i en nötskål

Jag har filosoferat. I duschen. Nästan allt mitt filosoferande sker i duschen. Ibland så mycket att jag glömmer bort att tvätta mig.

Jag längtar efter skrivandet, jag längtar efter ärlighet. Skrivandet är en större del av mig, det är inte bara det att jag älskar det. När jag skriver är den enda gången jag är ärlig, det enda stället där jag skalar av mig huden och står där helt naken. Med allt det ruttna och skitiga för alla att se.

Jag har inte fått vara smutsig på över ett år. Jag behöver bekänna mina synder, så nu öppnar jag WordPad.