Låt oss ignorera det faktum att jag trots min passionerade kärlek till nagellack inte kan måla naglarna för fem öre, och istället förundras över att man nu kan få matta naglar om man vill. Och varför skulle man inte vilja?! Matt nagelfinish är ju en dream come true. Sjukt ballt. Här på Cranberry från e.l.f. också. Jag har inte lyckats med mattsvarta naglar än för det är lite svårt att få jämnmatt och på svart syns det ganska stor skillnad, men en vacker dag..
Igår jobbade jag inte med några dåliga människor, slutade tidigt, pratade ut min frustration med min högt älskade mamma, städade, tog den där långt försenade duschen, målade om naglarna och gosade med min man. Idag sätter jag en blomma i håret (som inte syns för den är samma färg som mitt hår) och mår mycket bättre. Skönt.
Jag har haft en världssämst dag på jobbet. Så dålig att jag inte ens orkar spy galla över hur dålig den har varit. Jag bara sitter här hemma i mörkret och lyssnar om och om igen på den här låten.
Lite så ser jag ut idag. Konstigt hår, världens skimmrigaste naglar och örhängen som nog byts innan jag åker till jobbet för annars blir chefen sur. I flera månader gick jag runt i örhängen som ibland hängde nedanför nyckelbenet men så en dag, när jag inte alls hade ett så stort örhänge så kom restaurangchefen och påpekade att jag hade för stort örhänge och "har vi inte tjatat på dig om det här förut?" och ingen hade någonsin sagt ett knyst. Jaja, jag är glad att jag får ha örhängen alls för det är ju så jag uttrycker min kvinnlighet (och naglarna förstås).
Funny facts - nio gånger av tio när jag fotar mig själv har jag inga byxor på mig.
Idag är ingen vanlig dag för idag kommer Stina tillbaka till jobbet efter att ha varit på Gotland över sommaren. Hon skulle nog tycka det var jättekonstigt att jag bloggade om att hon skulle börja jobba igen, men jag hade ju faktiskt bestämt att vi skulle bli bästisar i våras (jag frågade ju nervöst ut henne på öl och var glad en hel dag när hon sa ja!) men sen så drog hon och så kunde inte vi bli bästisar. Men nu är hon tillbaka och nu ska vi göra det här ordentligt. Pirrigt!
Idag är ingen vanlig dag för idag kommer Stina tillbaka till jobbet efter att ha varit på Gotland över sommaren. Hon skulle nog tycka det var jättekonstigt att jag bloggade om att hon skulle börja jobba igen, men jag hade ju faktiskt bestämt att vi skulle bli bästisar i våras (jag frågade ju nervöst ut henne på öl och var glad en hel dag när hon sa ja!) men sen så drog hon och så kunde inte vi bli bästisar. Men nu är hon tillbaka och nu ska vi göra det här ordentligt. Pirrigt!
Bild via Modette
Bästa tidningsomslaget, typ någonsin. Har ingen aning om vem Jacquelyn Jablonski är men jag behöver en Morticia Addams-klänning, NU.
Sen efter någon dag när lacket börjar bli lite slitet och fult kan man blinga ett finger eller två med magiska, fantastiska, spektakulära Firework från Kleancolor. Vem har sagt att jag inte är en färgglad person?!
Idag är jag ledig och kär och kanske ska vi göra en liten söndagsutflykt. Fredrik vill spela minigolf, men såna aktiviteter kan ju lika gärna sluta i att vi inte är kära i varandra efteråt. Vi får väl se.
Idag är jag ledig och kär och kanske ska vi göra en liten söndagsutflykt. Fredrik vill spela minigolf, men såna aktiviteter kan ju lika gärna sluta i att vi inte är kära i varandra efteråt. Vi får väl se.
Idag när jag klev av bussen på Brommaplan la en tant handen på min arm och sa "jag måste bara säga vilken fin frisyr du har. Jag har suttit och tittat på dig hela vägen!". Jag blev så himla glad. Att det finns såna härliga tanter som tar sig tid för att säga något snällt till en främmande människa. I love tanter!
Jag hoppas hon gick hem, lånade gubbens rakapparat och klippte sig likadant sen! Ball tant!
Bild från monikayork.blogspot.com
Jag måste köpa karamellfärg och kvacka i sidecutten någon dag. Jag hade alltid karamellfärg i håret när jag var yngre. Det är ballt, och det går ur när man duschar.
Men högst upp på min shoppinglista som ska avverkas idag står faktiskt stödstrumpor och nya jobbarbyxor. Inte skitroligt.
Åtta anledningar till att älska HBO (och nu ska ni veta att jag är en ganska hardcore kritiker när det gäller tv-serier, man kommer inte undan med vadsomhelst hos den här tittaren).
Band of Brothers, 2001
Carnivále, 2003-2005
Deadwood, 2004-2006
Rome, 2005-2007
Big Love, 2006-2011
The Pacific, 2010
Game of Thrones, 2011-current
The Sopranos, 1999-2007
För vi såg precis klart på ännu en HBO-serie, många gånger kallad tidernas bästa tv-serie, The Sopranos. Bäst skulle jag inte säga den är med sin oempatiska protagonist Tony Soprano, men nog fan känns det tomt nu när den är slut. Men en tröst är ju att HBO aldrig slutar med sina häpnadsväckande välgjorda serier. Det är bara att välja en och bli förtrollad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)