i en nötskål

Jag blev varken nedskjuten eller kom hem med mindre ångest, jag kom snarare hem med mer ångest eftersom jag inte fick mitt snack med chefen överstökat. Jag var ju så smart och bestämde mig för att ta det första dagen på höstlovet när vi är översvämmade av ungar av olika höjd och irritationskompetens.

Men jag planterade i alla fall idén om att vi ska prata serious business i hans huvud. Imorgon, på förmiddagen. Eventuellt. Om vi hinner. Som vanligt.