i en nötskål

Nubar - Raspberry Truffle. Älskar. Älskar. Älskar. Jag måste köpa mer Nubar. Nu när jag har ett jobb igen (fast egentligen har jag två, för samma företag) ska jag faktiskt ta och unna mig en nagellacksbeställning eller två.

När man kommer till en nytt jobb ser man sitt gamla i ett helt nytt ljus. Jag var trött hela tiden när jag jobbade på Teaterbaren. Jag jobbade hästpass till sent på kvällen och stressen stod mig upp i halsen. När jag väl blev ledig kunde jag inte göra någonting för jag var helt slutkörd.
Nu jobbar jag dagtid och även om jag går upp hur tidigt som helst känner jag mig alltid utvilad. Om jag överhuvudtaget känner trötthet när dagen är slut så är det en helt annan trötthet än den jag kände förut. Jag vet att den här tröttheten kommer att gå över tills nästa dag.

När jag ringde till min mamma och berättade att jag inte kunde jobba kvar på Teaterbaren längre (och började böla såklart för om jag är det minsta ledsen kan jag inte gömma mig för mamma, blotta ljudet av hennes röst släpper loss dammarna) så sa hon att det nog var för det bättre ändå. Och hon hade rätt. Det här är mycket bättre, och det kommer leda till något mycket bättre i framtiden också. Jag börjar komma till insikt om att min livsfilosofi om att ingenting någonsin ordnar sig kanske är fel.

Och att mamma alltid har rätt. Det är liksom ingen mening med att kämpa emot av principsak.