När jag ändå är inne på tv-snobberi, så kan jag passa på att bekänna att jag faktiskt såg ganska många av de första avsnitten av Vampire Diaries när det började sändas här i Sverige. Även fast jag var motvillig. Jag intalade mig själv att det var för att det ju faktiskt var mina favoritböcker när det begav sig, och att jag ville se vad de hade gjort med dem, och med alla karaktärerna jag gillade.

De ändrade ju många karaktärer, knöt släktband mellan folk som inte skulle vara släkt, gjorde tjejer till killar och raderade vissa karaktärer helt och hållet. Det förekom en hel del slakt, vilket ju egentligen var att vänta. Men min gräns gick när de hittade på att huvudkaraktären Elena var adopterad, då insåg jag verkligen hur dålig serien var. Hur upphackad och nersexad och otrogen den var, och har varit hela tiden. Den var ju inte bra från första avsnittet ens. Så varför satt jag och tittade på den under mina ensamma torsdagar?

.. för att en av huvudkaraktärerna spelas av Ian Somerhalder, som är så snygg att jag vill dunka näven i bordet och yla varje gång jag ser honom (var nära att göra det igår också när han uppenbarade sig i sista avsnittet av Lost som Fredrik satt och tittade på).

Och när jag insåg detta, att jag suttit och tittat på skräp för att en kille var snygg, skämdes jag som en hund. Det kanske är vanligt att folk gör sånt, jag vet inte, men jag gör inte sånt. Jag kom över den kåtheten för flera år sedan. Jag kan se filmer och serier för att en skådespelare är bra, men jag ser inte serier för att en skådespelare är snygg.

Jag skräms av hur ett par mörka kraftiga ögonbryn kan få mig att sälja min själ så lätt.

Jag skulle skrivit bildkälla, men jag skulle behöva leta igenom en miljard fangirl-sidor för att hitta den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar