Morgonrutinen.

Klockan ringer. Jag för fåglarna kvittra utanför fönstret för första gången på månader. Jag tänker att de verkar lyckliga. Ljuset har smugit sig in, det är ett behagligt ljus. Persiennerna har sorterat ut allt det dåliga ljuset och skickat det fina, vita till mig. Jag sätter mig upp, täcket rinner av mig. Jag sträcker på mig och ger ifrån mig några små ljud av välbehag. Sen faller en rövstor hammare ner på mitt huvud och förvandlar mig till en mumsig smet av benflisor och hjärnsubstans.

Och det är så man vet att jag har försökt gå upp före klockan 9 på morgonen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar