Jag passar inte i den här staden längre. Alla bänkalkisar, lodisar och gatumusikanter har hamnat för tätt inpå. Ibland går jag ut, ser dem och får sån ångest att jag måste gå hem igen.
En kärleksförklaring, en tvångstanke, en länk till en mamma som bor långt bort, en besatthet av Nick Cave, en fyllehistoria som egentligen borde berättas i tal så att man kan göra ljudeffekter till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar