Jag fattar inte vad tjatet om matfusket handlar om egentligen. Själv är jag till bredden fylld med aspartam och mår utmärkt. Ingen cancer i sikte.
Men när den har kommit, när jag ligger mager och skallig i en sjukhussäng, när Fredrik sitter bredvid och håller min hand. När döden kliver in i rummet och hittar mig på sin lista, då kommer min sista rossling vara:
SO WORTH IT!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar