Jag tror jag börjar bli abstrakt. Jag måste gå och säga åt Fredrik att ta på mig. Kan man ta på något är det konkret.

Jag, Fredrik och hans munsår ägnade lördagskvällen åt att dricka groggar. Han rom och cola, jag världens godaste äppelgrogg. Vi diskuterade vem som är Dustin Hoffman och vem som är Robert De Niro, och vilket årtionde vi skulle levt i om vi inte levde nu. Vi kompromissade oss fram till slutet av sextiotalet. Sen gick vi ut och letade efter stället där Freak Kitchen skulle spela men vi hittade det inte så vi köpte en liten låda med kebab och delade på. Gick hem och tittade på Ghostbusters II och tänkte vad tänkte Bill Murray egentligen och sen somnade Fredrik på mig, som han alltid gör. Som jag älskar att han gör.

På favoritlördagar vaknar jag av att Fredrik skrattar åt att jag ligger och sömnpussar rakt ut i luften.

Ibland känns det svårt att försvara så infernaliskt mycket bilder på mig själv, eftersom det inte är en modeblogg, och det inte är en fotoblogg. Men sen kommer jag på att varför ska jag försvara mig? Min blogg, mina regler, och jag är faktiskt helt okej snygg.

(jag tror jag precis försvarade mig)

Så här skulle det kanske se ut om jag hade levt på sjuttiotalet och man hittade en bit av ett foto på mig.

Heaven help the man who ever really loves you.

Bilder från Screencap Heaven

Jag kan inte hjälpa att älska historier om kvinnor lite mer, även när de är så själviska, manipulerande och frustrerande som Scarlett O'Hara.

Ibland hittar jag på maträtter baserat på vad jag har i kylskåpet. Det här är chorizoröra med ägg och sallad.

Jag känner mig torsdagssvår. Det är en sån där torsdag då jag inte kan titta kassörskan i ögonen, och rösten är så hes när jag tackar henne nere i halsduken. En sån där dag då man kan se mig gå omkring på kyrkogårdar bara för att det är tyst där, och om du möter mig på cykelvägen på väg tillbaka är blicken så tvångsmässigt långt ner i marken att du förstår att jag får ont i nacken.

Men jag ogillar inte mig själv när jag är torsdagssvår. Det kan vara skönt att vara missförstådd, och att sitta i duschen i flera timmar och inte bry sig om att det är omiljövänligt för det är skönt för att det är varmt.

Jag känner mig fin i Fredriks tröjor. Och, öh, strumpbyxor.

Det känns som att du ska komma hem imorgon men det gör du inte.

Idag är mitt hår så puffigt att det skuggar allt förutom näsan och en liten fläck på kinden.

Flera år senare skulle hon raka av sig allt hår
och lärarkåren skulle börja viska om hur hon
kanske inte var en sån lämplig lärare ändå

Jag skrev noveller i mina drömmar inatt. Jag lovade mig själv att komma ihåg lite av det när jag vaknade. Jag kom ihåg en mening, och en väldigt vacker kvinna.

Fredrik tror att han ska få åka iväg till Karlskrona och jobba igen, men jag kommer att lägga mig på alla hans kläder så han inte kan packa dem så att han inte kan åka för man kan inte vara naken i Karlskrona det är kallt där också så stannar han hemma och äter ostbågar med mig.

Jag är för övrigt redo för vår nu, tack. Är visserligen sommar på den här bilden men med ganska risigt festivalväder så den får symbolisera våren ändå. Jag har ju faktiskt både mössa och sjal på mig.

Mina grannar slutar aldrig att borra. Mitt i natten, tidigt på morgonen, spelar ingen roll. De står alltid där med slagborren och borrar upp någonting och jag tänker att det måste väl ta slut på vägg hos dem snart?

Grannen med vägg mot mitt sovrum har en kolikunge och ungdomarna i trapphuset har gått ifrån att röka där ute ibland till att röka där jämt och de andra har hakat på dem för "varför ska de få och inte jag"?

Jag tror att jag snart kommer förlora min arg-lapp-uppsättar-oskuld. Det är lite pirrigt faktiskt!

I en nötskål kan för tillfället inte svara på vad som försiggår med Lindas hår. Men så här ser det ut när hon knäpper upp sin tröja i alla fall.

Jag har fotat i min hall. Jag kan det nu, eftersom det sitter en underbart ljusspridande spotlight där, som jag kopplade sladdarna till och skruvade upp, trots att jag har en pojkvän som hävdar att han gick el på gymnasiet och sa att det inte skulle gå för att jag hade köpt fel sladd.

Hur satans bra som helst, gick det.

Idag är jag allergisk och svag. Jag var mycket finare igår, liksom kornig. Och så hade jag örhängen.

Fredrik kommer hem. Tur, då slipper jag de där hårgeletrollen på krogen. Men istället måste jag städa, eftersom jag lever som en slusk när han är borta och det får han inte veta. Och jag vill inte städa, jag vill sitta här och lära mig olika saker på teckenspråk. Jag kan säga ja, nej, jag älskar dig, hej och hejdå. Ungefär lika mycket som jag kan på franska. Fast jag kan säga jag älskar picknick på franska också, kan jag inte på teckenspråk än.

Det är så här va, att Fredriks plan han skulle ta hem idag blev inställt. Han vet inte när han kommer hem. Jag tycker att SAS helst kan skyffla honom hemåt idag men eftersom södra Sverige alltid blir lika paralyserade när det kommer några centimeter snö har jag inga större förhoppningar på att någon trafik alls fungerar. Så därför går jag till systemet nu. Kommer han inte hem ikväll super jag mig full och går och raggar på krogen. Jag behöver kärlek, NU.

Jag saknar ordet jumper.

Jag tror jag har försökt skriva 49 inlägg ikväll, men ändrade mig hela tiden. Jag tror jag helt enkelt inte vill prata med er ikväll. Vi försöker imorgon igen.

Inatt innan jag somnade sysselsatte jag mig med att tänka på allt jag älskar med Fredrik, för att han spenderar veckan i Karlskrona och jag saknar honom. Det blev en lång lista. När jag somnat drömde jag om att han rymmer till Göteborg med någon högstadieflamma. Man ba' tack för den. Jag hoppade på samma buss och fick betala med spagetti när jag förklarade läget, men jag fick bara åka till Västervik. Vilket så här i efter-eniro-klokhet faktiskt ligger lika långt ner som Göteborg, men på andra sidan av Sverige. Mina drömmar är dåliga på geografi.

Jag har bestämt mig för att gå utanför dörren idag, jag har slut på pepsi och den där korvstroganoff-matlådan som jag tinade såg inte riktigt riktig ut. Men jag har inte bestämt hur långt ut jag ska gå. ICA, Willys, stan?

Stort projekt det här.

Ball tjej.

Jag knarkar film och årtionden när Fredrik är borta och jobbar. Factory Girl och sextiotal ikväll.

Bilder från AllMoviePhoto

Det är lika bra att jag kommer ut och erkänner det här på en gång, annars kommer det väl börja spridas rykten. Den här morgonen lyssnar jag för första gången på Håkan Hellström helt frivilligt. Jag ville höra något som låter som sommar och inget i min playlist gör det.

Så, kan vi släppa det här nu?

För att jag är rufsig och bedårande och lyckas se lite överraskad och obekväm ut fast det är jag som fotar mig själv.

Fast egentligen borde jag baka en kärlekstårta till dig varje dag. Problemet är att vi skulle bli så jävla tjocka då.

För någon dag sen.

Jag: Det är alla hjärtans dag på söndag. Ge mig saker!
Fredrik: Va, vill du ha saker nu?
Jag: Lite godis kanske? Nä, jag ska baka en kärlekstårta!
Fredrik: Ja, du kan baka en kladdkaka, så kan jag ge den till dig.

Jag åt en clementin igår. Den var full av kärnor. Flera i en och samma klyfta ibland. Och så åt jag en clementin idag, som jag köpt i samma affär, samtidigt, från samma clementinlåda. Den innehöll inga kärnor. Inte en enda.

What the hell is going on here?!

Jag tror jag var en bitter kulturtant för längesen och gnällde om den nya tv-serien Vampire Diaries. De rider alltså Twilight-vågen och gjorde tv-serie av en annan vampyrbokserie som jag fullkomligen avgudade som liten tonåring. Tv6 köpte upp den och har gjort en jävla grej av den också. Den har premiär ikväll och de har promotat den som attan.

Och jag vill inte se den, jag är inte en sån som sitter och tycker att vampyrer är sexiga badboys (som verkar vara enda anledningarna till att folk ser de här nya vampyrsmörjorna). Jag tyckte inte ens vampyrer var sexigt när jag var got.

Men.. de kör med jävligt fula knep när de sätter Placebos stämningsfulla Running Up that Hill på reklamen. Jag känner mig splittrad!

Jag såg en mysig liten film häromdagen. The Boat that Rocked. Inte speciellt djup film, men en del filmer behöver ju inte vara det. De kan vara varma och färgglada istället. Ibland räcker det till och med att ha med min favoritgubbe Bill Nighy (fast jag tycker hemskt mycket om Alan Rickman också, jag gillar britter) för att vara sevärd.

Bilder fultjyvade ifrån IMDb.

Jag tror jag ska göra ugnstekt falukorv idag. Jag har inte ätit det sen jag bodde hemma (herrans massa år sen det) och då åt jag inte något av det som man "fyller" korven med, mamma fick göra en korvstump utan fyllning åt mig som stektes med de andra i ugnen. Så egentligen har jag väl aldrig ätit ugnstekt falukorv.

Idag hade jag faktiskt tänkt att gå utanför dörren.

Min dator havererade på grund av att jag bråkade för mycket i Sims. Nu känner den sig lite krasslig, och skulle förmodligen behöva en liten nystart här i livet. Och jag är förmodligen i behov av lite Sims-rehab (igen), men det är ingen bra tidpunkt för det. Jag är ensam för mycket. Jag kan fan inte spendera alla vakna timmar med att göra olika kreativa saker. Jag måste ju få leka lite också!

Saker i och från ett hotellrum i Stockholm.
Redigering skedd under fylla, ber om ursäkt för det.

Nu skulle jag lagt upp bilder på hur det såg ut i hotellrum nummer 2 men vi bestämde oss för att bli fulla istället och gå och titta på när Lillasyster spelar. Vilket inte kommer gå så bra för min del eftersom jag tror att de sjunger "stulen av en korv" och "du är så fin i min stjärt" när de egentligen sjunger mer logiska och seriösa saker.

Ni hittar mig långt bak någonstans, där ingen märker mig.

Resten av Karlskrona såg ut ungefär så här plus lite fler 1800-tals byggnader som jag inte fotade för att det satt en massa företagsskyltar på dem.

När vi skulle åka därifrån var vårt plan föresenat i tre timmar och jag drack en massa öl och fick lov att kissa jättemånga gånger på planet. När jag inte kissade satt jag och stirrade ut igenom fönstret, det var himla klart så Sverige såg helt magiskt ut med alla små upplysta städer vi åkte över.

Nu är vi i Stockholm på ett superfint hotell som jag vägrar lämna för att jag tror att alla där ute är rånare och våldtäktsmän.

Saker jag ser i och från ett hotellrum.

Jag tror att alla tittar på mig och vet att jag inte är härifrån. De vet det för att alla i staden känner varandra och mig har de inte sett förut. Jag underskattar förmodligen Karlskronas storlek.

Jag är inte säker på varför jag är här, men jag är glad att jag är det. I Karlskrona. Landade igår kväll i snöstorm. Jag var inte så rädd för att flyga den här gången. Turbulensen på nedvägen (ända tills hjulen slog i marken) var inte så rolig. Men när jag satt och klämde Fredriks hand under den mest turbulenta tiden hördes en megasnarkning ifrån den tjocka gubben snett bakom oss och jag kunde inte göra annat än att bryta ihop och skratta.

Karlskrona är visserligen helt täckt av snö men jag tror det är ganska fint där under. Många fina hus som står huller om buller i backarna och vi är helt omringade av vatten. Vårt hotellrum blev nog inrett på 70-talet någon gång men sängarna är sköna och temperaturen mycket behagligare än vår egen lägenhet.

Finns inget kylskåp dock. Jag måste komma på något annat sätt att hålla pepsin kall. Jag återkommer.

I en nötskål ska ut och se världen den här veckan. Att resa är ett sånt bra sätt att lära känna sig själv på, bli klokare, få förståelse för andra kulturer och ovärdeliga minnen. Något att berätta för barnbarnen på ålderns höst.

Jag ska till Karlskrona.

Idag kan nog vara dagen jag blir galen. Och inte galen som i talesätt-galen utan galen som mentalt sjuk-galen. Det har inträtt ett ljud i min värld som inte slutar. Ett tjut, ett yl, dovt på avstånd. Jag vet inte vad det är. Men det spelar verkligen på min sinnessjuke-sträng.

Farväl förstånd.