Guitar Hero.

Jag var aldrig menad att komma förbi easy-nivån på Guitar Hero. Min mamma säger att det är bra att vara envis och jag använder aldrig min envishet så mycket som när jag spelar tv-spel. Jag har lyckats blivit ganska skitbra på varenda tv-spel jag någonsin brytt mig om att bli bra på och det är för att jag har nött, nött och nött i flera dygn tills jag blev bra. Men jag hade inget hopp om att någonsin nå normal på Guitar Hero. Det är helt enkelt inte naturligt för mig att använda mitt lillfinger till någonting. Rör jag lillfingret måste jag röra hela handen.

Men jag trotsade faktiskt både nerver och skelett och jag lärde den att trycka på den blå knappen som tillkom på normal-nivå. Jag blev faktiskt ganska duktig. Men sen slutade jag spela och nu är jag speciellt duktig längre, lagomt tills Guitar Hero Metallica kom ut. Lillfingret har gått tillbaka till att göra saker den inte får ont av, till exempel att bara ligga rak och stel och göra ingenting nu när jag knapprar på tangentbordet.

Jag vet inte riktigt varför jag skrev ett så långt inlägg om mitt lillfinger. Kan det vara för att jag har druckit öl?