En fantastisk serie har nått sitt slut, och gud hjälpe mig vad jag grät. Här rinner inga tysta tårar när det är sorgligt på tv, här fullkomligt vrålbölar vi tills tröjärmen är genomblöt av snor.
En kärleksförklaring, en tvångstanke, en länk till en mamma som bor långt bort, en besatthet av Nick Cave, en fyllehistoria som egentligen borde berättas i tal så att man kan göra ljudeffekter till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar