Helt otroligt vad jag och Fredrik kan stöka till i ett hotellrum där vi inte ens vistats ett dygn.

Hm. Nä, nu tror jag allt att jag åker till Örebro istället.

Lite så här såg det ut i Orsa. Vi åt godis och tårta och massor av mat och tittade på gamla videofilmer på när jag och mina bröder var små och skrattade så tårarna sprutade (speciellt när filmen som jag och min klass gjorde när vi gick i fyran, Man in Blue-Eye(aj!), kom fram).

Pappa ville också testa att fota med min kamera. Då blev det så här.

Fast det gör ingenting om han är dålig på fokus, han är världens finaste lilla pappa ändå.

Nu har jag kommit hem igen. Här luktar det kompost för att jag givetvis glömde att ta ut soporna innan vi åkte.

Att drömma om att jorden går under tar förmodligen priset i mardrömmar. Det var en ganska onådig dödsångest jag vaknade med klockan 4 inatt. Får nog leta upp min gamla drömfångare.

Idag åker vi till Orsa och blir matade och säger grattis till min gamle far som fyller år idag.. eller imorgon? Eller någon dag här i krokarna i alla fall. Jag kan aldrig komma ihåg tvåsiffriga födelsedatum.

Titta, en människa som går utanför dörren två dar i rad. Ända bort till det andra ghettot där Andra Linda bor.

Om jag stirrar på yuccapalmen i mitt fönster tillräckligt länge börjar den röra på sig. Jag mår helt okej idag.

När ska de börja spela sånt här på krogen? Saker man kan dansa till alltså. Det är så himla svårt att dansa när man inte har hört låtarna förut.

När man inte är helt depraved.

Fabian: Du är duktig.
Jag: På vad?
Fabian: Jag vet inte. Du är en duktig flicka.

Jag tror jag går ut och gör något med mitt liv ikväll. Jag tror jag går ut och tar mig en öl.

Ibland tar man bilder som man inte gillar just då men sen hittar man dem ett halvår senare och tyckte att man var lite fin ändå.

Fredrik har åkt lite så där härligt oplanerat till Karlskrona, igen (och igen och igen) och kvar sitter jag och utvecklar social fobi. Fast Andra Linda skrev till mig imorse att vi ska ägna oss åt öl nästa vecka och det är ju bra att jag har vänner som super ner mig, jag behöver såna för att stå emot frestelsen att bli heltidseremit.

Såg mig själv i spegeln. Det var ett tag sen jag sminkade mig nu. Det var ett tag sen jag gick längre än till ICA på andra sidan gatan. Men varför ska man vara en sån som går utanför dörren? Vem har sagt att det är bättre än att sitta inne och räkna hårstrån på magen?

Tittade på Boston Tea Party nyss, hörde ett ord jag aldrig hört förut. Kärleksförstoppning. Helt okej ord.

Min dator är vid liv igen, men jag har inte installerat alla expansion packs till Sims än, så därför räknas det inte riktigt.

Kära blogg, inte för att du får speciellt mycket uppmärksamhet på söndagar ändå (jag törs inte blogga när Fredrik ser, jag tror att han kommer tycka jag är töntig), men idag blir det extra superlite för idag ska jag avrätta min dator.

När jag var liten sa alltid min mamma att jag var så fin och såg så prydlig ut i uppsatt hår. I hela mitt liv har jag försökt sätta upp mitt hår på morgonen, bara för att riva ut det högst tjugo minuter efteråt. De enda gångerna då jag har lyckats ha uppsatt en längre tid är när jag jobbat på donken, för då fick jag lov. Hatade varenda, eviga sekund.

Men jag fortsätter försöka, kanske för att jag vill vara fin och prydlig.

Jag bor med ett freak. Innan jag ens hunnit vaknat har Fredrik hunnit ut på skittidig morgonpromenad. Det är ju bra att i alla fall en av oss intresserar sig för sin hälsa, men jag känner mig negligerad. Vart är mitt morgonmys? Vart är mitt ligga sked och mina pussar i nacken medan jag glider in och ut ur sömn?

Det blir nog ett allvarligt snack när han kommer tillbaka.

Jag har sökt två jobb idag. Två! Det är inte varje dag man är så produktiv.

Ibland känns det som om jag ljuger för dig bloggen. Jag ser faktiskt inte ut så här varje dag. Jag ligger vanligtvis inte bland lakan med sängkammarblick, örhängen och smink bak till öronen. Utan jag ser lite oftare ut så här.

Osminkad med en herrtröja från Ullared, Fredriks stökiga skrivbord i bakgrunden, blicken i fjärran (..) och sjal om jag går ut.

Tack för att jag får vara ärlig med dig bloggen.

Glöm det jag skrev i föregående inlägg. Min dator är fortfarande vresig. Kan dock bero på att klockan är halv två på natten och den är van att sova nu. Vem vet, han vägrar ju prata med mig.

Vad underligt förresten att hela min dator höll på att klappa ihop bara för att jag inte hade uppgraderat till den senaste versionen av firefox. Bra affärsidé där (fast det är gratis.. tror jag).

Att Fredrik jobbar borta så mycket som han gör har gjort att jag vant mig vid att sova själv. Varje gång han kommer hem förvånas jag lika mycket över hur brutalt han snarkar. Gjorde han alltid det liksom? Och hur kommer det sig att han inte vaknar av det själv? Hela sängen vibrerar ju.

Min telefon ligger i jackfickan ute i hallen och har slut på batteri. Den ger ifrån sig ett ljud varannan minut ungefär. Den har gjort det i ungefär två timmar. Jag har inte ens övervägt om det är dags att gå och sätta i laddaren än. Är jag väldigt tolerant, eller väldigt lat?

Jag har börjat titta på fyrans nyheter. Eller rättare sagt, jag har det på i bakgrunden. Jag gillar att höra ljudet av nyheter. På samma sätt som jag gillar att höra ljudet av en fotbollsmatch, och trav. Det påminner mig om när jag var barn och bodde hemma och mamma lagar mat i köket och pappa tittar på tv och jag och lillebror springer så fort vi bara kan från ena sidan huset till det andra.

Jag gillar inte Gavlegårdarna så mycket när de inte skickar förvarningar om att de ska stänga av vattnet, eller den gången då de skickade förvarningen efter att de redan hade stängt av vattnet. Jag märkte att vattnet var av när jag försökte sätta på diskmaskin, jag trodde det var något fel på den tills jag upptäckte att det inte kom vatten ur kranen heller.

Ska vi se det från den ljusa sidan så var det väl bra att diskmaskinen inte var trasig i alla fall. Jag kan inte leva utan min diskmaskin.

Det här med att fota sig själv kan vara det roligaste som finns (när det går bra och man blir snygg, går det dåligt och man blir ful vill man gå och lägga sig under täcket och stortjuta), och den enda anledningen till att jag klär på mig om dagarna.

Fredrik har åkt iväg och jobbat igen. Till Sveg den här gången. Jag börjar tro att karln inte tycker om mig överhuvudtaget.

Jag kan gå omkring med hakan i vädret igen.
Så trevligt så.

Åh, problemet med trerätters dock är att man blir jobbigt mätt. Väldigt gott alltsammans.

Eftersom jag har varit ledig ifrån matlagning i flera dagar nu så slår jag på stort denna lördag och lagar trerätters till mig och Fredrik. Trots att Fredrik bara kommer behöva luta sig tillbaka och njuta av maten så är det jag som är mest excited, för att jag får saker att göra hela dagen. Tina (för att tina saker är ett uppmärksamhetskrävande jobb..), handla, planera, förbereda. Hemmafrun i mig är helt euforisk.

Jag var i Karlshamn igår innan vi åkte hem. Jag är ganska säker på att ingen någonsin borde åka till Karlshamn. Det finns ingenting där. Lite hav kanske, men det finns bättre ställen med hav.

Dåligt väder var det också.

Nu är jag hemma! Jag är trött som skrot men har betydligt mindre herpes. Munsåret gör sitt bästa för att inte spricka och svullnaden under hakan är nästan borta. Imorgon kanske jag inte ens behöver begrava mig i halsduken, som börjat lukta lite funky på sistone.

Jag har fortfarande en svullen haka, fast den har gått ner lite. Tror jag. Det kan vara så att jag har vant mig också. Jag har min lurviga halsduk på mig från morgon till kväll, den är full av frukost och kexchokladsmulor.

Så här ser det ut om man åker ifrån Gävle till Karlskrona.

Fast efter Stockholm blev det mörkt så det inte gick att fotografera så egentligen ser det ut så här om man åker från Gävle till Stockholm.

När vi kom fram till vårt hotell och in på vårt rum upptäckte vi att det stod en nittiosäng där fast vi hade bokat ett dubbelrum och jag var så trött så att jag höll på att börja grina när jag såg det. Men vi fick byta till ett stort fint rum sen på morgonen. Efter den natten beslutade vi att det ska stå i våra bröllopslöften att vi aldrig ska behöva sova i en nittiosäng med varandra igen.

Den här bloggen kommer nog handla om min haka den närmsta dagarna. Jag hoppades på att det skulle vara en en-dygns-grej och att den hade gått ner i alla fall lite idag. Men det har den inte. Det är så jävla typiskt. Jag har aldrig hört talas om att någon har fått svullna lymfkörtlar vid munsår (eller herpes, om man vill låta riktigt hemsk). Men eftersom man kan, så måste jag få det.

Det där lilla munsåret som har satt mig i min mungipa kan jag leva med liksom. Inga problem. Men att se ut som en groda är ganska hemskt.

Jag och min enorma haka åker till Karlskrona och återhämtar oss. Vi åker bil ner också. Mysigt!

Om jag hade vetat att lymfkörtlarna kan svälla upp när man har munherpes hade jag aldrig pussat på Fredrik och hans munsår. Hej uppsvullna haka! Hej halsduk inomhus..

Den där alltså ->

Jag har nu skrivit en liten presentation om mig själv, något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag har liksom velat att bloggen ska tala för sig själv. Men ibland orkar inte bloggen tala för sig själv, för ibland är bloggen bara sur och ledsen och ingen vill ju läsa en blogg som de tror är sur och ledsen hela tiden.

Jag valde mina ord noggrannt. Inget "hej jag heter Linda och är 22 år" här inte. Vägde alla formuleringar, vad som fick vara med och inte. Det tog en timme och nu känner jag att den kanske är lite för pretto istället. Fan.

I en nötskål genomgår en liten identitetskris just nu. Vi varnar för att nya bilder och sliskiga presentationstexter kan uppkomma och försvinna under dagen.

Mina vänner vet inte att jag är så här snygg.

Nej jag klarade mig inte ens igenom hela röda mattan, reklamavbrotten var tredje minut gjorde det hela outhärdligt. Men jag vaknar idag och ser att de flesta priserna gick till de som förväntades få dem, förutom bästa film som inte alls gick till Avatar utan The Hurt Locker. Hela världen tycker alltså att Avatar är den bästa film som någonsin gjorts, förutom jag och the academy. Jag har visserligen inte sett The Hurt Locker, jag ser inte krigsfilmer, den kan säkert vara skitdålig men den där lilla mainstreambekämpande människan i mig är ändå glad att någon snuvade Dances with Smurfs på segern.

Jag har laddat upp med pepsi och vindruvor och sitter med Oscarsgalan på tv:n. Jag hade inte tänkt att se hela, de stora priserna intresserar mig inte då jag inte sett många av filmerna och jag kommer ändå bara bli sur när Avatar tar hem allt. Jag hade tänkt se röda mattan och de "mindre" priserna (bästa kostym och scenografi intresserar en hel del), men nu när jag sitter här ensam och trött och lite frusen vet jag inte om jag ens klarar mig tills själva galan börjar.

Det var en god tanke i alla fall.

Så här söta var vi igår innan vi gick och tittade på Hypocrisy när de spelade på Maxim.

Jag har bakat pizza ikväll. Jag gör det en gång vart tredje år någonting och det slutar oftast i katastrof, men den här gången lyckades jag, men inte utan att ringa mamma med degiga fingrar mitt uppe i alltihop och undra saker. Jag ringer min mamma så fort jag har matproblem, och när jag tror jag är döende i någon sjukdom (jag har ringt mamma med hjärtproblem, andningsproblem och den gången jag trodde jag hade svininfluensa, hon är den enda som kan övertyga mig om att jag inte är på väg att dö).

Mitt kök ser ut som en mjölexplosion men jag tänker dricka några öl och inte bry mig om det.

Jag är hundsjuk idag. Har spenderat hela morgonen med att titta på adoptionshundar. Vore himla mysigt, men jag kan inte än. Kanske när jag blir stor.

Mastodon spelar också på Peace & Love i sommar. Vi såg dem under ett vansinnesregn på Sonisphere förra året. Jag har inga tillräckliga superlativ för att beskriva hur bra de är.

Mastodon - The Last Baron. Ifall någon blev lite nyfiken.

Solen skiner och jag mår bra idag. Eller, inte egentligen, jag är nog fortfarande full. Men jag är glad. Jag känner fantastiska människor och den mest fantastiska av dem alla kommer hit ikväll. Han heter Fredrik och han bor här ibland. Han låter mig pilla på hans ögonbryn och nästa vecka ska han ta med mig på en hejdundrande resa till Karlskrona. Jag har hört att det är vår där.

Inte riktigt säker på hur det hände, men vad som skulle varit jag och Andra Linda tar en öl på interpool igår förvandlades till en liten fest med Oscar och hans amerikanska ganska spektakulära vän och sen en liten efterfest med Fabian och Amelie (och hund!) också och sen kollektivt sovande på soffan.

Jag är ett ganska stort grunge-fan. Mina händer skakade när jag skulle skriva sms till Fredrik och meddela nyheten att Alice in Chains spelar på Peace & Love i sommar. Alice in Chains alltså, som under mina allra grungigaste perioder hade förstaplatsen i mitt hjärta.

Alice in Chains med den nya sångaren. Layne Staley är ju fortfarande död. Men vill man se grunge nu för tiden får man ta lite ihopskrapade rester här och där, exempelvis Chris Cornell "solo" på Peace & Love förra sommaren där han slängde in en del låtar från Soundgarden (en underbar stund i mitt liv).

Chris Cornell förra året.

Jag tror jag orkar Peace & Love ett år till om jag får bo i husvagn. Mamma får jag låna er?

Tittar på Roomservice. Varför har de tagit in alla de där nya jönsarna för? Det känns lite som om att mina kompisar har tagit med sig en massa okända människor hem till mig, och de där människorna är jäkla okaraktäristiska utan att veta om det så de flaxar omkring och tvingar mig att titta på dem när jag egentligen bara vill prata med mina kompisar.

Stickat på stickat och grått och svart och avtorkat läppstift och jag tycker hemskt mycket om att ha kläder som ramlar av min vänstra axel.

Modeblogg? Nej. Allmänt tjusig blogg (okej då, lite modeblogg).

Bloggvärldens vanligaste inlägg just nu men jag kan kräkas på den här vintern nu. Jag är ingen sommarperson, är inte så förtjust i att bära shorts, men jag kan inte gå och stirra på samma gamla snövallar hela tiden. Jag vill kunna gå till Ica utan bergsklättrarutrustning. Vill ha förändring, videkissar och sånt.

Bild från IGN

Och en sån där hatt som Angelina Jolie har i Changeling.

Dag 1 utav pepsi-avvänjning nr 132.

Jag ger upp.

Jag vill skriva en bok som heter Magnifique. Ni skulle inte tro mig om jag sa vad den handlade om.

Jag skulle gå och se havet idag. Hade jag dragit upp persiennerna och tittat ut hade jag sett vilken dålig idé det var att gå ut överhuvudtaget. Det blåser och snöar och man blir blästrad. Jag gick inte till havet, jag gick till Konsum och hämtade min matta som jag har postordrat hem ifrån H&M. Den är lite knövlig just nu, men ljus och fin. Så här ser det ut när mina skor står på den.