Mer hår.

Min mamma försökte nog smygövertala mig till att bli blond igen i måndags när hon var här. Hon sa "ska du inte låta din riktiga hårfärg växa ut då? Det måste vara enklare att hålla hår ljust än att hålla det mörkt". Jag vet att mamma inte tycker att jag är jag med mörkt hår, jag var blond väldigt länge och väldigt ofta när jag var liten.

Man skulle kunna tro att färga håret svart är någon sorts trotsreaktion på det men faktiskt så skulle jag färga det brunt. Men jag får väl se härligt rock chic ut i två veckor innan den riktiga färgen börjar komma fram och jag bara ser ung vänster ut igen.

Den som är trött på att se bilder på mig räcker upp en hand.

Saker som skiljer mig ifrån storbloggare.

Andra bloggar går och fixar håret hos folk som heter Bobby. Jag köper en hårfärg för fyrtio spänn på Willys och gnuggar i det själv. Dessutom fanns det en tid då jag klippte håret med köksaxen. Det gör jag inte längre. Jag fick en riktig hårsax för två jular sen.

Jag tycker det här är min mest imponerande färdighet. Jag förstår inte varför ingen annan imponeras lika mycket av det.

Valborg! Fest!

Eller, just ja. Den gyllene regeln super folk så jobbar jag gäller fortfarande.

En blogg om finnar.

Ibland får man finnar som inte ser ut som finnar. Riktiga finnar ska antingen vara röda med vita bölder eller en saftig helröd böld. Men ibland får man finnar som snarare ser ut som trasig hud, som herpes. Såna har jag nu. Jag går runt och ser ut som att jag blivit ollad på käken.

Exklusivt, i en dag till!

Föresten så har jag en liten undersökning här på sidan, precis under mitt fina nylle här bredvid, i en dag till bara! Jag tycker alla borde göra sin röst hörd i den. Även om du bara blev hitlurad av ordet jeansleggings.

Modebloggaren i oss alla.

Jag börjar förstå modebloggarna. De dagarna då ingenting lustigt händer en skulle det vara så enkelt att lägga upp en bild på de knallblå jeansleggingsen jag köpte häromdagen, de som stryper blodtillförseln i mina ben och trycker ihop låren så man nästan tror att de är vältränade.

Hemma hos en inredningsfantast.

Det är ganska tur att jag och Fredrik är kära i varandra. Det finns förmodligen ingen annan som skulle stå ut med att bo med någon av oss.

När det kommer hit folk och hälsar på brukar jag stänga dörren till sovrummet i hopp om att folk ska misstänka kinkyheter - piskor på väggarna och kedjor ifrån taket. Sanningen?

Att sminka en gris.

Även om att inreda min balkong är som att sminka en gris har jag nu i alla fall ett ställe att sitta och dricka öl på.Ps. Ni fåglar som ägnade hela förra sommaren åt att bajsa på min balkong gör bäst i att hålla er borta från mina nya balkongmöbler. Jag äger faktiskt ett gevär.

Att skruva bord.

Varje gång jag ska montera ihop en möbel blir det ett skruvhål som blir utan skruv.

Jag har umgåtts med min mamma idag.

Ljuva medelålder.

Man är lite gammal också när man kommer till jobbet och en av kollegorna skryter om hur många gånger han har haft sex samma dag. Jag trodde faktiskt inte man gjorde sånt längre, och jag umgås med rätt oanständigt folk ändå.

Saker man ju kan blogga om.

Jag har ätit kulglass. Ni vet sån där man köper i glasskioskar, man får välja två eller tre kulor i olika smaker. Man kan känna sig ganska gammal när det finns saker man inte gjort på närmare tio år. Förut så fanns det bara saker man inte gjort på tre, högst fem år.

Jag tog en blåbärskula längst ner och en daim längst upp.

Ifall att, liksom.

Ibland fantiserar jag om att jag har en stalker. Han har bosatt sig i huset mitt emot mitt, en våning högre upp så han ska ha bästa möjliga insikt i min lägenhet. Där sitter han i fönstret, fotograferar och filmar för att ha något att sätta upp på altaret han byggt inne i garderoben. Där har han även en hårsnodd jag tappade ute i trapphuset, en morotsbit han rotade fram ur min kompost och en voodoo-docka av Fredrik.

Oftast går han omkring i cirklar utanför mitt jobb, men ibland går han ända in. Kanske beställer han något, men aldrig direkt av mig utan av den som står bredvid. Han lutar sig lite åt mitt håll, drar in ett djupt andetag av min doft. Sen går han ut, slänger allt han beställde i en soptunna och sätter sin på en parkbänk. Där sitter han och minns doften av mitt svett tills jag slutar jobba, då smyger han efter mig hem igen. Gömmer sig bakom hörn och i portar.

Han är även en flitig besökare av bloggen, och eftersom jag värnar om mina få bloggläsare tänker jag underlätta lite för eventuella stalkers.

Hörru, idag kommer jag befinna mig i boulognerskogen. Jag ska ha picnic. Kommer du fram och säger hej bjuder jag på Cream Cheese-chips.

Nötmode.

Jag känner mig skyldig att berätta att den gröna skinnjackan på bilden är i äkta skinn, men kossan var faktiskt redan död när jag köpte den.

Löning?

Lönedag hurra hurra eller bara ännu en påminnelse att jag är på ett jobb som inte ger mig tillräckligt med timmar, och de timmarna jag får sätter de på tider jag inte vill ha?
Den här månaden har jag bara råd att överleva.

Kul.

Dagens sallad.

Nä, den gick ni inte på va?

Vila i frid.

Mitt sims har dött. Jag har försökt laga det i ett dygn ungefär men nu ser jag att jag måste dödförklara det.
Jaha. Vad nu då? Ska jag gå ut och upptäcka världen?

Truckerkeps.

Vem kunde ana att man långt in i en garderob i Hudiksvall skulle hitta kärlek.

Live från Hudik, del III.

Det är svårt att träffa Fredriks lite mer sällsynta vänner och bekanta och arbetskamrater. Jag kommer aldrig ihåg om jag träffat dem förut. Oftast har jag träffat dem på fester, men vi har inte haft så mycket att prata om. Om man inte pratar så dricker man. Om man dricker tillräckligt mycket slutar det med att man kräks på ett par skor i hallen eller i handfatet på tjejtoan.
När man vaknar upp nästa morgon förtränger man gärna vilka som var med och bevittnade spektaklet.

Live från Hudik, del II.

Magknip åtgärdat.

Jag är alltså hemma hos mina svärföräldrar i Hudiksvall. De är trevliga och så, men vi har inte connectat så där som man skulle vilja med sina svärföräldrar. Jag tror det kan bero mycket på att de är såna människor som orkar bädda sängen innan de åker till jobbet på morgonen, såna som dukar av bordet direkt efter de har ätit, såna som har blommor som inte är av plast.

Såna här saker gör mig ganska skitnödig. Jag vill helst inte röra mig i huset när de är här, tänk om jag gör någonting fel, tar fel pålägg till frukostmackan? Tänk om mina skor lämnar skitiga spår efter sig i hallen? Det gör ju inte deras!

Jag har aldrig mått så dåligt som den gången jag slog sönder ett av deras glas på fyllan.

Live från Hudik.

Vi har förflyttat oss ifrån källaren ända upp till Hudiksvall. Så fort mitt magknip gått över ska jag skriva något dokumentärt om det men nu - fosterställning.

Public announcement.

Jag är inte här idag. Jag har tagit med mig Fredrik ner i källaren och.. gjort saker.. med honom..

Kärlek.

Man älskar sin pojkvän extra mycket då han låter en se the Phantom of the Opera på projektorn så det dånar i hela huset trots att han 1, hatar kärleksfilmer och 2, hatar musikaler. Han satt till och med bredvid mig med huvudet på min axel när jag bölade mig igenom slutet (om ni inte märkt det är jag en rätt gråtmild person).

Canto della terra.

Just nu vill jag länka till en väldigt vacker låt, men det känns ganska meningslöst eftersom ingen kommer lyssna på den ändå när de inser att det är opera. Jag tror jag och min far är de enda arbetarklassmänniskorna som lyssnar på opera.

Åh Pelle.

Idag lyssnar jag på the Hives fast jag inte ens gillar dem, bara för att Howlin' Pelle var djävulskt handsome igår på Söndagsparty med Filip och Fredrik.

En riktigt bra backslick kan få mig att sälja min själ.

Och egentligen tycker jag inte ens om ordet tisha.

En Pearl Jam-tisha med för trång krage köpt på någon mysko marknad i London + sax = en Pearl Jam-tisha med bekväm krage köpt på någon mysko marknad i London.

Meningslösa inlägg.

Här sitter jag med ett glas mjölk och väntar på att klockan ska bli CSI så jag har något värt att somna till.

Tha hood.

Så kommer man hem ifrån jobbet halv fyra på natten, möter en arg svart man i trapphuset iförd endast bandana, kalsonger och foppatofflor. Tänker vilket trevligt område det är vi bor i, ändå.

Limbodag.

Vaknar klockan tolv. Då tycker man att man mår relativt bra. Sen inser man att det inte är så. Man mår inte bra, men man mår egentligen inte dåligt heller. Man har ätit för mycket och för lite och man går och lägger sig igen klockan sju på kvällen. Sover till nio. Halv elva går man och jobbar, och då har man först varit ledig i fem dagar och att jobba verkar jävligt läskigt, tänk om jag glömt bort hur man gör?

Så lyckas man tänka sig till utbrändhet de femhundra metrarna det är till jobbet. Skitdag.

Kärlekstjuven.

Jag har ett problem när jag går ut. Det är att jag tycker om att prata med folk. När det kommer fram pojkar med avsikten att ligga med mig och börjar prata berättar jag aldrig att jag har en pojkvän som står några meter bort, för då kommer de ju sluta prata med mig.

Det här är faktiskt väldigt elakt gjort av mig. Jag stjäl tid ifrån dem som de kunnat spendera med att hitta någon som faktiskt kommer att ligga med dem.

Igår under Dia Psalma-spelningen med värdelöst ljud kom en kille som såg ut som han i the Mentalist fram och pratade med mig. Han var jätterolig och trevlig och visade mig hur han hade en vit Mustasch-tisha under sin svarta likadana Mustasch-tisha.
Jag ville krama honom och säga "vi kommer inte att hångla ikväll men jag kan vara din vän".
Men det är ju ingen som behöver en till vän, alla letar bara efter kärlek.

Mustasch.

Jag var på det här igår. Det känns som en sån gång då man kanske har kamera med sig men det hade jag inte. Men det såg ut ungefär så här.
Bara att jag inte stod så långt fram.

Min balkong.

Jag har upptäckt att jag alltid säger min balkong om min balkong. Mycket sällan balkongen. Jag är förmodligen lite äckligt nöjd med den.

Meddelande till Statistiska Centralbyrån.

Dra åt helvete. Ni har skickat mig enkäten om trafiksäkerhet fyra gånger nu. Jag tänker inte svara den femte gången heller.
Det ni gör är inte miljövänligt.

En stor stund.

Min första hater! Akta dig Blondinbella, här kommer jag!

Rubriker som Aftonbladet borde sätta.

"Tji fick du!"

Fina rader.

you ain't a beauty but hey you're allright

ur Bruce Springsteens Thunder Road

Det är lite min typ av romantik, att tycka någon är ganska ful men tycka om dem ändå. Jag önskar att någon sjöng det om mig. En till fyllebult som säger att jag har vackra ögon och jag slår en hammare i pannan.

För att jag ville lista vad jag gör idag, helt enkelt.

Idag

• bankar jag huvudet i en McDonalds-bricka för Sofie inte kunde ta mitt pass imorgon
  
• kastar jag slängkyssar till andra Linda för att hon kunde ta mitt pass imorgon
  
• äter jag min överblivna kyckling från igår som snacks
• försöker jag svara på frågor jag fått av min lärare utan att låta som att jag drabbats av hybris (men det har jag så, ni förstår)

Halleluja!

Saker funkar inte för mig. Timing finns inte. Jag har sån otur med allting att jag går in med minsta möjliga förhoppning i alla projekt. Jag försöker alltid, men utan tro på att det faktiskt ska fungera.

Då blir det en helt fantastisk överraskning när det gör det. Veckans ångest är botad. Jag lyckades övertala någon till att ta mitt pass imorgon kväll. Jag lyckades med någonting.

Det är inte okej att hitta turkosa byxor när man är fattig.

Turkosa, fattar ni? FUCK YOU CSN SOM TAR ALLA PENGAR JAG TJÄNAR.
Fast det finns ju alternativ.

Adhd:n slår till igen.

Jag lägger ner en isbit i mitt Elvis-glas. Tar ut min Pepsi ur kylskåpet. Blicken fastnar på juice-kartongen som står bredvid. Jag tänker att juice skulle ju också vara gott. Och här går det riktigt snett.
Sen skakar jag flaskan med Pepsi som jag har i mina händer, för att blanda upp fruktköttet liksom.

Nom.

Jag tryckte nyss i mig större delen av en hel grillad kyckling. Nu äter jag en kexchoklad som efterrätt. Det är inte illa för en föredetta ätstörd.
Det känns ungefär som att skapa konst.

Ett mysterium - upplösningen.

Han ville bara veta om det fanns någon hemma som lagade mat till honom, annars skulle han ta hem resterna från sin matdosa.
Gud, livet är så händelselöst.

Ett mysterium.

Inkommande samtal från Fredrik 17.00.

Fredrik: Är du hemma idag eller?
Jag: Öh.. aah.
Fredrik: Okej då vet jag.
Jag: Okej?
Fredrik: Hej.

Är det hemlig loveaffair eller storslagen kärleksgest på gång?

Ursäkta men..

.. jag tänker faktiskt spendera den här dagen med att gråta också.

Saker jag gråter till.

Det här är det finaste jag sett.

Rapvetenskap.

Idag rapar jag de äckligaste raparna du kan tänka dig. Jag vill verkligen inte rapa. Varje gång väller det upp en sån vidrig rutten smak av öl, Kir och något annat det är lite svårt att sätta fingret på (något ur den där Subwaymackan, förmodligen). Jag får lov att rapa skithårt, verkligen pressa ut rapen sen blåsa ut all eftersmak.
Men det hjälper ändå inte så där jättemycket.

Söndagkväll med.. Ernst.

Lillebror!

Efter en timmes öldrickande på golvet tillsammans med min laptop konstaterar jag bara att jag inte pratar med min lillebror tillräckligt ofta. Han är så fin och rolig.

Jag önskar jag hade bilden på mig och honom i bilen på väg till tyskland att lägga in här men den ligger på andra datorn.

Elvis lever ibland.

En gång skrev jag en diktsamling till skolan. Den blev bra och så där. I slutet sa jag att jag inte förstod vad det var jag hade skrivit. Lärarna satte till och med ihop ett litet skämt om det inför avslutningsmiddagen.
Egentligen förstod jag vad jag hade skrivit. Det var bara ett försvarstal för att någon annan fan inte skulle få tro att de förstod någonting om mig.

Ja just det.

Faith No More till Peace & Love.
Vad gör du i sommar?

Fragment.

En tjej står emot väggen bredvid minuten. Hon har kort kjol och håller armarna i kors över bröstet. Står med fötterna tätt ihop. Jag tänker att klänningar i minusgrader är det sorgligaste jag vet.

Hjälp!

Jag är helt jävla ensam!

Äh.

En sak man kan känna sig ganska säker på om man har mitt jobb är att det inte finns någon chans att du får fira högtider. Ingen. Alls. Man behöver inte ens notera datumen för dem. Som min kollega uttryckte sig för två veckor sen; "visste du att påsk inte har varit än?!"

En skadad generation.

"Jag tror att du har fel, men jag vet inte hur jag ska googla fram det."

Hur man spenderar en skärtorsdagskväll.

• Man dricker öl
• Man äter korv
• Man diskuterar om det är Bobba Fett som är Han Solos polare i Empire Strikes Back eller om det är någon annan mexare
  
• Man imdb-ar och inser att det varken är Bobba Fett eller en mexare man menar
• Man undrar vad fan det är Christopher Lee är förutom Count Dooku
• Man inser att han är Saruman (duh)
• Man drar några dåliga skämt om hur Yoda får handla kläder på Jedishopens barnavdelning
• Man kommer inte ihåg om det heter Storm Troopers eller Star Troopers så man säger Starm Troopers
• Man söker efter "Skywalker" på eniro för att ta reda på om man skulle bli ensam om det efternamnet om man bytte
• Man har en ganska bra kväll

Rape IS funny.

Om en fest inom snar framtid.

Oscar: Do I have a treat for you! Jag har uppfunnit en sån jävla god drink.
Linda: Med rohypnol och grejer?
Oscar: Ja! Och kloroform.

IQ.

Något jag skyr som pesten är IQ-test. Här kan man tänka sig att det ramlar in några skämt om "rädd att få reda på din låga IQ eller?". Och ja, det är därför. Tänk att få average liksom, efter att ha lyckats lura så många att man är överbegåvad.

Ibland tar jag bild på mig själv för att jag gillar hur min lugg ser ut när den är nyduschad.

Saker som fucks you up.

Min vän Markus vill att jag skaffar nookie åt honom. Vi hade siktat in oss på en tjej på mitt jobb. Ett tag trodde jag att hon hade slutat men hon har dykt upp igen.
Jag försöker bli hennes vän. Närmar mig lite försiktigt, drar dåliga skämt som jag skrattar åt själv, svettas. Jag blir en tolvårig kärlekskrank liten pojke i närheten av henne. Så vacker är hon.

Hon är så vacker att när jag väl blivit hennes vän kommer jag inte kunna dela med mig av henne. Jag kommer behålla henne, rulla mig i hennes utstrålning, låsa in henne i källaren och sånt.

Förlåt Markus.

Segblogg.

När jag bloggar lika lite som nu bör ni alltid anta att jag jobbar.



Eller spelar Sims.

Hej mamma!

Om det är så att storebror inte bara ljuger om att min mamma läser bloggen för att jag inte ska börja sexblogga, så; hej mamma! Vad roligt att du hittat hit. Och förlåt för att bloggen inte handlar om någonting.

Snabb fråga bara.

Hur mycket får man prata om ligga på bloggen? För jag tror jag skulle kunna prata om det rätt mycket.

Att förändra världen.

En gång i ett väldigt gammalt förflutet sa en kille till mig att jag har väldigt mycket kärlek inom mig. Han försvann kort därefter, jag har funderat några gånger på om han tog livet av sig. Men han hade rätt om det han sa i alla fall. Jag älskar mycket och många och så väldigt små saker skickar mig långt in i lyckorusen.
Jag har förmodligen fler endorfiner i mig än andra människor.
Jag önskar att det gick att donera såna, jag tror jag skulle kunna göra skillnad då.

Så..

.. vem fan är jag då?

Nötpolitik.

Jag är lite socialt efterbliven. Jag hänger inte med i hypar, läser egentligen bara nyheter och artiklar som handlar om absurd skit. Har för mycket ADHD för att läsa om politik med alla långa ord. IPRED höll på att flyga helt över huvudet på mig, som allt annat. Var väl en vän som först förklarade begreppet 31 mars. Sen dök det upp i bloggar och krönikor överallt, och det är ju något jag faktiskt läser (så länge de använder många radbrytningar).

Så jag läste, och läste. Kliade mig i huvudet och läste lite till. Jag är ingen med bestämda politiska åsikter. Jag är ingen arg fildelare. Jag är väl egentligen inte tillräckligt smart för att argumentera på ett bra sätt emot det här.

Jag är en tjugoettårig tjej som brukar titta på science fiction med sin pojkvän. Och ju mer jag läser om IPRED, desto mer tänker jag på den här. Det är inte ens en bra film, men den har någon sorts poäng i det hela.

Nötmode.

Dagens hetaste accessoar - ett kakpaket.
(Det är är mitt försök till att lura hit fjortonåringar eftersom jag försöker bli en förebild för dessa, så jag kanske kan bilda en liten armé av dem så småningom. Vi skulle störta regeringar, bygga fort i OLW-fabriken och sånt)

Ett inlägg om fisar.

Fina flickor fiser bara det att de tränat upp sina fisar till att vara ljudlösa. Luktar fortfarande dock. Jag ska på möte med en av mina chefer om tjugo minuter, om jag skulle dra av en sån där som jag gjorde här nyss skulle jag få sparken för att jag var en hygienrisk.

Finhet.

Ibland önskar jag att jag skrev finare saker i bloggen. Att jag skrev mer om tussilago och varm choklad och solljus igenom persienner. Men jag tror inte jag är oskyldig nog för att göra sånt längre. Jag kanske kunde när jag var femton.

Det närmaste jag kommer finhet är när jag sjunger för mina vänner mitt i natten, även fast jag inte kan ta en ton och har druckit för många öl för att komma ihåg texten.

Visdomsord.

Om du jobbar på en onsdag, ha inte fest på tisdag.