har tagit över bloggen för att täcka det, och det är därför mitt nylle inte dyker upp lika ofta längre. Men det är inte sant.

Titta, jag lever.

Okej det kanske inte har gått ett sånt rykte. Okej det är kanske ingen som vet vem jag är, ens. Okej jag kanske bara ville visa bild på mig för att mitt hår är nytvättat och bemötande idag.

Jag ser ofta sci-fi. Även om jag inte har något direkt emot det så är det inte mitt val, det är Fredriks. Fredrik gillar sci-fi. Fredrik vill helst inte se något annat än sci-fi. Möjligtvis zombiefilmer men där sätter jag ner foten, jag måste faktiskt gå till jobbet klockan tolv på natten ibland och då är det faktiskt mörkt.

Så idag har vi sett District 9. Intressant att se en alien-film där man håller på aliensarna. Mest för att alla människor var assholes. Till och med protagonisten. Och aliensarna var söta.

Jag: Men herregud hur full var jag då?!
Petter lägger huvudet på sned.
Petter: Så där full som bara du kan bli.

Mer ångest som inte är att leka med; sist jag lämnade Gävle var i juli. Det kanske inte är något konstigt för folk som kommer ifrån Gävle, som bott här i hela sitt liv och har sin familj här. Men det har inte jag. Jag har ingenting i Gävle.

Jag är bara strandad.

Det här inlägget är riktat till min mor (och eftersom hon inte är av internet-generationen, mamma, du ska klicka på orden som är i annan färg!), och alla andra som känner sig manade att köpa julklappar till mig i år. Det här vill jag ha.

En sodastream.
En pepparkvarn. Den här, i svart, är tillräckligt ful för att jag ska gilla den.
En sån här.
Det här.
Fyra såna här stolar, eller den kantiga versionen från Ikea. Har inte riktigt kommit på vilket som skulle se bäst ut, men jag vet att jag vill ha varje stol inslaget i ett eget paket, såklart.
Och en korg jag såg på indiska som var gjord av återvunnet tidningspapper eller sånt.

Tack!

Jag glömmer ofta att nämna saker som gör mig lycklig, jag tar mest upp sånt som gör mig olycklig. Kanske för att jag mest är svart och skadeskjuten nu för tiden men det finns ju faktiskt fortfarande saker som gör mig lycklig. Mitt doftblock till badrummet som luktar liljekonvalj, till exempel.

Fredrik har en tjej som stalkar hans facebook. Hon kommenterar på varje statusuppdatering han gör. Han skriver aldrig något tillbaka. Det här vet jag för att jag givetvis också stalkar Fredriks facebook, det är min rättighet som flickvän att se vad han pysslar med där inne (inte så mycket alls, han är en dålig facebookare). Jag vet inte vem hon är eller hur de känner varandra, och jag bryr mig inte heller. Vad jag undrar är.. kan jag lägga till henne som vän? Jag är tre vänner ifrån att nå 100 och börjar få slut på kusiner som jag kommer ihåg namnen på. Faller inte pojkvänners facebookstalkers inom gruppen för människor man kan vara vän med på facebook? Inte?

Imorse fann jag vad som är äckligast att spy rent smakmässigt - oregano. Fy fan.

Jag tror bestämt att jag gav någon en avhyvling ikväll, fast jag har lovat mig själv att inte lägga mig i andras relationer och deras affärer. Men jag kunde verkligen inte hjälpa det.. typ.

En nackdel med att bestämma sig för att sluta på sitt jobb är att man känner den där friheten, tänker att jag behöver aldrig gå dit mer! För att sen inse att jo, det måste jag ju, jag jobbar ju faktiskt fortfarande där ett tag till.

Men tre och en halv timme kan vara okej att jobba om man får gå ut och dricka öl och låtsas som att man har girls sen.

Melodifestivalen blev nästan sevärd i år. Men bara nästan.

Jag vill skriva. Jag vill nu. Det är så himla bortslösat om jag inte gör det. Vart är den där historien egentligen? Vart är den där tjejen som jag alltid skriver om? Hon som ligger med folk för pengar, hon som super sig full på skolans tjejtoalett? Har någon sett henne?

Åh. Jag behövde bara skriva det här inlägget, publicera, berätta för den otroligt lilla omvärlden som läser den här bloggen och sen var det som att jag kunde andas igen. Fantastisk känsla.

Jag har tagit ett beslut. Jag ska säga upp mig. Jag måste bara hitta något sätt att överleva på rent ekonomiskt. Sen slutar jag. Det finns ingenting som kan förändras så att jag skulle stanna.
Jag har länge fantiserat om den stunden, att få gå in på kontoret och säga att jag gör inte det här nå mer. Inget extravagant eller så, jag kommer nog inte ens nämna hur skitigt de behandlar sina medarbetare. Jag ska bara konstatera att jag slutar och gå.

Jag stod ut i över ett år, gjorde jag. Längre än de flesta gör på det där stället. Fick två riktigt goda vänner igenom det, men åldrades fem år och stressade sönder magen också.

Jag brukade bry mig om stället. Jag ville inte ha något annat jobb. Jag ville göra det där som jag blivit så himla bra på och jag ville göra det med de människorna jag tycker så mycket om. Ville att företaget skulle lyckas. Levde på hoppet att en dag skulle de lära sig att lägga scheman.

Men nu bryr jag mig helt enkelt inte längre. Inte om människorna, inte om något. De har haft sönder mig.

Jag har tagit ett beslut. Det är ett bra beslut.

Note to self: sluta äta ost du är laktosintolerant för helvete! Idiot.

Bekännelse; i min säng ligger det en karl som jag älskar helt vansinnigt mycket.

Jag tycker om att ha vänner. Speciellt såna som inte lägger på luren i örat på en när man utförligt förklarar hur det är att spy mjölk.

Det är väldigt suddigt hur föregående inlägg blev till. Men det verkar som att jag var väldigt glad över att ha träffat en livs levande Skywalker. Jag har ett lika suddigt minne av att jag väckte Fredrik, som givetvis låg och sov för att han skulle upp och jobba idag, för att berätta det också.

Schysst flickvän.

Alla vet att jag älskar Fredrik och att han är min ultimata hjälte.. men jag blev precis följd hem till porten, "för att det var så han blev uppfostrad", av en kompis kompis som heter Skywalker, på riktigt, döpt av sina föräldrar.

Det här är en awesome stund i mitt liv.

Jag: Jag skulle passa i överklassen. Gå på opera i mina klänningar, ha små kikare..
Fredrik: Hm. Jag kan inte se det riktigt.
Jag: Va? Varför inte? Tycker du att jag är white trash?
Fredrik: Ja.. men du är mitt white trash! Du är Fredrik trash!

Okej.

Jag ska faktiskt slita mig ifrån min virtuella värld ikväll. Jag ska ut med mina girls. Okej, jag har inga girls, typ bara två, jag fick bara lov att testa hur det kändes att säga så (inte bra alls).

Vi ska bli fulla och ansvarslösa. Men inget hångel, för vi har pojkvänner (och typ pojkvänner). Bara tre snygga tjejor som snackar lite skit. Som inte behöver bekräftelse.

Seriöst om någon börjar hångla ikväll ger jag upp det här med fest.

Det har snöat idag. Verkar inte spela någon roll för paper boy dock, han gillar shorts. Tycker att hans hårlösa ben är graciösa.

Det är väldigt lite bloggande just nu, men det är så att jag alldeles nyss blev mamma till tvillingar och det är ganska omständigt. Som om det inte vore nog är jag gravid igen med min älskares barn, både jag och min make har fått influensa så jag har fått lov att anställa en nanny som går och fastnar på olika ställen hela tiden och övergöder mina barn. Mina tomatplantor har blivit invaderade av insekter och mitt hus är för litet men jag kommer inte på något bra sätt att bygga ut det på.

Det enda som är bra i mitt liv just nu är min underbarn till förstfödda. Hon målar tavlor och tjänar storkovan.
Det är därför jag inte bloggar just nu.

Inatt på jobbet fick vi bevittna äkta kärlek över kassadisken. Från det ena hållet i alla fall. En blond kille med backslick föll huvudstupa för fina Evelina. Det stod honom ganska dyrt. Förutom de tre menyerna han började med att köpa, sålde Evelina på honom 35 extra cheeseburgare, två glassar och tio dipsåser i utbyte mot hennes telefonnummer. Om han ens vågar ringa henne, kommer det nog svida ganska hårt att hon redan är upptagen.

Fall aldrig för säljare.

Söndag. Tredje dagen i rad som jag vaknar av magont. Spelade Zelda tills jag blev arg och bestämde mig för att aldrig mer spela det där skitspelet igen (eventuellt hyra någon som kan ta sig förbi det där stället jag är på nu). Letar efter ett nytt spännande spel att hata. Ligger i knät på Fredrik och tittar på hans sci fi-serier och blir klappad på.