i en nötskål

I julas önskade jag mig en pall i julklapp av Fredrik. Jag är runt 167 lång och min lägenhet är inte byggd för folk av den längden, jag måste stå på någonting för att nå upp till de högsta hyllorna i garderoben och finglasen uppe i köksskåpet. Fredrik åkte till Ikea och köpte mig en.. barstol. Ja, en pall fast högre alltså. När jag står på den är jag i höjd med de högsta hyllorna, behöver inte sträcka mig alls. Problemet med den här barstolen, som heter Bosse, är att den inte bara är att kliva upp på som en vanlig pall. Man måste klättra upp på den. Och klättra ner igen.

Igår hade jag städ-raid. Jag gick och fixade till allt som jag störde mig på i lägenheten. En sak som störde mig var att gardinerna inne i sovrummet inte satt helt jämnt. Jag tog min Bosse, ställde framför fönstret och klättrade upp. Gardinerna blev jämna, fem centimeter mellan varje panel.

Det var på nedvägen det hände.

Jag hade liksom tagit mig ner i någon sorts hukställning och kanske halkade jag med strumpan eller fördelade tyngden fel och pallen vickade till men jag tappade i alla fall balansen och föll rakt bakåt. Det fanns ingenting att ta tag i för stöd, allt stadigt var bakom mig. Jag kunde bara blunda och hoppas på att landa så lindrigt som möjligt. Hoppas på att inte bryta nacken och dö.
Jag landade på tvbänken, stötte bak teven och slog av ett hörn av den översta spånskivan innan jag landade på golvet, släpade mig bort till mattan och la mig för att kämpa efter luft. Tårarna rann av ren förtvivlan.

Revan i ryggen gör inte så ont när man inte tar på den, men hela högra sidan av ryggen fick en smäll och är uppsvälld och stel, jag har svårt att sitta rakt för att det klämmer så.

Jag vet inte om jag är klantig eller olycksförföljd, men det känns nästan befogat att göra en kategori i bloggen som heter "nu har Linda gjort illa sig igen". Eller "Lindas kroppsliga fenomen", för att täcka allergier, tarmproblem och herpes också.