i en nötskål

Jag tror jag bannemig svämmar över av lycka snart. Snön smälter, man kan vänta på bussen i fem minuter utan att frysa ihjäl, jobbet fungerar suveränt igen efter en liten svacka, spännande lönespecar landar på hallgolvet och en mamma dimper ner i storstan om två dagar. Vad jag har längtat efter min mamma! Och min pappa såklart men jag får vänta en stund till innan han kommer och spelar Cluedo med oss, men jag tänker allt på honom när han går runt och skrotar hemma i sin lada.

Det är helt enkelt vårkänslor över hela mig just nu. Det enda jag inte är överförtjust i är all lera som dras in och förvandlas till grus på mitt parkettgolv, men jag kan leva med det också.