Det kommer som en lika stor chock varje gång jag inser att någon jag kände när jag var liten har barn nu. Min barndoms kärlek, en av dem i alla fall, som det känns som jag var kär i i flera år fast det förmodligen var en månad eller så, är tvåbarnspappa. Det är fullkomligt sjukt. Sjukt! Att hans lillasyster som var en av mina bästa kompisar också har barn känns inte lika konstigt. Jag vet inte varför. Hursomhelst måste jag lägga mig i fosterställning och ålderskrisa nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar