Jag lagar inte mat idag. Det gör Fredrik. Jag sitter med en öl i vardagsrummet och surfar Sims. Jag hade helt glömt bort hur gott mat luktar när man inte står mitt i oset och lagar den själv.

Jag kan inte skriva kärlekshistorier. Det är konstigt. Jag tycker ju jättemycket om kärlek.

Jag gick ut på stan igår, för att lufta min förkylning. Var in på Indiska och såg den här fantastiskt fula lilla saken för halva reapriset och fick lov att rädda den från dess grymma öde att.. vad händer egentligen med de saker som aldrig blir sålda?

Den står i min hall och har ett värmeljus med äppeldoft.

Jag pulsade till Willys häromdagen för att köpa hårfärg (ja, jag köper hårfärg på Willys för 49 spänn det är den bästa färgen jag någonsin använt). När jag kom fram så visade det sig att just min nyans var slut. Fanns hur många av de andra som helst men min mörkbruna var slut. Så det blev ingen hårfärg.

Jag vet inte hur stor chans det är att de har hunnit fylla på under de här två dagarna men får inte jag färga håret idag kommer jag bli vansinnig. Jag färgar i det någon annan absurd nyans om jag så ska behöva!

Störta utväxten!

Skjortkrage är allt som behövs för att få mig att känna mig maskulin.

Pratade precis med en vän. Pratade om skrivande och karaktärer och det slog mig helt plötsligt att nu sitter hon och tänker att jag är så jävla full of myself. Hon sitter och tänker att jag är inte så begåvad som jag tror. Och det där måste ju folk tänka om mig hela tiden.

Eller är det bara jag som inbillar mig det eftersom jag verkligen tror att jag är bättre än alla andra, tänker det hela tiden, men utåt har jag lyckats sätta upp någon fasad av ödmjukhet?

Det är svårt att skilja sina egna tankar från andras.

Erkänner att det är lite si och så med matvanorna de dagar jag måste äta själv.

Fredrik petar mig i ansiktet med ett hårspänne.

Jag: Vart hittade du det där?
Fredrik: Min hemska älskarinna.
Jag: Din hemska älskarinna?
Fredrik: Öh.. hemliga..

Ibland vaknar jag allergisk. Då blir jag sur. Jag vill åtminstone ha en chans att undvika vad det än är jag får reaktioner på, det kan jag ju inte om det händer när jag sover.

Jag tröstar mig med varm choklad, Le Fabuleux Destin d'Amélie Poulain, apelsiner, och bilder från en gammal skolkamrats bröllop. Vi gick ju knappast ihop som ler och långhalm, men jag är ingen missunnsam idiot. Jag blir glad när andra människor är kära och lyckliga.

Jag tog en promenad. Jag tog kameran med mig ifall jag såg något fint. Det gjorde jag inte. Allt var bara grått och smutsigt och kissat på. Och ankorna var sura på mig för att jag inte tog med mig mat till dem som de andra tanterna. Och jag frös och önskade mest att jag var någon annanstans.

Jag ser en del film just nu. Igår såg vi the Curious Case of Benjamin Button. Och även om den är fantastiskt fin (åh New Orleans!) slog den inte på gråtnerven, vilket är konstig för min gråtnerv är extremt känslig. Det kanske hände något med den när Markus slängde in mig med huvudet före i ytterdörren i lördags?

Bilder från IGN.

Vi spelade Besserwizzer till halv fyra imorse. Vi var inte så depprimerade som vi ser ut. Det är koncentration ni ser.

Vår fest är liten. Det är nog inte ens en fest det är några människor som vill bli fulla helt enkelt. Ändå spenderar jag 45 minuter med att välja kläder. 45 minuter, som gick åt att komma fram till att jag nog helst bara vill ha jeans och min gamla, blekta, sönderklippta Velvet Revolver-tröja.

Ikväll har vi fest, för att vi kan.

Jag vet vad ni tänker. Vad i helskotta har hänt med min frisyr idag? Det ska jag berätta. Jag har hänt min frisyr. Jag fick tag i en sax, tänkte en sextiotalspage är ju en bra idé. Och det är det, om man vet hur man gör en.. Det vet inte jag, sen försökte jag fixa till eländet med plattång. Och voilá! Ett taggigt, vint åbäke.

Jag drömde att vi skulle gifta oss inatt. Fredrik dök ju aldrig upp vid altaret men det var en ganska fin dröm ändå.

Jag har verkligen gått in i min roll som hemmafru totalt. Idag har jag läst på om hur man förlänger livslängden på disktrasor. Ja. Disktrasor är min nya passion.

Nä, idag vet jag inte alls. Känner mig nere. Känner mig ensam. Är ensam. Klippte någon centimeter av håret. Hjälpte inte. Önskar att böckerna jag lånade på biblioteket i fredags var lite, lite bättre så jag kunde begravt mig där.

Någon jag brukade känna har dött. Men det är inte min plats att prata om det, så jag kommer inte att göra det. Jag tänkte bara säga det att jag är inte oberörd.

Jag är gräsänka tills på torsdag. Det gör inte så mycket. Jag läser, skriver, diskuterar, fantiserar och lyssnar på Julian Lloyd Webbers cellospelande tills hjärtat är så tyngt att det ramlar ner i magen.

Jag sa till mamma att jag tror jag är sjuk på något sätt.
Jag sa att jag har nog personlighetsstörning.
Hon sa nej du har bara haft otur.

Nästan aldrig men ibland skriver jag poesi. Ni får inte ta åt er av det.

Jag saknar Paris idag. Sitter i köket, tittar på snön, lyssnar på opera och orkestrar och längtar efter att bli överväldigad.

Fredrik öppnar kylen en stund efter att jag har bakat kladdkaka.

Fredrik: Men.. har du gjort negerbollar också?
Jag: Ja, jag har ju inget internet!

Vet ni hur svårt det är att stava så bra som i föregående inlägg efter otaliga gratisöl, shots och drinkar med namn som får bartendern att tro att man flirtar med honom?

Skitsvårt.

Jag har, trots världens mest ihärdiga stalker på vägen hem som skulle göra både pojkvänner och mödrar svettiga av oro, haft världens bästa kväll. Mitt knä hoppade ur led för hundrafemtiotelfte gången men det hindrade mig inte från att slutföra min bugg med Petter och bli uppraggad av en dammsugarförsäljare ifrån 50-talet (eller så har jag fastnat för hårt i Mad Men, vad vet jag).

Alldeles, alldeles underbart.

Det är inte ofta man lägger en halvtimme på att göra sig fin, men så är det inte så ofta man är så här fin heller. Jag siktade på catwoman möter 50-tal. Catwoman ligger i lackleggingsen och det faktum att allt sitter som ett korvskinn. Ni får ta mig på mitt ord, för vi tror inte på helkroppsbilder i landet Liljedahl.

Ikväll är det personalfest för Donken. Jag ska gå. Det känns konstigt. Jag inbillar mig att det ska finnas någon gästlista och chefen har glömt att skriva upp mig eftersom jag inte står med på personallistan längre och jag kommer få lov att bråka mig in. Men det behöver ju inte stämma. Det behöver inte ens finnas en dörrvakt. Jag vet inte ens vart festen är.

Jag ska nog inte bli så där full som jag oftast blir. Det känns lite klasslöst att gå på någon annans personalfest och bli asnitad, men jag lovar inget.

Jag börjar bli bättre på det här med att se allvarlig ut på bild. Jag har ett nytt halsband också. Det enda jag fick med mig från mellandagsrean det här året. Det och ett par hårspännen varav det ena jag slet sönder det första jag gjorde. De kostade en tjuga och jag behövde bara ett ändå.

Jag har hittat den här sidan flera gånger nu, den är lika fin varje gång. Kläderna, frisyrerna, förälskelserna och bilder som betydde något. Från en tid när inte alla gick runt med en kamera i mobilen och tog bilder på sig själva snett uppifrån för att se smalare ut.

Jag har filosoferat. I duschen. Nästan allt mitt filosoferande sker i duschen. Ibland så mycket att jag glömmer bort att tvätta mig.

Jag längtar efter skrivandet, jag längtar efter ärlighet. Skrivandet är en större del av mig, det är inte bara det att jag älskar det. När jag skriver är den enda gången jag är ärlig, det enda stället där jag skalar av mig huden och står där helt naken. Med allt det ruttna och skitiga för alla att se.

Jag har inte fått vara smutsig på över ett år. Jag behöver bekänna mina synder, så nu öppnar jag WordPad.

Tips från hemmafrun; om du har köpt ris på påse istället för kartong, använd sax för att få upp den. Slit inte. Även om du har hittat en liten reva där det verkar gå. Du har fel. Du kommer få ris överallt.

Jag ser nog inte ut som ett Elton John-fan när jag lufsar fram på gatorna i mina kängor och min helsvarta skrud, och det är jag inte heller. Och kanske såg jag just avslutningen på säsong 3 av Californication och blev helt tårögd när de spelade Rocket Man, men faktum är att Elton John faktiskt har gjort en av mina absoluta favoritlåtar också.

Tiny Dancer.

Nu för tiden tror jag att jag mest går ut för att få komma in igen och dricka varm choklad.

Jag fick bokstavskakel i julklapp. Kan tyckas att jag valde ett konstigt ord att skriva med det, men förutom att vara mitt favoritord kommer det att matcha bra när vi har haft folk över och det står tomma ölburkar och halvdruckna groggar överallt.

Ibland gör man saker fast man egentligen inte förstår varför. Sparar ut håret till exempel. Varför i helvete trodde jag att det skulle fungera? Jag hatar att ha långt hår och mitt hår hatar att vara långt. Det är för tunt.

Så nu har vi inte långt hår längre. Nu glömmer vi det här fjanteriet och är oss själva igen.

Blogg tillfälligt nerlagd på grund av att jag har det så jävla bra. Jag och Fredrik klämmer på varandra, tittar på Mad Men hela dagarna och gör smoothies i mixern han fick av mig i julklapp.

Blogg återkommer kanske på måndag när Fredrik går till jobbet och verkligheten dundrar ner på mitt huvud.

Man skulle aldrig kunna tro att det bara var jag och Fredrik här på nyårsafton om man tittar in i vårt kök.