Klockan är 06.16. Jag är vaken för att jag inte vill sova mer. För att jag har mardrömmar. Att jag har mardrömmar är snarare en regel en ett undantag, men vissa är mer verkliga än andra.
I drömmen har jag och Fredrik gjort slut. Ett gemensamt beslut. Jag är på fest och flirtar med Jim Näslund, vars existens jag helt hade glömt bort tills jag hittade honom, av en slump, på facebook för några veckor sen. Han är storebror till Susanne som brukade vara en av mina bästa kompisar, och när jag var kanske tio år var jag så kär i honom att jag inte ens kunde titta på honom. I drömmen berättar jag det för honom, och skrattar åt alla hans försök till skämt. Jag är en bra singel, men i bröstet känns det att det ska inte vara så här.
Jag går hem när festen är slut. Jag och Fredrik har inte flyttat isär än. Jag tänker att jag ska berätta för honom att jag inte vill vara utan honom, krypa in i hans famn och höra att han inte ville att det ska vara så här heller, men när jag kommer hem är sovrumsdörren låst. Jag tänker för en stund att han har någon annan med sig därinne, men han dyker upp ifrån någon annanstans, fullt påklädd. Jag frågar varför han har låst in till sovrummet och han säger för att han visste att jag skulle vara frestad att gå in där. Jag säger; fine, jag går hem till mamma och sover istället.
I dörröppningen på väg ut ser jag att han håller på att packa i plastpåsar. Det är något med Fredrik och packa i plastpåsar, tar det slut på plats i hans väska tar han inte en till väska, han tar plastpåsar. Jag frågar vart han ska, han svarar bara; bort. För han har ingen skyldighet att berätta för mig längre. För han vill inte att jag ska veta. Och det gör så ont att jag nästan dör på fläcken där jag står.
Sen vaknar jag. Gnolande hjärteverk följer med mig ända ut till verkligheten. Men han ligger bredvid. Jag rullar över till hans sida, vill krama honom tills han får slut på luft men vill inte väcka honom heller, så jag drar bara näsan försiktigt emot hans axel.
I drömmen har jag och Fredrik gjort slut. Ett gemensamt beslut. Jag är på fest och flirtar med Jim Näslund, vars existens jag helt hade glömt bort tills jag hittade honom, av en slump, på facebook för några veckor sen. Han är storebror till Susanne som brukade vara en av mina bästa kompisar, och när jag var kanske tio år var jag så kär i honom att jag inte ens kunde titta på honom. I drömmen berättar jag det för honom, och skrattar åt alla hans försök till skämt. Jag är en bra singel, men i bröstet känns det att det ska inte vara så här.
Jag går hem när festen är slut. Jag och Fredrik har inte flyttat isär än. Jag tänker att jag ska berätta för honom att jag inte vill vara utan honom, krypa in i hans famn och höra att han inte ville att det ska vara så här heller, men när jag kommer hem är sovrumsdörren låst. Jag tänker för en stund att han har någon annan med sig därinne, men han dyker upp ifrån någon annanstans, fullt påklädd. Jag frågar varför han har låst in till sovrummet och han säger för att han visste att jag skulle vara frestad att gå in där. Jag säger; fine, jag går hem till mamma och sover istället.
I dörröppningen på väg ut ser jag att han håller på att packa i plastpåsar. Det är något med Fredrik och packa i plastpåsar, tar det slut på plats i hans väska tar han inte en till väska, han tar plastpåsar. Jag frågar vart han ska, han svarar bara; bort. För han har ingen skyldighet att berätta för mig längre. För han vill inte att jag ska veta. Och det gör så ont att jag nästan dör på fläcken där jag står.
Sen vaknar jag. Gnolande hjärteverk följer med mig ända ut till verkligheten. Men han ligger bredvid. Jag rullar över till hans sida, vill krama honom tills han får slut på luft men vill inte väcka honom heller, så jag drar bara näsan försiktigt emot hans axel.
Såklart att det är dig Fabian är kär i.. Därför han är så svårflirtad och alltid pratar om dig! Lika bra att jag flydde staden.. :'(
SvaraRadera