Förhållande-kris.

Mina ögon är gigantiska, de tar upp halva ansiktet, min läpp darrar. Regeringen vänder sig emot mig med den där blicken jag är så van att se, suckar och frågar "men vad är det nu då? Jag tog ju bort apoteksmonopolet som du alltid velat."
Tårarna som legat och dallrat på ögonfranskanten rinner till sist över. Ner för kinderna, in i mungipan. Förvandlas till dregel. Jag ställer mig upp och skriker.
"Spritmonopolet, det är SPRITMONOPOLET JAG VILL HA BORT! Du vet ingenting om mig!"

Sen låser jag in mig på toaletten och surar i tre timmar.