Klockan är 06:30 och jag är uppe.
Jag ska jobba frukost, den mest stammistäta tiden på restaurangen. Grejen är ju att jag inte brukar jobba frukost så de är inte stammisar för mig, och så blir de skitsura när jag inte vet vad de vill ha på en gång.
Jag förstår inte hur någon kan förvänta sig att bli ihågkommen. Jag förväntar mig aldrig det. Knappt av mina egna arbetskamrater.
Jag ska jobba frukost, den mest stammistäta tiden på restaurangen. Grejen är ju att jag inte brukar jobba frukost så de är inte stammisar för mig, och så blir de skitsura när jag inte vet vad de vill ha på en gång.
Jag förstår inte hur någon kan förvänta sig att bli ihågkommen. Jag förväntar mig aldrig det. Knappt av mina egna arbetskamrater.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar