Limbodag.

Vaknar klockan tolv. Då tycker man att man mår relativt bra. Sen inser man att det inte är så. Man mår inte bra, men man mår egentligen inte dåligt heller. Man har ätit för mycket och för lite och man går och lägger sig igen klockan sju på kvällen. Sover till nio. Halv elva går man och jobbar, och då har man först varit ledig i fem dagar och att jobba verkar jävligt läskigt, tänk om jag glömt bort hur man gör?

Så lyckas man tänka sig till utbrändhet de femhundra metrarna det är till jobbet. Skitdag.