i en nötskål

Alltså, jag börjar tycka att Stockholmarna är jävligt vilseledande. Jag trodde att jag hade fått ett till jobb, och inte på grund av naivitet eller blint hopp utan för att de i princip sa det. Inte rakt ut, och det är väl där jag skulle uppfattat något kanske? Jag vet inte. Fick inte det jobbet, de hittade en annan tjej med bättre erfarenhet under helgen eller något, så hade de tappat bort mitt telefonnummer så de kunde inte ringa och berätta. Känner mig lite irriterad men mår bra, liksom bra på riktigt och rofylld. Just nu är jag inte nervös, väntar inte på något telefonsamtal, går inte och grubblar, behöver inte söka massa jobb jag egentligen inte vill ha bara för att jag måste ha ett jobb. Nu är jag bara laddad och glad över att jobba mitt första pass på Teaterbaren på fredag.

Det känns lite ovant att se på saker positivt, men jag tror jag gillar det.