Ifall att, liksom.

Ibland fantiserar jag om att jag har en stalker. Han har bosatt sig i huset mitt emot mitt, en våning högre upp så han ska ha bästa möjliga insikt i min lägenhet. Där sitter han i fönstret, fotograferar och filmar för att ha något att sätta upp på altaret han byggt inne i garderoben. Där har han även en hårsnodd jag tappade ute i trapphuset, en morotsbit han rotade fram ur min kompost och en voodoo-docka av Fredrik.

Oftast går han omkring i cirklar utanför mitt jobb, men ibland går han ända in. Kanske beställer han något, men aldrig direkt av mig utan av den som står bredvid. Han lutar sig lite åt mitt håll, drar in ett djupt andetag av min doft. Sen går han ut, slänger allt han beställde i en soptunna och sätter sin på en parkbänk. Där sitter han och minns doften av mitt svett tills jag slutar jobba, då smyger han efter mig hem igen. Gömmer sig bakom hörn och i portar.

Han är även en flitig besökare av bloggen, och eftersom jag värnar om mina få bloggläsare tänker jag underlätta lite för eventuella stalkers.

Hörru, idag kommer jag befinna mig i boulognerskogen. Jag ska ha picnic. Kommer du fram och säger hej bjuder jag på Cream Cheese-chips.