Åh. Jag behövde bara skriva det här inlägget, publicera, berätta för den otroligt lilla omvärlden som läser den här bloggen och sen var det som att jag kunde andas igen. Fantastisk känsla.
En kärleksförklaring, en tvångstanke, en länk till en mamma som bor långt bort, en besatthet av Nick Cave, en fyllehistoria som egentligen borde berättas i tal så att man kan göra ljudeffekter till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar