i en nötskål

Livet och känslorna står lite på stand-by, jag vågas inte hoppas för mycket men vill inte slå ner mig själv heller. Jag vill inte släppa ut den glädje jag känner helt och hållet eftersom då kanske de andra känslorna också lossnar ur den kontroll jag har över dem och börjar löpa amok. Så jag är glad, men inte för glad.

Hoppas hoppas.